BF April 2020
Hej! Har precis plussat och enligt appen blir bf 5-6 april. Fler som precis plussat och vill följas åt? :)
-
-
Svar på tråden BF April 2020
-
Och då ska det nämnas att mina 2 av mina systrar har 3 barn, den ena har två. Och aldrig har de råkat ut för något mer än att min ändra syster fick enäggstvillingar :)Anonym (Nojig) skrev 2019-10-11 20:12:37 följande:
Är det någon av er som vet hur vanligt det är med missed abortion eller ofostrig graviditet? Har googlat alldeles för mycket och är såå nojig! Har KUB nästa onsdag men det känns ju som en evighet, har verkligen fått för mig att fostret inte lever längre... är i v.12 och har fortfarande en del symtom och superstarkt + hos bm, men har haft två "blödningar" med några veckor mellan, typ blod på pappret när jag torkade mig men inget mer...
-
Jag hade ett par små blödningar i vecka fem och åtta. I vecka nio gjorde jag ultraljud och allt såg bra ut.Anonym (Nojig) skrev 2019-10-11 20:12:37 följande:
Är det någon av er som vet hur vanligt det är med missed abortion eller ofostrig graviditet? Har googlat alldeles för mycket och är såå nojig! Har KUB nästa onsdag men det känns ju som en evighet, har verkligen fått för mig att fostret inte lever längre... är i v.12 och har fortfarande en del symtom och superstarkt + hos bm, men har haft två "blödningar" med några veckor mellan, typ blod på pappret när jag torkade mig men inget mer...
-
Förutom fiende nr 1 så har jag exakt samma som du! Det där med mat i magen.. suck. Har redan lagt på mig 4 kg redan XD.Anonym (A) skrev 2019-10-12 00:12:16 följande:
Lukterna är fiende nr 2 hos mig, tandborsten är värst för den är det enda som fått mig att faktiskt spy... Däremot så klöks jag kraftigt av dofter och dofter som jag annars skulle gilla får mig att må dåligt. Fiende nr 3 är att äta för mycket eller att vara hungrig, dvs ska jag hålla magsäcken lagom full annars blir den förbannad.
Får se om det blir sista barnet här, fast jag är mest glad att det ser ut som att dottern ska få ett syskon då jag verkligen inte vill att hon ska bli ett ensambarn. Jag hoppas jag kan njuta denna graviditeten men än så länge har jag inte riktigt fattat att jag är gravid trots att jag har sett liten på VUL. Min hjärna är lite trög.
Min förlossning med dottern var lite rolig faktiskt, barnmorskan och undersköterskan försökte berömma mig medan jag krystade. De sa att jag var duktig vilket jag svarade ett starkt nej på, sen sa de att detta gjorde jag bra och då svarade jag nej igen... Så efter det frågade de mig om jag hade svårt att ta beröm, vilket jag iofs har men jag blev mest sur på att de pratade med mig för jag var fullt upptagen med att lyssna på min kropp och göra det jag var där för att göra. Vet att jag både lyssnade och läste om skumma saker som sagts under en förlossning när jag väntade dottern, det var mitt sätt då att försöka slappna av och förbereda mig.
Ja men det förstår jag. Detta är vårt tredje :) ibland tar det tid för knoppen att komma ikapp allt som händer i kroppen:)
Vad drygt att de babblade på när du behövde fokusera. Kanon att skriva i kommande förl.brev?
Älskar att prata förlossningar. Haft två hyfsat enkla förlossningar. Min mamma och mina systrar har fött relativt fort (6 timmar max) så det var lite det jag gick in för under första förlossningen. 19 h senare var ungen ute! Snacka om att jag var skitsur! Nu i efterhand är ju 19 timmar ingenting om man tänker på de som ligger i flera dygn.. men jag var ändå så nöjd med förlossningen, allt gick bra. Min mamma förlöste mig då hon är BM så det var såklart väldigt tryggt. Andra förlossningen gick väldigt snabbt trots att även min son låg i djup tvärställning som sin syster. Gick nästan för fort. Min mamma hann knappt in på sjukhuset för att förlösa mig. Är ganska nervös inför en ny förlossning.. inget jag längtar till just nu! -
Jag började med att gå ner 3 kg men jag har alltid gått ner först för att sen gå upp i vikt av all förbannad vätska. Gick ner 2-3 kg extra än vad jag hade när jag påbörjade graviditeten direkt efter förlossningen, dock tog det 4 månader och min kropp fick en knäpp, jag fick första mensen 37 dagar efter förlossningen trots att jag producerade bröstmjölk i mängder (rejäl överproduktion). Men iaf menscykeln blev normal efter det fram tills jag skulle ha femte menscykeln efter förlossningen, 49 dagar lång och puff sa det på vågen och jag hade lagt på mig 12 kg på en månad... Jippi liksom.EmmasaraL skrev 2019-10-12 21:09:48 följande:
Förutom fiende nr 1 så har jag exakt samma som du! Det där med mat i magen.. suck. Har redan lagt på mig 4 kg redan XD.
