Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
tiden fram till VUL är ju MYCKET jobbigare än ruvartiden tycker jag som anina nämnde också! man vill liksom göra precis allt för att den lilla ska stanna kvar - men egentligen kan man inte göra NÅGONTING.. jag går mest o smyghoppas att mina bröst också ska börja växa...det vore nåt - både för mig o mannen
! måste skoja lite om eländet som vi går igenom annars blir det så tungt!! stor kram och njut av helgen nu allihopa!
Haha! du har så härlig inställning. Önskar ja tänkte lite som du! En sån uppiggande donna i denna depp-fredag! All kärlek till dig <3
Spännande!
Ja precis, hörde de av barnmorskan jag pratade med igår att man gör dem med en veckas mellanrum, så de stämmer nog som du säger :)
Jag mår inte jätte bra om ja ska va ärlig. Börjar få känslan av att de kommer skita sig. Vet inte varför, testen är starkare än nånsin men de är magkänslan som talar.. känner att ja ställt in mig på att den inte kommer leva vid ul. Tiden står stilla och ja håller på å klättrar på väggarna här hemma. Googlar på privata kliniker och funderar på om man kan göra vul tidigare nånstans men ja vet ju att då är de ju osäkert på om man ens ser nått så vet ju att det egentligen inte är någon mening med det.
Försöker "förvarna" mannen om att de kanske inte blir nått och intalar mig själv det oxå. Jätte jobbigt :(
Hur mår du?
Ja vi har två kvar, ni då?
Det är ju extremt olika som sagt så försök att inte noja för mycket även om jag vet att det är omöjligt. Jag mådde illa i 3,5 månader. Men så kom det plötsligt dagar när det var som bortblåst... Då kändes det ju direkt som att något var fel. Men det var väl kanske bara så att kroppen var lite snäll mot en ibland.
Nu är jag ju så långt att jag känner rörelser och så fort bebisen är lugnare så blir man ju nervös för det istället. Då blir det alla möjliga knep och den stackars bebisen får ingen vila :p
Man slutar ju aldrig oroa sig och vi som kämpat så mycket är nog extra oroliga.
Men häromdagen så insåg jag att jag faktiskt är riktigt glad och vi vågar köpa allt vi kan tänkas behöva. Och jag njuter för första gången på riktigt av det här. Hoppas alla ni andra snart är där.
Verkar vara 'nojje-fredag' för de flesta av oss idag tiden fram till VUL är ju MYCKET jobbigare än ruvartiden tycker jag som anina nämnde också! man vill liksom göra precis allt för att den lilla ska stanna kvar - men egentligen kan man inte göra NÅGONTING.. jag går mest o smyghoppas att mina bröst också ska börja växa...det vore nåt - både för mig o mannen
Precis allas bagage gör ju resan så mycket värre! Vet några i min omgivning som går och köper kläder i vecka 6, känns som att de tar så mycket för givet! Men så himla underbart när man kommer dit och tillåter sig själv att njuta och faktiskt våga glädjas åt att man är gravid! <3 Har ni börjat titta på vagn och sånt?:)
Tack snälla!!! Så kul att du hittade hit! Man har ju svårt stt släppa IVF trådarna men vill inte förvandla dem till en gravidtråd. Provade ett vanligt BF grupp men kändes inte så bra. Spännande med ditt ultraljud! Förstår att du är nervös, vilken v är du i då?
Var det någon mer här i tråden som haft rosa flytningar? Hade det idag igen och blev direkt såå orolig. Så orolig att jag genast sprang och köpte ett nytt digitalt test. Det har nu ökat från gravid 1-2 veckor till 2-3 veckor. Så hcg verkar öka iaf :/ V4+2 nu.