Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
FInns det någon statistik på att det är vanligare med mf i v 5-6 än senare (men tidigare än v 12 då såklart)?
Det finns det faktiskt
www.blimamma.se/grupper/t/3328
www.google.se/amp/s/niomanader.se/missfall/amp/
Den första är en tolkning av 4 studier, så inte en studie, men det sa läkaren till mig efter mitt ma också att de flesta missfall, även om de inte blöder ut förrän senare (MA) sker innan 7+0 sedan är det fortfarande en förhöjd risk fram till 12+0, men enligt honom iaf, så vet man ju oftast inte när de graviditeterna avstannade men ju längre man går desto tryggare är det. Jag ser på det så att risken minskar för varje dag som går, trots att jag haft ett sent ma, för att jag haft ett ökar ju inte risken för ett till liksom utan riskerna är ju lika fördelade på mig med
Det finns det faktiskt
www.blimamma.se/grupper/t/3328
www.google.se/amp/s/niomanader.se/missfall/amp/
Den första är en tolkning av 4 studier, så inte en studie, men det sa läkaren till mig efter mitt ma också att de flesta missfall, även om de inte blöder ut förrän senare (MA) sker innan 7+0 sedan är det fortfarande en förhöjd risk fram till 12+0, men enligt honom iaf, så vet man ju oftast inte när de graviditeterna avstannade men ju längre man går desto tryggare är det. Jag ser på det så att risken minskar för varje dag som går, trots att jag haft ett sent ma, för att jag haft ett ökar ju inte risken för ett till liksom utan riskerna är ju lika fördelade på mig med
Jag brukar också kolla på en skärmdump jag har på hemmagjort FL-statistik, där alla personer i en tråd själva la in när dom fått missfall. Alltså inte så vetenskapligt, men stämmer ändå hyfsat med faktan i dina länkar. Lyckas tyvärr inte hitta tråden så kan inte länka...
Tycker det där stämmer väldigt bra med vad jag hört också, att just när hjärtat börjat slå v.6 är en väldigt kritisk tidpunkt, och det är där det allra oftast går fel, även att det är en lite liten peak i v.9 det är då moderkakan ska ta över näringstillförseln vilket också är en kritisk del. Runt om i vänskapskretsen så har de allra flesta av oss som haft MF, har 80% varit i v.6, jag står för ett sent och även en kompis till som fick i v.8.
Jag vet att man säger v.12, men det finns en anledning till att jag bokat nipt och vul i v.11, då jag själv känner att har man sett ett friskt normal stort foster efter 10+0 så är risken lika liten som efter 12+0, men det är ju inget jag fått nånstans ifrån utan bara min egen sammanställning av allt man läst och hört
Lyckades bli utloggad och att reda ut lösenordet med en gammal mail var svår. Men är tillbaka igen
Jag känner bara att jag inte vet hur jag ska kunna dölja denna graviditet mer då jag är helt borta på jobbet. Fokuserad på att hålla mitt illamående i styr att jag knappt lyssnar eller fokuserar. Har börjat spy dem senaste dagarna och har även haft konstant illamående morgon dag kväll. I förra graviditeten var jag "bara trött på kvällarna och mådde LITE illa" men inget i jämförelse med det här. Har försökt prova äta och dricka olika saker för att hitta något som dämpar illamåendet. Det som lyckas någorlunda är Pepsi på burk och kanelbulle till frukost men bara för typ en timme.
Angående inlägget med kollegor på jobbet som börjat fråga och misstänka är det Så respektlöst att fråga rakt ut. Har en känsla att det ganska snart kommer frågor mot mig och har tänkt att jag ska bara svara kort och gott: jag önskar att jag är det men det är inte så lätt.
Det är ingen självklarhet idag att man kan/vill få barn.
Till en annan sak. (skriver massor för det var ju länge sedan)
Var på ett 30 års kalas igår och jag körde som anledning att inte dricka. Dock bjöds det på alkoholfri cider men fick lite ångest efteråt att de brukar ju innehålla någon liten halt alkohol och även de rekommenderas ju inte. Alltså orkar inte. Kommer gå och oroa mig för detta nu... Drack kanske 3 glas tills jag faktiskt kom att tänka mig för och hämtade vatten. Lugna mig gärna 
(kan inte hjälpa att man oroar sig för allt.)
