KajsaLouise skrev 2020-09-06 11:03:55 följande:
Hej! Jag har läst lite till och från i den här tråden, men aldrig presenterat mig. Jag är 35 år och fick för ett år sedan, vid utredning efter att vi försökt bli gravida i ett år, reda på att mitt amh då var 0.2. Gynekologen sa att det inte var någon idé med ivf utan att det var ÄD som gällde. Han sa att vi hade lika stor chans att bli gravida hemma som vid en ivf. Jag spolade äggledarna vid den här utredningen och cirka en månad senare fick jag ett pluss på stickan. Tyvärr hade den lille satt sig i äggledaren. Det blev operation och äggledaren togs bort. Vid operationen konstaterades att jag också har endometrios. Antagligen är den inte så allvarlig. Jag har väl alltid haft värk i magen men inget som gör mig sängliggande eller som jag känt att jag behövt ta värktabletter för. Läkaren sa att det fanns ärrvävnad i buken men att den andra äggledaren och äggstockarna såg okej ut. Vi var dock inte redo för ÄD utan ville testa ivf. Vi körde ett privat försök (i Göteborg). Jag sprutade med menopur 375 iu och det blev tre äggblåsor som innehöll två ägg. Båda äggen befruktades med icsi (vet egentligen inte varför icsi användes för spermaprovet var bra). Fick tillbaka båda små liven men inget stannade. I våras kom vi fram i kön på Sahlgrenska. Har gjort ett försök där nu. Jag började med nedreglering i några veckor under semestern och sen sprutor (menopur 300 ie och bemfola 150). Det blev sex äggblåsor och fem ägg. Jag var så glad! Jag ifrågasatte om de inte hade blandat ihop mig med någon annan ;) Men säg den lycka som varar.. Eftersom spermaprovet var bra valdes standardbefruktning. Spermier kom in i fyra ägg men bara två blev befruktade och bara ett av dem orkade dela sig. På dag två var det ena ägget trecelligt men såg fint ut och det andra ägget hade bara en cell. Jag fick tillbaka det trecelliga men det blev negativt test idag. Man ska väl aldrig fatta beslut i dessa lägen men jag börjar ju förstå att mina ägg är kassa och det är dags att gå vidare om det ska bli barn överhuvudtaget. Jag antar att kön för ÄD på Sahlgrenska är ännu längre idag än för ett halvår sen i och med pandemin. Då hörde jag att den var 2 år. Jag tänker inte vänta 2 år på att försöka. Men vi har ju två landstingsfinansierade försök kvar för ÄD/ivf. Jag har ingen egen ägglossning så det här med att lyckas hemma lär nog inte hända. Ni som varit/är i samma situation, hur ska jag tänka, var ska jag vända mig? Kan jag nyttja mina landstingsfinansierade försök för ÄD någon annanstans i Sverige utan samma väntetid? Vilken klinik är bäst på ÄD i Gbg? Hade ni fortsatt med ivf om läkarna tillåter? Hur många försök är egentligen rimligt? Har tänkt massor på Olga. Tanken på att den kliniken stöttar hela vägen och att man liksom kan lägga allt i deras händer är ju väldigt tilltalande. Från vilka länder är äggen Olga använder donerade? Jag förstår ju att ni i den här tråden är i andra faser, men jag hittar ingen mer lämplig tråd att skriva i. Jag känner ingen som gjort ÄD och även om jag inte står inför det just idag så hoppas jag kunna få följa er och kanske bolla lite tankar med er experter?! Önskar er alla all lycka!
Min story är att vi har försökt i 4,5 år. Är nu 39 år, endometrios (fast aldrig haft besvär), två op för att ta bort ärrvävnad och äggledare, ev manlig faktor (även fast alla prov är bra), låg äggreserv och low-responder på ivf-behandling. Gjort 4 ivf i Sverige och 1 ÄD i Finland utan resultat. Just nu påbörjat ÄD i Uppsala på Linné, samt kommit en bit på vägen med Olga.
Är inte så aktiv i den här tråden, men ville ändå dela med mig av några saker jag önskar att jag hade vetat tidigare. Kanske fler i tråden som vill fylla på listan?
JAG ÖNSKAR ATT JAG . .
1) . . . hade skaffat en "egen" gynekolog, någon som inte är bunden till ifv-klinikerna, på en gång. Nu har jag det och det är fantastiskt, värt varje krona. Man behöver ett bollplank, någon som ger råd och som kan skriva ut läkemedel när det behövs. När det känns tungt så kan man känna sig väldigt ensam och om man ska vara ärlig så bryr sig kliniken bara när man är kund där. Gäller ffa Landstingens kliniker - när man hamnat i den gruppen som gjort 3 försök (då är man färdigutredd och on your own).
2) . . hade "sparat" vårt 3:e landstingsfinansierade försök. Så länge man har ett försök kvar är man fortfarande "en i gänget" och får tex stå i Landstingets ÄD-kö. Det får man inte om man redan gjort av av med sina tre försök på ivf. Hade vi gjort om det hade vi bekostat vårt 3:e ivf-försök privat och satt upp oss i kö i stället (också av ekonomiska skäl, en ivf är väldigt billig om du jämför med ÄD).
3. . . .hade fattat vikten av att boka in återhämtning. Det är värt att ta det lite lugnare ibland, tex de dagar man har plock och insättning, för att orka på lång sikt och för att ge kroppen de bästa förutsättningarna inför grav. Det tar på krafterna att bara köra på (säkert fler än jag som gått direkt till viktigt jobbmöte efter äggplock och som tagit ägglossningsspruta i flygplansstolen). Terapi är också bra, om inte annat som förebyggande, ungefär som att man går till tandläkaren innan man får hål :).
4. . . hade följt upp mina TSH-värden bättre. Jag har hypotyreos och under alla ivf-er så var det ingen som påtalade att jag låg i det övre intervallet när jag borde ligga närmare 1 om jag ville bli gravid (varierande grad evidens för detta, men alla verkar vara överens om att man inte ska ligga för högt). Nu kan man ju inte veta om det påverkade i slutändan, men när det är så lätt att följa upp och anpassa medicineringen så är det onödigt att ligga för högt. Det grämer mig verkligen! Numera går jag ofta och testar (via Werlabs eftersom VC tycker att jag är färdigutredd och färdigbehandlad när det gäller min infertilitet)
5. . . . hade haft en sjukförsäkring där man får ersättning för endometrios (det får man vid vissa försäkringsbolag men inte alla verkar det som).
Kanske något som kan hjälpa dig. Önskar dig verkligen stort lycka till!! Det är en spännande och omtumlande fas i livet, lite som en berg-och-dalbana, men även om det på sätt och vis är "Plan B" så är det verkligen helt fantastiskt att möjligheten finns. Är sååå tacksam för att ÄD finns!
