Anonym (Alko) skrev 2019-06-04 20:52:51 följande:
Jag är en människa i en sårbar situation, du behövde inte gå på så hårt. Jag behövde stöd inte påhopp. Jag har druckit för mycket I ETT år inte 10. Jag har slutat dricka sen jag fick plus ch var mest orolig för hur det påverkat mitt barn i magen fram till nu..
Jo man kommer långt med att vara ödmjuk och empatisk, längre faktiskt, mycket längre. Det hade du vetat om du visste något om psykologi men uppenbarligen behöver du en vidarekurs i det...
Du vet inget om mig, min situation eller min bakgrund, bara det du nu läst men du går bara rakt på. Du verkar för övrigt inte veta mycket om sjukdomen alkoholism i sig trots att dina föräldrar var drabbade.
Jag har en förälder som också drack när jag var barn. Han var alltid snäll och glad, aldrig stupfull. Men trots det tycker jag fortfarande nu vid 40 att det är obehagligt när vuxna dricker. För trots att pappa var så snäll och glad, lekte med mig och stoppade om mig så fanns där alltid ett litet obehag.
Jag uppfattar det som att det är 1-2dygn sedan du drack senast, stämmer det? Det är verkligen fantastiskt av dig, verkligen, jag förstår att du är defensiv här men jag hoppas du iaf är ärlig mot dig själv och ser allvaret. För barn påverkas av alkoholmissbruk, även om alla påverkas olika. Ta hand om dig själv och dina barn.