Lyckades bli utloggad och att reda ut lösenordet med en gammal mail var svår. Men är tillbaka igen
Jag känner bara att jag inte vet hur jag ska kunna dölja denna graviditet mer då jag är helt borta på jobbet. Fokuserad på att hålla mitt illamående i styr att jag knappt lyssnar eller fokuserar. Har börjat spy dem senaste dagarna och har även haft konstant illamående morgon dag kväll. I förra graviditeten var jag "bara trött på kvällarna och mådde LITE illa" men inget i jämförelse med det här. Har försökt prova äta och dricka olika saker för att hitta något som dämpar illamåendet. Det som lyckas någorlunda är Pepsi på burk och kanelbulle till frukost men bara för typ en timme.
Angående inlägget med kollegor på jobbet som börjat fråga och misstänka är det Så respektlöst att fråga rakt ut. Har en känsla att det ganska snart kommer frågor mot mig och har tänkt att jag ska bara svara kort och gott: jag önskar att jag är det men det är inte så lätt.
Det är ingen självklarhet idag att man kan/vill få barn.
Till en annan sak. (skriver massor för det var ju länge sedan)
Var på ett 30 års kalas igår och jag körde som anledning att inte dricka. Dock bjöds det på alkoholfri cider men fick lite ångest efteråt att de brukar ju innehålla någon liten halt alkohol och även de rekommenderas ju inte. Alltså orkar inte. Kommer gå och oroa mig för detta nu... Drack kanske 3 glas tills jag faktiskt kom att tänka mig för och hämtade vatten. Lugna mig gärna (kan inte hjälpa att man oroar sig för allt.)
Lyckades bli utloggad och att reda ut lösenordet med en gammal mail var svår. Men är tillbaka igen
Jag känner bara att jag inte vet hur jag ska kunna dölja denna graviditet mer då jag är helt borta på jobbet. Fokuserad på att hålla mitt illamående i styr att jag knappt lyssnar eller fokuserar. Har börjat spy dem senaste dagarna och har även haft konstant illamående morgon dag kväll. I förra graviditeten var jag "bara trött på kvällarna och mådde LITE illa" men inget i jämförelse med det här. Har försökt prova äta och dricka olika saker för att hitta något som dämpar illamåendet. Det som lyckas någorlunda är Pepsi på burk och kanelbulle till frukost men bara för typ en timme.
Angående inlägget med kollegor på jobbet som börjat fråga och misstänka är det Så respektlöst att fråga rakt ut. Har en känsla att det ganska snart kommer frågor mot mig och har tänkt att jag ska bara svara kort och gott: jag önskar att jag är det men det är inte så lätt.
Det är ingen självklarhet idag att man kan/vill få barn.
Till en annan sak. (skriver massor för det var ju länge sedan)
Var på ett 30 års kalas igår och jag körde som anledning att inte dricka. Dock bjöds det på alkoholfri cider men fick lite ångest efteråt att de brukar ju innehålla någon liten halt alkohol och även de rekommenderas ju inte. Alltså orkar inte. Kommer gå och oroa mig för detta nu... Drack kanske 3 glas tills jag faktiskt kom att tänka mig för och hämtade vatten. Lugna mig gärna (kan inte hjälpa att man oroar sig för allt.)
menar VARFÖR SKRIVER DEM PÅ FLASKAN ATT DET ÄR ALKOHOLFRITT när det typ kan innehålla lite? Så irriterande. Lyckades inte hitta någon halt på denna. Kopperbergs alkoholfria om vi har någon expert här?
Jag fick ma i v 8+6. Jag satt hemma och kände en intensiv smärta några ggr runtom magen sedan bokade jag ett vul hos min privata bm. Där bekräftades missfallet och då var jag i v12 men det hade stannat av redan i v9 med andra ord. Kroppen stötte inte ut det själv. Det var tungt. Förstår oron men det finns inte så mycket
Man kan göra förutom det ?vanliga? såsom att undvika bära tungt mm. Försöka slappna av, njut :) Ni väntar barn, inte missfall. Sa min bm till mig.