Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Gjorde KUB idag. Fick 1/20 000 på alla. Så det känns bra. Hon som gjorde ultraljudet var väldigt nogrann och visade mig allt eftersom att jag var väldigt orolig att den inte skulle leva och må bra. Tyvärr hann inte min man in för att se. Vi fick åka till akademiska i Uppsala som håller på och bygger om en massa och det fanns i stort sett ingen parkering. Åkte runt i 20 min och letade. Sedan fick min man släppa mig vid sjukhuset. Jag fick springa in och anmäla mig medan tanken var att han skulle hinna parkera medans jag satt i väntrummet. Hinner knappt komma till väntrummet innan dom ber mig komma in. Usch det var hemskt att gå in där själv med tanke på vad som hände sist. Sedan för min man som fick sitta utanför och hann tänka både det ena och det andra innan jag var klar. :(
Skönt att ni fick bra resultat!
På mig syns det så pass mycket att folk till och med vågar fråga så att försöka hålla det hemligt var ju bara att glömma haha. Berättade för familjen tidigt och sedan berättade vi lite efter hand när vi varit på kub. I vecka 15 ploppade magen plötsligt fram så sedan dess märker ju alla som träffar mig. Min man har dock inte berättat på jobbet än.
På mig syns det nog egentligen inget. Jag ser det ju men tror inte nån annan reflekterar. Är i v 15, går in i v 16 på fredag.
Hur är det med er andra, vilken vecka började det ev synas för andrs?
På mig syns det nog egentligen inget. Jag ser det ju men tror inte nån annan reflekterar. Är i v 15, går in i v 16 på fredag.
Hur är det med er andra, vilken vecka började det ev synas för andrs?
Någon annan här inne som gått från att må dåligt , till bra, till sämre?
Kräktes hela tiden i början av graviditeten, hade ett uppehåll sen på drygt 3 veckor och tänkte, yes nu är det över, tills nu. Återigen kräks jag av minsta lilla jag stoppar i munnen, den extrema tröttheten är tillbaka, migrän anfall delux var och varannan dag. Ringde MVC igår och blev inbokad idag för att kolla bland annat blodtrycket. Känner mig helt slutkörd och ändå är jag bara i v.16.(v.17 på fredag).
Vi gick ut med graviterande offentligt i helgen eftersom det syns så pass bra på mig redan. Gick in i vecka 15 idag. Det började synas tidigt. Redan vecka 13 kunde jag inte ha mina byxor längre och så fort mamma byxorna kom på började man ana en lite mage. Gick dock att dölja med bylsiga tröjor.
Före vi gick ut offentligt med de så hade vi berättat åt släkten och de närmaste vännerna. Det gjorde vi redan före kub. Delvis pga att jag mår så dåligt som jag gör och för att jag inte orkade hålla på smussla och ljuga.
Vi gick ut med graviterande offentligt i helgen eftersom det syns så pass bra på mig redan. Gick in i vecka 15 idag. Det började synas tidigt. Redan vecka 13 kunde jag inte ha mina byxor längre och så fort mamma byxorna kom på började man ana en lite mage. Gick dock att dölja med bylsiga tröjor.
Före vi gick ut offentligt med de så hade vi berättat åt släkten och de närmaste vännerna. Det gjorde vi redan före kub. Delvis pga att jag mår så dåligt som jag gör och för att jag inte orkade hålla på smussla och ljuga.
Vi gick ut med graviterande offentligt i helgen eftersom det syns så pass bra på mig redan. Gick in i vecka 15 idag. Det började synas tidigt. Redan vecka 13 kunde jag inte ha mina byxor längre och så fort mamma byxorna kom på började man ana en lite mage. Gick dock att dölja med bylsiga tröjor.
Före vi gick ut offentligt med de så hade vi berättat åt släkten och de närmaste vännerna. Det gjorde vi redan före kub. Delvis pga att jag mår så dåligt som jag gör och för att jag inte orkade hålla på smussla och ljuga.
Någon annan här inne som gått från att må dåligt , till bra, till sämre?
Kräktes hela tiden i början av graviditeten, hade ett uppehåll sen på drygt 3 veckor och tänkte, yes nu är det över, tills nu. Återigen kräks jag av minsta lilla jag stoppar i munnen, den extrema tröttheten är tillbaka, migrän anfall delux var och varannan dag. Ringde MVC igår och blev inbokad idag för att kolla bland annat blodtrycket. Känner mig helt slutkörd och ändå är jag bara i v.16.(v.17 på fredag).
Jag har inte mått så illa att jag kräks alls, men jag upplever ändå samma sak. Började må bättre i vecka 10-11, och sen i vecka 13 började det blir sämre igen.