Ja men det förstår jag. Detta är vårt tredje :) ibland tar det tid för knoppen att komma ikapp allt som händer i kroppen:)
Vad drygt att de babblade på när du behövde fokusera. Kanon att skriva i kommande förl.brev?
Älskar att prata förlossningar. Haft två hyfsat enkla förlossningar. Min mamma och mina systrar har fött relativt fort (6 timmar max) så det var lite det jag gick in för under första förlossningen. 19 h senare var ungen ute! Snacka om att jag var skitsur! Nu i efterhand är ju 19 timmar ingenting om man tänker på de som ligger i flera dygn.. men jag var ändå så nöjd med förlossningen, allt gick bra. Min mamma förlöste mig då hon är BM så det var såklart väldigt tryggt. Andra förlossningen gick väldigt snabbt trots att även min son låg i djup tvärställning som sin syster. Gick nästan för fort. Min mamma hann knappt in på sjukhuset för att förlösa mig. Är ganska nervös inför en ny förlossning.. inget jag längtar till just nu!
Ja huvudet kan vara smart när det gäller andra saker men att förstå att kroppen är gravid är inget den verkar vara särskilt duktig på. Tur att resten av kroppen iaf fattat och gör det den ska göra.
Tänkte ta kontakt med Ofeliagruppen igen som jag hade hjälp med vid förra, jag är van vid att vården inte lyssnar på mig så jag var rädd att det skulle hända vid förlossningen så vi gick tydligt igenom hur jag ville ha det där men tror du gynekologerna lyssnade när det väl blev problem? Jo efter tredje gången på förlossningen då min kropp avbröt förvärkarna så att förlossningsarbetet inte kunde komma igång så kom en gynekolog in och undrade varför ingen hade satt igång mig (jag hade bett om det i en vecka)... Hon insåg att min kropp inte skulle klara det själv eftersom den hade försökt i 2 veckors tid redan.
Blev igångsatt efter lunch samma dag, krystvärkarna kom igång och vattnet gick innan tolv på natten men då började kroppen också hindra förlossningsarbetet men vid halv 2 fick jag medicin för att stänga av kroppens korkade beteende och sen gick allt ganska snabbt och hon var ute 5.52. Så mindre än 8 timmar tog det för mig men hade nog gått snabbare om jag hade fått medicinen tidigare. Skiten hann iaf inte tillbaka trots att jag märkte att medicinen slutat verka innan själva förlossningen kom igång och när hon väl var född så fanns det inget som retade upp kroppen längre så kände inte av mer av det sen. Får se om kroppen känner för att ställa till med samma sak nästa gången, det finns nämligen en risk för det. Men slutsatsen var iaf att min kropp var så redo den kunde bli för en förlossning men den klarade inte av att få igång det själv.
Vad skönt att ha sin mamma som sin BM och vilken tur hon hann in, förstår dock att du är rädd att det ska gå så snabbt igen. Värsta mardrömmen är ju att inte ens hinna in till förlossningen. -
Jag var beräknande den 20 April, men på senaste ultraljudet såg dom att jag var längre gången. Så har bf den 4 April!
Dock var mitt sockervärde alldeles för högt så imorgon ska jag dit på glukosbelastning. Normalt ska man ligga på 5.0 och jag låg på 8.2, så bm är orolig över att jag kan ha drabbats av gradivitetsdiabetes. Men det är bara att kämpa, kämpa!
Att vara gravid är en av de jobbigaste sakerna jag någonsin varit med om. Känner inte alls den där lyckan som alla andra verkar känna. De är inte skönt att vara gravid, inte kul heller för den delen. Vill bara att den ska komma ut omedelbart så jag slipper vara gravid -
Känner inte heller någon glädje över att vara gravid. Haft 10 dagars uppehåll med att kräka men igår och idag var de dags igen.. skönt för dig att du blev fram skjuten då kan du räkna av lite dagar snabbare hahaAnonym (S.J) skrev 2019-10-14 09:10:54 följande:
Jag var beräknande den 20 April, men på senaste ultraljudet såg dom att jag var längre gången. Så har bf den 4 April!
Dock var mitt sockervärde alldeles för högt så imorgon ska jag dit på glukosbelastning. Normalt ska man ligga på 5.0 och jag låg på 8.2, så bm är orolig över att jag kan ha drabbats av gradivitetsdiabetes. Men det är bara att kämpa, kämpa!
