Jag vill ligga med min kollega, är gift

Har du berättat för din man vad du ville?

Finns massor av såna fall. Man är ihop av praktiska skäl, gemensamma barn, bra boende, social omgivning man trivs i, god ekonomi, bekvämlighet. Det går säkert bra så länge bägge tänker så, men när den ene älskar och den andra ser det mer som vänskap kan det bli problem.

Du kan kanske ställa dig själv frågan, om dina gränser och din uppfattelse av era gemensamma gränser, har flyttat på sig under dom två åren som Pelle har varit med i bilden? Är dom underförstådda spelreglerna mellan dig och din man dom samma nu som dom var innan Pelle?

Om jag skulle sammanfatta dina spelregler som dom ser ut 2019 så ser det ut som om det finns två spelregler.

1. man får inte gå över gränsen ( till fysisk intimitet)

2. man får inte säga något rakt ut ( om attraktion/förälskelse )

Allt utöver det är principielt tillåtet, men kanske inte alltid önskvärt av andra anledningar. 

Med dessa regler har du ju inte gjort något fel, varken nu eller hösten 2018. Katt och råtta leken balanserade ju bara på gränsen, som ett långt förspel, men gick aldrig över den, och ni såg aldrig varandra i ögonen och sa "jag älskar dig" rakt ut.

Men har dina spelregler alltid varit så liberala? Fanns det inte innan Pelle, en förväntan om att man höll lagom distans till flirtande kollegor, att man var lojal och inte gav anledning till onödig svartsjuka eller gav hela kontoret en uppfattning av att man hade en affär på gång, att man inte etablerade förhållanden till andra som reelt konkurrerade vad gäller förtrolighet och känslomässig intensitet?

 

Tycker fortfarande att frågan om du svikit din man inte är din att besvara.

Det är din mans, och då utefter fakta som han aldrig kommer att få.

Intressant frågeställning. Innan har jag nog inte funderat på det så i detalj. Jag är inte och har aldrig varit orolig att min man ska vara otrogen och inte jag själv heller. Mina och våra regler än nog varken liberala eller strikta, nog rätt normala. Jag har dock heller aldrig suttit i den situation jag hamnat i, och skulle nog dömt mig själv mycket fortare innan än när jag nu varit mitt i det själv.

Jag skulle ju själv önska att jag hade kunnat styra känslor och kunnat se detta komma och stängt av eller slutat hänga. Men som bekant förnekar man gärna allt tills det slår till. Men jag är ändå glad för att jag hanterat det som jag gjort, dvs inte gått över gränsen för otrohet.

Har jag gått över några andra gränser? Att hänga som vi gjort är Inte det råd jag skulle ge någon annan. Dock - ta detta på rätt sätt - är det rätt häftigt att ha lärt känna en annan person så pass som vi ändå gjort, och att ha känt det elektriska i luften så länge men ändå att båda låtit bli att agera på det. Det är vad det är, och blir aldrig mer. Och nu har det sakta lagt sig. Men i backspegeln, har jag svikit min man? Nej. Skulle jag ändå vilja ha gjort annorlunda? Ja.