Lånar någon annans konto, behöver råd.
Ni som nån gång varit otrogna och vaknat upp ur allt, åmgrat er oerhört och bestämt er för att erkänna detta för er partner, hur gjorde ni det? Hur la ni fram det?
Tacksam för svar!
Ett snedsteg på fyllan för min del. Jag blev ett vrak, gick ner 10kg och mådde fullständigt skit i ca 1/2 år, dåligt i ytterligare ett halvår och sedan började jag hämta mig lite. Är väl kanske tillbaka 80-90%, inser att jag nog aldrig kommer komma över detta helt.
Försöker kompensera och vara en riktigt bra kille nu istället, även om jag vet att jag varit en riktig skit den där gången. Jag har aldrig sagt något. Hade jag inte haft barn o hus hade jag nog berättat och troligen separerat. I mitt fall var jag 99% säker på att det inte skulle komma fram på annat sätt.
Finns inget bra sätt att berätta om otroheten.
Sätt er tillsammans vid köksbordet, utan eventuella barn i närheten.
Lägga allt på bordet, försök inte att "försköna" hela historien.
Var beredd på alla frågor o funderingar hon har och svara ärligt.
Det värsta är om hon inte ställer några frågor utan konstaterar att det är slut..
Till sist, berätta nu, risken finns att det kommer fram på något sätt,
då är det nog kört.....
Jag har inte varit otrogen men min fru var det. Så här skulle jag vilja att hon hade hanterat det:
1) Berätta själv - bra att du inser det. Det är hemskt när ens magkänsla inte lirar med de svaren man får. Jag frågade flera gånger men till slut kände jag mig tvungen att börja snoka. Tyvärr. Då hittade jag det jag letade efter.
2) Berätta allt det väsentliga på en gång. Det värsta du kan göra är att berätta lite i taget. Fråga henne vad mer hon vill veta. Det är hemskt att upptäcka att det fanns ännu mer dubbelspel, så var det för mig. Tilliten sjönk från -100 till -100000
3) Inse att det inte är så jättemycket mer du kan göra. Ge henne tid och utrymme att tänka och känna efter. Var bara tillgänglig för att svara på frågor. Och svara på alla frågor utan att bli defensiv eller irriterad, hur dålig du än mår. De problem som du eventuellt tyckte ledde till detta är inte relevanta just nu och på ett bra tag framåt.
Slutligen vill jag önska dig lycka till. Jag tycker det är lovande att verkar vara ångerfull och är inne på att inte hålla detta hemligt längre.
Oj. Svårt att ge råd alltså, när man varit så svekfull blir det omöjligt att hitta tillbaka. Men en jävla massa jobb från din sida kanske ni kan hitta något annat som ger er en annan relation. Men samma blir det såklart aldrig.
En fråga. Jag förstår inte den här sägningen att ?det handlade bara om sex, inga känslor? som många otrogna verkar hålla så hårt i. Kan du förklara hur det gör saken bättre? För mig skulle det bara göra sveket mycket värre. Alltså, om min man blivit kär i en annan så kan jag knappast skuldbelägga honom för det. Men väljer han att vara otrogen för enbart knull (dvs riskera min hälsa, mitt välmående, våra barns välmående, vårt liv ihop för enbart sex) så är han ju ett as. Ett självupptaget, självcentrerat as. Vårt förhållande hade därefter vart värt noll. Hur kan du tänka att det skulle vara bättre att du inte hade känslor för den andra?
Oj. Svårt att ge råd alltså, när man varit så svekfull blir det omöjligt att hitta tillbaka. Men en jävla massa jobb från din sida kanske ni kan hitta något annat som ger er en annan relation. Men samma blir det såklart aldrig.
En fråga. Jag förstår inte den här sägningen att ?det handlade bara om sex, inga känslor? som många otrogna verkar hålla så hårt i. Kan du förklara hur det gör saken bättre? För mig skulle det bara göra sveket mycket värre. Alltså, om min man blivit kär i en annan så kan jag knappast skuldbelägga honom för det. Men väljer han att vara otrogen för enbart knull (dvs riskera min hälsa, mitt välmående, våra barns välmående, vårt liv ihop för enbart sex) så är han ju ett as. Ett självupptaget, självcentrerat as. Vårt förhållande hade därefter vart värt noll. Hur kan du tänka att det skulle vara bättre att du inte hade känslor för den andra?
Jag har inte varit otrogen men min fru var det. Så här skulle jag vilja att hon hade hanterat det:
1) Berätta själv - bra att du inser det. Det är hemskt när ens magkänsla inte lirar med de svaren man får. Jag frågade flera gånger men till slut kände jag mig tvungen att börja snoka. Tyvärr. Då hittade jag det jag letade efter.
2) Berätta allt det väsentliga på en gång. Det värsta du kan göra är att berätta lite i taget. Fråga henne vad mer hon vill veta. Det är hemskt att upptäcka att det fanns ännu mer dubbelspel, så var det för mig. Tilliten sjönk från -100 till -100000
3) Inse att det inte är så jättemycket mer du kan göra. Ge henne tid och utrymme att tänka och känna efter. Var bara tillgänglig för att svara på frågor. Och svara på alla frågor utan att bli defensiv eller irriterad, hur dålig du än mår. De problem som du eventuellt tyckte ledde till detta är inte relevanta just nu och på ett bra tag framåt.
Slutligen vill jag önska dig lycka till. Jag tycker det är lovande att verkar vara ångerfull och är inne på att inte hålla detta hemligt längre.
Oj. Svårt att ge råd alltså, när man varit så svekfull blir det omöjligt att hitta tillbaka. Men en jävla massa jobb från din sida kanske ni kan hitta något annat som ger er en annan relation. Men samma blir det såklart aldrig.
En fråga. Jag förstår inte den här sägningen att ?det handlade bara om sex, inga känslor? som många otrogna verkar hålla så hårt i. Kan du förklara hur det gör saken bättre? För mig skulle det bara göra sveket mycket värre. Alltså, om min man blivit kär i en annan så kan jag knappast skuldbelägga honom för det. Men väljer han att vara otrogen för enbart knull (dvs riskera min hälsa, mitt välmående, våra barns välmående, vårt liv ihop för enbart sex) så är han ju ett as. Ett självupptaget, självcentrerat as. Vårt förhållande hade därefter vart värt noll. Hur kan du tänka att det skulle vara bättre att du inte hade känslor för den andra?
Jag gjorde ett snedsteg när jag var 18 vi hade varit ihop sen vi bägge var 14. Jag var en feg skit och var otrogen i stället för att göra slut. Samvetet åt upp mig totalt. Knappt en veckan senare droppade jag bomben vad jag gjort och fick en rejäl örfil och ett dra åt helvete som svar. Vilket jag såklart förtjänade. Skämdes inför min familj, hennes familj, vänner och bekanta.
Men jag gjorde rätt som berättade.
Du ska såklart berätta snarast möjligt.
Den respekten måste du åtminstone visa.
Sen måste du vara beredd på alla känsloyttringar och det får du bara ta. Vill din fru stanna hos dig så måste du ge henne tålamod att få läka.
Lycka till.
För jag känner min fru. Det skulle ta henne hårdare om det varit känslor inblandat.