Att vara gravid är en av de jobbigaste sakerna jag någonsin varit med om. Känner inte alls den där lyckan som alla andra verkar känna. De är inte skönt att vara gravid, inte kul heller för den delen. Vill bara att den ska komma ut omedelbart så jag slipper vara gravid
Jag gjorde nipt test förra veckan och väntar på resultat. När jag få se att allt stämmer och könet hihi tror jag psyket kommer må lite bättre. Jag hoppas de iaf. Haha är bara i vecka 12 :( Lång bit kvar... -
Det kanske redan avhandlats i tråden, men hur öppna är ni kring er graviditet? Jag är i vecka 14+1 och hittills har vi inte berättat för någon.
Nu börjar vi fundera så smått på att berätta för den närmaste familjen och det är nog bara en tidsfråga innan min mage kommer vara så stor att det känns fånigt att låtsas som ingenting på jobbet. Samtidigt känns det lite nervöst, särskilt som vi har drygt fyra veckor kvar till RUL och vi vet ju inte exakt hur det står till med barnet innan dess. Nu har vi visserligen gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att hjärtat slår men ändå...
Det skulle vara roligt att höra hur ni andra tänkt. -
Jag är kluven. Vi funderar på att berätta efter KUB, men jag har haft sent MA tidigare och är därför lite tveksam. Ska göra tillväxtultraljud i v 16, så kanske efter det. Men jag håller med om att det blir svårt att dölja ända till RUL.DVQ skrev 2019-10-15 10:58:01 följande:
Det kanske redan avhandlats i tråden, men hur öppna är ni kring er graviditet? Jag är i vecka 14+1 och hittills har vi inte berättat för någon.
Nu börjar vi fundera så smått på att berätta för den närmaste familjen och det är nog bara en tidsfråga innan min mage kommer vara så stor att det känns fånigt att låtsas som ingenting på jobbet. Samtidigt känns det lite nervöst, särskilt som vi har drygt fyra veckor kvar till RUL och vi vet ju inte exakt hur det står till med barnet innan dess. Nu har vi visserligen gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att hjärtat slår men ändå...
Det skulle vara roligt att höra hur ni andra tänkt.
-
Jag är i vecka 12 och har berättat för alla mina familjemedlemmar, men inte för någon vän. Kände mig tvungen att berätta för jobbet också då en annan kollega är gravid och har BF i januari. Ville inte krångla till det ännu mer för dem då de redan har det besvärligt på jobbet..DVQ skrev 2019-10-15 10:58:01 följande:
Det kanske redan avhandlats i tråden, men hur öppna är ni kring er graviditet? Jag är i vecka 14+1 och hittills har vi inte berättat för någon.
Nu börjar vi fundera så smått på att berätta för den närmaste familjen och det är nog bara en tidsfråga innan min mage kommer vara så stor att det känns fånigt att låtsas som ingenting på jobbet. Samtidigt känns det lite nervöst, särskilt som vi har drygt fyra veckor kvar till RUL och vi vet ju inte exakt hur det står till med barnet innan dess. Nu har vi visserligen gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att hjärtat slår men ändå...
Det skulle vara roligt att höra hur ni andra tänkt.
Min sambo däremot verkar vilja berätta för hela världen, haha! Han har berättat för hela sin familj och även för alla sina vänner. :) -
DVQ skrev 2019-10-15 10:58:01 följande:
Det kanske redan avhandlats i tråden, men hur öppna är ni kring er graviditet? Jag är i vecka 14+1 och hittills har vi inte berättat för någon.
Nu börjar vi fundera så smått på att berätta för den närmaste familjen och det är nog bara en tidsfråga innan min mage kommer vara så stor att det känns fånigt att låtsas som ingenting på jobbet. Samtidigt känns det lite nervöst, särskilt som vi har drygt fyra veckor kvar till RUL och vi vet ju inte exakt hur det står till med barnet innan dess. Nu har vi visserligen gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att hjärtat slår men ändå...
Det skulle vara roligt att höra hur ni andra tänkt.
Jag har berättat för min familj men sen ska sägas att jag står väldigt nära min familj och skulle något hända så känns det tryggt att de vet. Har berättat för 3 vänner men lär nog inte berättat för fler utan dessa är vänner jag känner mig mest bekväm med att berätta för, 2 av dem har varit mina vänner i en evighet och hängt med i min resa. Än så länge vet bara chefen på jobbet och en av de kollegorna som står mig närmast men har sagt till chefen att när RUL är gjort så kommer resten få veta så vi kan börja planera inför föräldraledigheten då jag är den som kan mest om en del saker och jag måste se till så att någon kan ta över dem medan jag är borta.
Maken däremot har berättat för alla på sitt jobb, sen vet jag dock inte hur det ser ut med vänner där, men hans syster med familj vet iaf.
Vi har haft ett mf i v 15 och flera tidiga mf men vi har även en dotter. Dock är jag inte mycket för att basunera ut på FB eller liknande utan jag känner att de jag tycker ska veta får veta sen får resten vänta tills barnet är fött.
