• Anonym (ts)

    Barnets pappa är religiös

    Jag visste att min sambo var kristen när vi träffades, inget problem med det.

    Men när jag var gravid hittade han en församling som tycker sig vara mer trogna den sanna kristendomen än Svenska kyrkan. De är emot kvinnliga präster och homosexualitet för det står i bibeln tex. Min sambo tycker att Svenska kyrkan är sellouts som kompromissar med sann tro för att vinna popularitet, t ex ifråga om att de öppnar upp för islam och inte längre talar om synd.

    Jag har reagerat väldigt starkt på detta och vägrade ha dopet i den församlingen. Nu vill församlingen att vår son ska välkomnas in i den vilket jag inte vill. Jag är emot att tvångsansluta barn till religion, de ska få välja själva när de blir äldre. Att hålla dop var en kompromiss för mig men kändes okej då det var i Svenska kyrkan som jag valt.

    Jag vill absolut inte att sonen ska vara med i en församling som är emot kvinnliga präster och homosexualitet. Det går emot mina värderingar. Tänk om sonen blir gay dessutom, eller hans halvsyskon?

    Hur skulle ni tackla detta? Är någon annan ihop med nån som är religiös och hur gör man ang sitt barn när man tror olika? T ex när barnet frågar om Gud finns?

  • Svar på tråden Barnets pappa är religiös
  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 16:16:54 följande:

    Snälla nån. Folk har varit homosexuella i alla tider då det tom inneburit livsfara, utan någon uppmuntran.

    Hur förklarar du att homosexualitet finns bland djur om det skulle bero på samhällspåverkan? Du är helt ute och cyklar nu, Missionsprovinserska.


    Självklart har homosexualitet alltid funnits, det har jag inte sagt något om. Homosexualitet(och beteenden som med välvilja tolkas som homosexualitet) finns i djurvärlden, det har jag heller inte sagt emot. Det jag talar om är identitetsskapandet. Vi lever i en tid och i ett samhälle utan normer och med önskningen om noll begränsningar. Vi kan inte, som förr, veta vilka vi är genom att vi vet vad som förväntas av oss genom positionen där vi är födda. Vi växer inte heller upp med hela familjen runt oss och bara genom att ha mamma, pappa, flertalet syskon, kusiner, farbröder, farfar etc nära oss veta vår bakgrund och vilka vi är. Vi växer också upp med idéen att det inte finns några regler över vad vi får/ska eller inte får/inte ska göra med våra liv. Vi måste helt och hållet designa vår identitet och det är svårt även för en individ som inte bär på en medfödd känslighet.

    Är jag ute och cyklar som har ett annat perspektiv ön du?
  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 16:19:46 följande:

    Sonen är döpt i Svenska kyrkan men Missionsprovinsen vill välkomna sonen in i församlingen som hans pappa tillhör. Jag vägrar då sonen inte ska tillhöra något samfund alls förrän han väljer själv.


    Är det rättvist och att kompromissa då? Ditt "samfund" ateismen är han ju presenterad för och bekant med, varför ska han då inte få bekanta sig med pappans perspektiv?
  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 16:23:39 följande:

    Jag har ett flertal homosexuella i min bekantskapskrets och samtliga har känt redan som barn att de dragits till samma kön. Osannolikt att det beror på samhällspåverkan, då borde man ju enkelt kunna sluta vara homo? Särskilt med tanke på det stigma det fortfarande innebär.

    Min son kanske blir gay. Och han ska aldrig behöva skämmas för det utan få leva sitt liv fritt och kärleksfullt. Det instämmer pappan också med (Men inte gifta sig i kyrkan).


    Se mitt andra inlägg.

    "Normbrytande" hyllas idag och presenteras som en slags lösning eller befrielse. Det är inte mycket stigma där inte. Det går ofta illa. Bara för en vecka sedan såg jag det senaste fallet på nära håll. En autistisk och deprimerad(som så ofta) tjej som kämpat sig genom livet och prövat än det ena än det andra för att saker och ting skulle ljusna. Senaste lösningen var att hon var trans. Bara hon opererades till man skulle allt lösa sig. Hon fick familjens och omgivningens fulla stöd och hade hunnit operera bort bröst, byta namn och allt det där. Sedan kom självmordet. "Transsexualiteten" löste inget.

