försökt 1 år, ingen äl & endometrios
Hej!
Jag behöver verkligen skriva av mig och har vill hemskt gärna ha någon form av återkoppling från någon som går igenom eller har gått igenom samma sak som jag gör just nu.
Jag tog mig till gyn januari 2017 på grund av olika smärtor och blödningar och endometrios konstaterades till slut. I augusti 2018 slutade jag med p-piller i hopp om att kunna skaffa ett första barn.
N har ett år gått och ägglossningen är inte vad den borde vara. Jag har gått två doser på Letrozol men får så otroligt ont i magen efter de och de höjer östrogenvärdena knappt nämnvärt.
Jag är såklart medveten om att 1 år inte är särskilt lång tid och att det finns otaliga vägar att gå och att det finns par som kämpar år efter år.
Men man blir så himla nedslagen när mensen kommer månad efter månad när jag VET att det finns ett medicinskt fel på mig. Det är så otroligt frustrerande.
Min mamma engagerar sig inte alls i frågan trots att jag försökt lyfta ämnet. "Alla andra" blir gravida och jag kan inte förmå mig själv att känna glädje med de. Såklart missunnar jag de inte, och det är ju såklart inte så att jag inte är glad för deras skull - jag är ledsen för min egen skull.
I alla år har man fått höra att man ska skydda sig så man inte råkar bli gravid - och ja, såklart ska man det! Men aldrig var det någon vuxen som lärde en att det kan vara en lång process och utdraget och svårt. Jag känner mig så himla snuvad på så mycket. Inte alls psykiskt förberedd på att jag, 29 år gammal och fullt frisk med ett sunt leverne, skulle ha svårt att få barn.
Man läser på nätet om att ta ägglossningsstickor, träna mer, dricka mindre kaffe, inte tänka på det, äta bättre och vad vet jag. Jag dricker inte, röker inte och dricker 2 koppar kaffe som dagen sedan många år tillbaka. Jag går mina 15000 steg om dagen i ett aktivt jobb och stressar aldrig (jo, över detta mentalt). Men någonstans måste jag väl bara kunna få leva mitt liv på ett normalt sätt och dricka en extra kopp kaffe om jag vill? Sova lite mindre om jag vill, dricka vin om jag vill osv. Ska man behöva ge upp allt annat? Det kommer ju stiga en åt huvudet mer än vad det redan gjort.
Ni andra som gått igenom det där med utebliven ägglossning, endometrios, letrozol och allt annat..snälla, skriva en rad eller två.
/ Ensam.