• becca90

    Uppstart IVF våren 2019

    Hej!

    Jag och min sambo har försökt få barn i över 2 år och nu har vi nyss gått på utredning. De hittade inga fel och vi har provat 3 omgångar med letrozol.. Alla har gett fina ägg men ingen graviditet.

    Remissen till ivf lämnades in i fredags och de sista blodproverna ska tas idag. Sen är det bara väntan kvar. Igen..

    Jag är väldigt taggad för denna resa men också väldigt nervös över att inte heller denna behandling ska göra oss till föräldrar..

    Är det några fler av er som precis är i uppstarten? Skriv isåfall så kan vi kolla tankar med varandra :)

  • Svar på tråden Uppstart IVF våren 2019
  • Timal89
    Tussss skrev 2019-05-04 21:06:58 följande:

    Ja, man kan få det bekostat även i Falun. Men hörde nyligen något om att de som bor i STHLM måste godkänna remiss till Falun, vet inte hur det är i Örebro. Men ja, Livio Falun, där kan man även bekosta själv. Som sagt - det lite olika beroende på i vilket landsting man bor i. Så jag hade helt enkelt börjat med att ringa Falun, fråga hur det ligger till, om ni tex kan skicka in egenremiss (för landstingsfinansierad vård) eller hur man gör. Därefter ringer du Örebro (antar det är där ni bor) och frågar hur du skall gå tillväga. Så får du nog hjälp :) 


    Stort tack för hjälpen!! <3
  • Tjohej

    Får jag fråga er, om ni vill svara, hur era relationer med era partners påverkas av hela den här grejen? Jag känner att vi å ena sidan kommer varandra mycket närmare av att gå igenom ivf och allt tufft det innebär, men vissa dagar kan det kännas som att jag är väldigt ensam eftersom det är ett så extremt fokus på min kropp, plus att jag verkar ta åt mig mer psykiskt med oro och allt. Han är ett jättebra stöd men Ibland blir jag galen på att han är så himla positiv, och att jag aldrig får trösta honom även fast han är lika drabbad som jag... Vet inte om ni fattar vad jag menar, kanske är jag lite knäpp som tänker så.

  • LinneaWookie
    Tjohej skrev 2019-05-04 23:42:26 följande:

    Får jag fråga er, om ni vill svara, hur era relationer med era partners påverkas av hela den här grejen? Jag känner att vi å ena sidan kommer varandra mycket närmare av att gå igenom ivf och allt tufft det innebär, men vissa dagar kan det kännas som att jag är väldigt ensam eftersom det är ett så extremt fokus på min kropp, plus att jag verkar ta åt mig mer psykiskt med oro och allt. Han är ett jättebra stöd men Ibland blir jag galen på att han är så himla positiv, och att jag aldrig får trösta honom även fast han är lika drabbad som jag... Vet inte om ni fattar vad jag menar, kanske är jag lite knäpp som tänker så.


    Du är INTE det minsta knäpp <3. Min partner är också jätteoptimistisk och har varit genom hela resan trots alla misslyckanden, och det är förstås inte alls hans fel att det inte drabbar honom lika hårt, men jag har ibland känt mig så frustrerad och blivit ännu mer ledsen för att han inte reagerar så starkt som jag gör. Man är ju ensam på ett sätt då allt händer i ens kropp och man tänker på det nästan hela dygnet alla dagar... Men vad ska man göra... Min partner är ändå fantastisk och stöttande på alla vis men blir väldigt sällan upprörd över huvud taget, vad det än är. Vi är bara olika på det viset.

    Håller alla tummar för dig <3
  • Tjohej
    LinneaWookie skrev 2019-05-05 00:32:47 följande:

    Du är INTE det minsta knäpp <3. Min partner är också jätteoptimistisk och har varit genom hela resan trots alla misslyckanden, och det är förstås inte alls hans fel att det inte drabbar honom lika hårt, men jag har ibland känt mig så frustrerad och blivit ännu mer ledsen för att han inte reagerar så starkt som jag gör. Man är ju ensam på ett sätt då allt händer i ens kropp och man tänker på det nästan hela dygnet alla dagar... Men vad ska man göra... Min partner är ändå fantastisk och stöttande på alla vis men blir väldigt sällan upprörd över huvud taget, vad det än är. Vi är bara olika på det viset.