    Ska din son behöva skämmas om han blir ärkekonservativ då?
  • Anonym (ts)

    Nej, inte för att du har ett annat perspektiv utan för att du talar om homosexualitet som ett identitetssöksnde.

    Självklart kommer barnet bli presenterar för den kristna tron, hans pappa är ju kristen. Men jag vill inte att det blir i en församling som är emot homosexuella och kvinnliga präster.

  • Anonym (ts)

    Jag vet personligen en i bekantskapskretsen som hade tagit livet om sig om denne inte fått korrigera sitt kön. Det är hög självmordsrisk att tvingas leva på ett sätt som är förtryckande.

  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 16:49:11 följande:

    Och "uppmuntra vad de anser är sunt leverne" Missionsprovinserska? Sitter du eller andra kristna på sanningen om vad som är sunt leverne? Vad baserar ni det på? En gammal bok som skrivits av människor i en annan tid? Jag vill nog ha mer på fötterna om jag ska avkräva min son (Om han nu eventuellt skulle vara gsy) att han inte ska leva i en kärleksrelation och kanske bli olycklig i detta liv. För att eventuellt komma till en himmel som vi inte vet om den finns. Dessutom kan han väl isf bli förlåten om han nu själv skulle se det som en synd.

    Nä du TROR att du vet vad som är bäst för alla. Baserat på en gammal skrift som du inte VET är Guds ord. Hellre lycklig i detta enda liv som vi vet om och att inte göra ont mot andra människor eller sätta sig till doms över deras livsval.


    Gör inte du? Det gör väl alla på sätt och vis. Du vill uppfostra din son efter dina värderingar och vad du tror är bäst för honom. Så känner alla.

    Tror inte du att du vet vad som är bäst då? Om normen du predikar i tråden osv. Har du tänkt på att även lycka är något mycket subjektivt och att det finns långsiktig och kortsiktig lycka? Dömer inte du mig när du så totalt tar aaaavstånd från mina värderingar? Dömer du inte din som om du ser det som det hemskaste i världen om han skulle råka bli ärkekonservativ och vara anti abort, mot kvinnliga präster och kanske rent av mot jämställdhet?

    Det finns så många perspektiv.
  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 16:52:11 följande:

    Sonen behöver inte bli som jag. Han får tro om han vill även fast jag inte gör det. Men om han lär sig att tro att han vet bättre än andra hur de ska leva, då har jag misslyckats.


    Så du vet inte bättre än exempelvis mig? Eftersom du så förkastat mina värderingar. Har du verkligen misslyckats om din son efter eget huvud väljer hur han ska leva sitt liv? Var det inte precis det du önskade för honom?
  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 16:53:58 följande:

    Jag säger inte till dig att du måste tycka som jag eller leva som jag. Men jag vill inte att min son ska indoktrineras från späd ålder. Då har han inte samma möjlighet att välja själv.


    Blir han inte det från din sida då? Indoktrinerad med vad som idag så fint kallas "anti hat", alltså? Vi föräldrar bedrar oss gruvligen om vi tror att vi inte lämnar djupa avtryck i våra barn.
  • Anonym (ts)

    Jag tror att jag inte kan veta vad som är bäst för andra. Du tror att en bok talar om hur folk ska leva.

    Ingen av oss kan veta. Men jag litar hellre på att folk kan fatta sina egna beslut.

    Min son kanske väljer att bli ärkekonservativ. Men det ger inte honom rätten att tycka vad andra ska göra med sitt kärleksliv eller yrkesval.

  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 17:02:27 följande:

    Nej, inte för att du har ett annat perspektiv utan för att du talar om homosexualitet som ett identitetssöksnde.

    Självklart kommer barnet bli presenterar för den kristna tron, hans pappa är ju kristen. Men jag vill inte att det blir i en församling som är emot homosexuella och kvinnliga präster.


    Dvs jag har ett annat perspektiv. Även om homosexualitet såklart är mer komplext än så, men det är en annan och lång diskussion.

