HumanNature skrev 2018-10-21 15:56:24 följande:
Hej!
Jag vet, alla upplever inte perfekta vaginala förlossningar. Jag är en av dom. Min dotter föddes efter 43 timmar med akut kejsarsnitt (10 cm öppen och försökte krysta ut henne. Blir sugklocka eller snitt sa dom, men dom ville inte ta sugklocka pga stor risk för skador för mig - vilket jag är tacksam för). Nu 2 år senare och det är fortfarande en öm punkt - att inte ha lyckats med det mest naturliga i världen (nej jag tycker egentligen inte så, men så låter det ofta). Ingen bricka med svensk flagga, ensam i 3 timmar på uppvak och all smärta som följde efter två dygn att värkarbete och sedan ett kejsarsnitt. Infektion i livmodern (ej pga snitt) och lång sjukhusvistelse. Och förlossningsdepressionen som följde.
Nu är jag gravid igen och jag vill absolut inte gå igenom ytterligare en kaotisk och traumatiserande förlossning. Därför överväger jag starkt planerat kejsarsnitt. En vaginal förlossning skulle ju kunna bli helt problemfri och fantastisk - men det finns inga garantier. Och jag vill känna kontroll denna gång.
Men det gnager ändå, det där att gå miste om en magisk vaginal förlossning. Vad säger ni som upplevt båda? Vad är skillnaden när bebisen kommer ut? Vad är det som gör en vaginal förlossning så fantastisk?
Åh, vad du sätter fingret på vad som var min största negativa del i första förlossningen om slutade i snitt - att inte få den där brickan! I all populärkultur etc hade jag uppfattat att efter förlossningen är en liten fikabricka någon slags höjdpunkt. Att mitt första barn till slut föddes med snitt blev aldrig en särskilt negativ grej. Jag minns tillochmed att jag sa ifrån till någon sjukvårdspersonal som beklagande suckade typ "det här blev ju inte som ni hade tänkt er..." och svarade "Vi hade tänkt oss att få en frisk unge och det fick vi, så det var prescis som vi tänkt oss!"
Men den där bristen på brickan efteråt, den gnagde. Så vid andra graviditeten var det nästan det viktigaste i mitt förlossningsbrev och som jag sagt att barnmorskan på MVC skulle skriva i journal och som jag nämnde vid inskrivning... Jag sa till och med åt min partner att vad som än händer måste han se till att jag får det. Om det så skulle innebära att han själv får springa till cafét och köpa en trist ostfralla som jag inte ens gillar och en gammal festis. En bricka med fika för att fira att ungen är född ska jag ha!
Och det fick jag. Det var tillochmed ett glas med cider med jordgubbar i, så jag blev mycket imponerad.
Andra barnet föddes vaginalt och visst var det en häftig upplevelse, men det hade inte gjort mig nämnvärt om det blivit snitt - bara jag fick uppleva den där brickan med fika.