    Håller alla tummar för dig <3


    Haha åh vad skönt med någon som förstår. Ibland känner jag mig lite knäpp liksom, som att jag försöker dra ner honom i min ångest istället för att uppskatta att en av oss står lite stadigare i det hela. Vilket jag ju ändå gör, också. Men det handlar väl om en frustration i att faktiskt inte kunna dela allt med sin partner. Plus att det känns som att vi stenhårt går in i våra könsroller, den barnlängtande sköra kvinnan och den starka mannen liksom :P
  • Tjohej
    LinneaWookie skrev 2019-05-05 00:32:47 följande:

    Du är INTE det minsta knäpp <3. Min partner är också jätteoptimistisk och har varit genom hela resan trots alla misslyckanden, och det är förstås inte alls hans fel att det inte drabbar honom lika hårt, men jag har ibland känt mig så frustrerad och blivit ännu mer ledsen för att han inte reagerar så starkt som jag gör. Man är ju ensam på ett sätt då allt händer i ens kropp och man tänker på det nästan hela dygnet alla dagar... Men vad ska man göra... Min partner är ändå fantastisk och stöttande på alla vis men blir väldigt sällan upprörd över huvud taget, vad det än är. Vi är bara olika på det viset.

    Håller alla tummar för dig <3


    Och tack förresten, håller tummarna för dig med. Alla här inne förtjänar varsin skrikande, snorig unge i slutet av den här resan ;) :P
  • vill2017
    Tjohej skrev 2019-05-04 23:42:26 följande:

    Får jag fråga er, om ni vill svara, hur era relationer med era partners påverkas av hela den här grejen? Jag känner att vi å ena sidan kommer varandra mycket närmare av att gå igenom ivf och allt tufft det innebär, men vissa dagar kan det kännas som att jag är väldigt ensam eftersom det är ett så extremt fokus på min kropp, plus att jag verkar ta åt mig mer psykiskt med oro och allt. Han är ett jättebra stöd men Ibland blir jag galen på att han är så himla positiv, och att jag aldrig får trösta honom även fast han är lika drabbad som jag... Vet inte om ni fattar vad jag menar, kanske är jag lite knäpp som tänker så.


    Skönt att veta att man inte är ensam om att känna så. Jag och min man gifte oss för ett PR sedan och har försöka skaffa barn i två år. I januari började vi i parterapi hos en kvinna som är specialiserad på ofrivillig barnlöshet. Det var vår klinik som informerade om henne redan när vi började med IVF men det var först nu som jag kände att vi verkligen behöver. Vi behöver främst hjälp med hur vi ska stötta varandra när båda blir ledsna. Jag kan verkligen verkligen rekommendera att prata med någon. Även om det är paus i behandlingar så hittar man saker att prata om som man kanske behöver hjälp med i relationen.
  • Tjohej
    vill2017 skrev 2019-05-05 06:31:35 följande:

    Skönt att veta att man inte är ensam om att känna så. Jag och min man gifte oss för ett PR sedan och har försöka skaffa barn i två år. I januari började vi i parterapi hos en kvinna som är specialiserad på ofrivillig barnlöshet. Det var vår klinik som informerade om henne redan när vi började med IVF men det var först nu som jag kände att vi verkligen behöver. Vi behöver främst hjälp med hur vi ska stötta varandra när båda blir ledsna. Jag kan verkligen verkligen rekommendera att prata med någon. Även om det är paus i behandlingar så hittar man saker att prata om som man kanske behöver hjälp med i relationen.


    Ja det är nog en bra ide. Vi har en terapeut på vår klinik men det är hutlöst dyrt att gå dit, men får leta på annat håll.
  • nypan78

    Jag är så orolig nu. Haft positiva tester ruvardag 6-9, testdag idag rd11 med en 6 dagars blasto. Fick ett positivt resultat med CB digital och ett supersuper svagt med klinikens test (Linnékliniken). Se bild. Någon som varit med om detta? Livrätt för biokemisk biokemisk grav....

  • pixie78
    nypan78 skrev 2019-05-05 18:15:41 följande:

    Jag är så orolig nu. Haft positiva tester ruvardag 6-9, testdag idag rd11 med en 6 dagars blasto. Fick ett positivt resultat med CB digital och ett supersuper svagt med klinikens test (Linnékliniken). Se bild. Någon som varit med om detta? Livrätt för biokemisk biokemisk grav....


    Fick exakt samma som du! Går också på Linnekliniken... deras test och rfsu-testet var jättesvagt men det digitala lugnade mig iaf. Gjorde ett testa tidigt-test 3 dagar för tidigt och det var svagt men ändå starkare än klinikens som jag tog på testdagen.

  • nypan78
    pixie78 skrev 2019-05-05 18:50:13 följande:

    Fick exakt samma som du! Går också på Linnekliniken... deras test och rfsu-testet var jättesvagt men det digitala lugnade mig iaf. Gjorde ett testa tidigt-test 3 dagar för tidigt och det var svagt men ändå starkare än klinikens som jag tog på testdagen.


    Vilken ruvardag var din testdag? Jag skrev till dem och hoppas få klarhet imorgon. Vad fick du tillbaka?
Svar på tråden Uppstart IVF våren 2019