Ska jag som älskarinna berätta för frun att hennes man är otrogen?

Ni som.tyckte jag var okänslig mot frun när jag frågade om hon var förkyld kanske borde få veta lite mer om varför jag sa så. Mannen har sagt att hustrun haft en jobbig influensa med lunginflammation som följd. Jag tänkte att det kanske var den som satt kvar och att jag kanske ringde olämpligt om hon fortfarande var sjuk

Om du inte ser det är det kanske läge att du kalibrerar om din moraliska kompass. Måste nog tyvärr var lite uppriktigt elak mot dig. Du är inte klar med den otrohet du själv drabbats av och tänker nog inte riktigt klart när man diskuterar otrohet. Samma sak när du kallar mannen i fråga för en massa otrevliga saker. Kan tyvärr inte tolka det på annat sätt än att du är extremt bitter och har inte bearbetat och gått vidare.

Otroligt att någon ens vill leva i ett låtsasförhållande. Sannolikheten är nog trots allt större, att de flesta vill hitta någon att bli lycklig med på riktigt.

Många anser att tillit är en av de viktigaste faktorerna i ett förhållande. Om personen inte är det den utger sig för att vara blir ju hela relationen bara falsk. 

Många som varit med om otrohet har sagt att det värsta förutom lögnerna är att den de trott sig älska inte är den person hen utgett sig för att vara. Det svåraste med att fortsätta är att de måste falla för en helt ny, främmande människa, och på nytt bli förälskad i dennes (nya) personlighet. 

Det låter som att det som den där pingstförsamlingen trasade sönder är stört omöjligt att laga. Frågan är också hur klar du själv är med exets svek när du med illa dold aggressivitet kallar älskarinnorna för "madrasser med hål i". Skulden på älskarinnorna går igen i ett välkänt mönster, även hos dig.

Ja,det börjar kännas personligt riktat mot mig.

Du verkar ha missat de otrohetstrådar skapade av älskarinnor där jag även gett älskarinnan skulden?

Jag har även gett min fd väninna lika stor skuld som mitt ex.

Men du menar alltså att jag bär en del av skulden till det också?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan jag verka bitter för att jag känner mig påhoppad som person.

Jag reagerar på att älskaren i detta fallet slipper lindrigt undan och att TS får bära skulden och att jag tycker det är lite fel. Och då få jag veta att jag är bitter och inte har gått vidare?

För mig börjar det kännas som att du och den andre personen som kritiserar mig som person känner er trampade på en öm tå.

Håller med!

Jag vet en kvinna som levde i ett misshandelsförhållande och bedrog sin man först efter många år i det där eländet. Till slut lyckades hon med den andra mannens hjälp ta sig ur det. Det är ett exempel bland på hur det kan ligga till.

I ett annat fall var den en person som bedrog den mest självupptagna idiot jag träffat.

Alla som bedrar är inte alltid så skyldiga till ett moraliskt brott som man kan tro och alla bedragna är inte alltid oskyldiga.

Jag tror att närmare hälften av alla förhållanden någon gång råkar ut för otrohet (jag vill minnas att jag läst det). Det betyder inte att hälften av alla människor är förkastliga svin. Det är sådant som händer av en mängd olika orsaker, ibland fullt förståeliga, ibland helt förkastliga.