    Så detta med att vara "opend minded" är helt skrotat som idé? Betänk att många inte ens anser att det är kristendom son predikas i svk. Det finns som sagt så många perspektiv. Du lägger fram det som att lagomt är acceptabelt, svk är ok, men inte ett steg längre. Tänk om jag körde på samma och sa åt mina döttrar att "ni får bli bi, men inte homo, lagomt är ok".
  • Anonym (ts)

    Om sonen slipper gå till en församling som spädbarn kanske han kan fatta ett informerat beslut om huruvida han vill vara kristen eller inte. Kristendomen kommer han ju att få med sig vid köksbordet av pappan ändå. Likväl som mina åsikter.

  • Anonym (E.)
    Åsa skrev 2020-01-27 22:34:02 följande:
    Det saknas dock Bibelställen som fördömer abort. /Den katolska/ kyrkans fördömande av abort bygger på synen på embryot/fostret som en levande människa, vilket gör fosterfördrivning till "mord". Detta är dock en mer modern syn. Där Bibeln alls uttalar sig om ofött liv (missfall pga olyckshändelse) värderas det som förlorad egendom, inte som en människa.
    ...och detta, i sin tur, beror ju på att man helt enkelt inte kunde föreställa sig abort, som något som förekom. Abortkliniker och utbildade abortörer förekom definitivt inte. Säkert fanns det enstaka kvinnor som försökte något, men detta var i så fall inte förenat med vetanskap och beprövad erfarenhet, och mest troligt dog kvinnan själv också om hennes försök blev verksamt. 
  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 17:07:29 följande:

    Jag vet personligen en i bekantskapskretsen som hade tagit livet om sig om denne inte fått korrigera sitt kön. Det är hög självmordsrisk att tvingas leva på ett sätt som är förtryckande.


    Det säger jag inte emot. Det jag säger är att detta är en komplex fråga där vi bara presenteras med en universell "lösning" trots att resultatet ofta blir det samma ändå, självmordsrisken är hög även om op(Vad som är förtryckande är ju dessutom också något ytterst flytande oh subjektivt) .Och att detta kanske inte ens behövts om vi fick mer av identitet gratis och eventuella bakomliggande problem faktiskt adresserades.
  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 17:18:21 följande:

    Jag tror att jag inte kan veta vad som är bäst för andra. Du tror att en bok talar om hur folk ska leva.

    Ingen av oss kan veta. Men jag litar hellre på att folk kan fatta sina egna beslut.

    Min son kanske väljer att bli ärkekonservativ. Men det ger inte honom rätten att tycka vad andra ska göra med sitt kärleksliv eller yrkesval.


    Vet du? På många sätt tror inte jag det heller. Det du missar är att du också har något, ett rättesnöre om man så vill, som dikterar vad du tror är bäst. Och det gäller inte bara dig och ditt, även du har värderingar du tror ger ett sunt samhälle. Varför du exempelvis röstar på det partiet du röstar på eller engagerar dig i frågor du tycker är viktiga, kanske rent av en mänsklig rättighet.

    Eftersom du har rätt att tycka att det inte är upp till din son att tycka om andras kärleksliv och yrkesval så har han också rätt at faktiskt tycka om det.
  • Anonym (missionsprovinserska)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 17:20:47 följande:

    Om sonen slipper gå till en församling som spädbarn kanske han kan fatta ett informerat beslut om huruvida han vill vara kristen eller inte. Kristendomen kommer han ju att få med sig vid köksbordet av pappan ändå. Likväl som mina åsikter.


    Du skriver "slipper", det visar ju klart vad du tycker. En förutfattad mening således. Det är okej och mänskligt att ha sådana, men då kanske man inre ska mästra över andra.
  • Anonym (E.)
    Anonym (missionsprovinserska) skrev 2020-01-28 17:28:59 följande:
    Vet du? På många sätt tror inte jag det heller. Det du missar är att du också har något, ett rättesnöre om man så vill, som dikterar vad du tror är bäst. Och det gäller inte bara dig och ditt, även du har värderingar du tror ger ett sunt samhälle. Varför du exempelvis röstar på det partiet du röstar på eller engagerar dig i frågor du tycker är viktiga, kanske rent av en mänsklig rättighet.

