Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Någon här som har spjälsäng från Troll? Helst modellen Linda men tror det funkar med andra också.
Hra köpt en begagnad och har ingen bruksanvisning, tänkte om nån av er hade det? :)
Två veckor kan vara så oroligt länge och samtidigt så kort.
Jag mår väl ok, men har en del krämpor. Imorgon går jag in i vecka 37. Det känns konstigt och diffust att det nu är så nära! Idag har jag skrivit ett förlossningsbrev och vi håller på att packa en BB-väska.
Någon här som har spjälsäng från Troll? Helst modellen Linda men tror det funkar med andra också.
Hra köpt en begagnad och har ingen bruksanvisning, tänkte om nån av er hade det? :)
När ska den komma då (mensen)? Ja, kan tänka mig att det är lite skillnad mot tidigare när man bara väntade på att få testa! :)
Skillnaden för dem tänker jag kan vara att de lyckades direkt. Hade de fått kämpa flera år kanske de hade tänkt annorlunda.
Ja, lite jobbigt är det. Men försöker att inte gnälla ihjäl folk. Jag är ju glad och mår bra också. Skönt att höra att det gick över för dig nästan direkt efter. Hoppas och tänker att det nog gör det för mig med.
Det stämmer att vi hade det jobbigt ett tag. Vi separerade till och med några månader under våren 2017. Sen har det ju varit lite jobbigt då och då när han inte förstått att jag mått dåligt och saknat förmåga eller förståelse nog att ge stöd. men överlag sköter han sig bra nu tycker jag. :)
?
Ja just nu känns 2 veckor som lång tid (är i V8 nu så är ett tag sedan jag plussade). Har en konstig känsla av att jag ?tror/ låtsas vara gravid? men att de inte kommer se något på vul. Nervöst.
Galet att vara i v37 och skriva förlossningsbrev. Är du nervös inför förlossningen?
?
Ja just nu känns 2 veckor som lång tid (är i V8 nu så är ett tag sedan jag plussade). Har en konstig känsla av att jag ?tror/ låtsas vara gravid? men att de inte kommer se något på vul. Nervöst.
Galet att vara i v37 och skriva förlossningsbrev. Är du nervös inför förlossningen?
Tror alla i tråden kan känna igen oss i den där nervositeten innan man fått se hjärtat slå. En och en halv dag mindre väntam nu än när du skrev det igår! :)
Helt galet! Idag var vi på näst sista bokade besöket på mödravården. Bara en sån sak! Jag är inte nervös, mer förväntansfull. Blev dock lite nervös idag när det visade sig att sf-måttet avviker från kurvan, så nu ska vi på tillväxtultraljud och kolla om det verkar bli en stor bebis.
En liten uppdatering. Vi har testat och det var negativt. Någonstans sitter den där känslan, av att negativt är hemskt, kvar, men det här var första gången på evigheter det kändes helt okej. Det i sig är lite skönt på något sätt. Sen hade ju ett plus varit helt fantastiskt (och sååå tufft med barn så tätt).
Så nu njuter jag av att vara mensfri en stund :p
En liten uppdatering. Vi har testat och det var negativt. Någonstans sitter den där känslan, av att negativt är hemskt, kvar, men det här var första gången på evigheter det kändes helt okej. Det i sig är lite skönt på något sätt. Sen hade ju ett plus varit helt fantastiskt (och sååå tufft med barn så tätt).
Så nu njuter jag av att vara mensfri en stund :p
Visst är det konstigt. Vi gick ju över tiden så blev fler besök och sen bokades ju igångsättning in och det kändes så konstigt för då fick vi ju ett definitivt sista datum innan vi var på förlossningen.
Åh, förstår att det känns nervöst. Men vår son var ju stor. Nu har jag inte mycket att jämföra med, men känns inte som det faktiskt gjorde nån skillnad när han väl skulle ut. Så oroa dig inte för den saken. Se det som ett tillfälle att få en extra koll :)
Du har så mycket spännande att se fram emot. För även om det gör ont och första tiden efter känns skitjobbig så är det en så häftig upplevelse. Minns när vi satt i bilen på väg in till sjukhuset. Det var ett sånt härligt pirr i magen (och inte så härliga värkar förståss). Sen att få bli uppkopplad på ctg och få höra de där hjärtljuden och förstå att det är sista gången man hör dem inne i magen. Sen är det naturligtvis jobbigt under förlossningen, men vi hade även en del roligt mellan värkarna. Men sen kommer det där lilla livet ut och världen stannar. Så mäktigt. Och all smärta är som bortblåst.