    Eftersom du har rätt att tycka att det inte är upp till din son att tycka om andras kärleksliv och yrkesval så har han också rätt at faktiskt tycka om det.
    Precis så! TS förstår inte, att hon också har uppfostrats till att tro på ett antal budord - de vänsterliberala budorden, som har varit moderna i Sverige under hennes livstid. I andra länder - t.ex. hela den stora muslimska världen - tycker man annorlunda om både homosexualitet och kvinnliga religiösa ledare.

    Likaså i den katolska världen i Sydamerika och Sydeuropa (även om de katolska ländena i Europa har sekulära lagar som tillåter homoäktenskap och även - tror jag - adoption). Och andra etniska grupper - berber, ursprungsbefolkningen ("indianerna") i Sydamerika, och de i Australien, Nya Zeeland, Polynesien, Tibet - tillåter de homoäktenskap och -adoption? Inte vad jag vet. Och så vidare.

    Man kan inte automtiskt säga att alla dessa människor har fel, och att bara vi här uppe har sett ljuset sedan ett par, tre decennier tillbaka. 

    För övrigt tycker jag synd om TS' son, om mamman tänker försöka styra vad han får tycka. Tror att pappan är en bra motvikt där, faktiskt. 
  • Anonym (E.)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 16:53:58 följande:

    Jag säger inte till dig att du måste tycka som jag eller leva som jag. Men jag vill inte att min son ska indoktrineras från späd ålder. Då har han inte samma möjlighet att välja själv.


    Fast det blir han ändå, om han ska gå på ett kommunalt dagis. Fast från andra hållet. På vårt folkbibliotek finns det till och med färdiga boxar med barnböcker på olika PK-teman, som t.ex. "familjen kan se ut hur som helst - alla är lika bra" - som dagisfröknarna kommer och lånar.

    Jag tycker att det är HEMSKT. För det första behöver så små barn inte upplysas överhuvudtaget om att det finns något sådant som homosexualitet. Om de inte har stött på det någonstans, och själva frågar om det. Och för det andra, så borde dagisfröknarna förhålla sig neutrala i frågan (liksom andra moraliska och etiska frågor). D.v.s. förklara att "vissa tycker att två pappor kan ha barn tillsammans, men andra tycker att det är fel."
  • Anonym (E.)
    Anonym (ts) skrev 2020-01-28 16:53:58 följande:

    Jag säger inte till dig att du måste tycka som jag eller leva som jag. Men jag vill inte att min son ska indoktrineras från späd ålder. Då har han inte samma möjlighet att välja själv.


    Fast det blir han ändå, om han ska gå på ett kommunalt dagis. Fast från andra hållet. På vårt folkbibliotek finns det till och med färdiga boxar med barnböcker på olika PK-teman, som t.ex. "familjen kan se ut hur som helst - alla är lika bra" - som dagisfröknarna kommer och lånar.

    Jag tycker att det är HEMSKT. För det första behöver så små barn inte upplysas överhuvudtaget om att det finns något sådant som homosexualitet. Om de inte har stött på det någonstans, och själva frågar om det. Och för det andra, så borde dagisfröknarna förhålla sig neutrala i frågan (liksom andra moraliska och etiska frågor). D.v.s. förklara att "vissa tycker att två pappor kan ha barn tillsammans, men andra tycker att det är fel."
  • Anonym (ts)

    Han kommer inte gå på ett kommunalt dagis, nej. Men jag kommer givetvis lära honom att det är okej att vara homosexuell, varför skulle det inte vara det? Pga att det står i en bok som ni tror att Gud har dikterat? Pappan tycker likadant om homosexuella, minus att de inte får gifta sig i kyrkan.

    Och givetvis ska han få bestämma själv över sitt liv. Men inte till priset att han skadar andra, dvs fördömer homosexualitet etc, vilket kan få förödande konsekvenser för andra. Får han de åsikterna har jag misslyckats.

    Jag är glad för er input i denna tråd, ni som är religiösa. Alltid bra med andra perspektiv. Men det gör mig också ännu mer övertygad om att den församlingen vore skadlig för honom. Och att vi hela familjen bör ingå i nån form av diskussionsgrupp kring kristendom, så att vi kan bli mer pålästa.

Svar på tråden Barnets pappa är religiös