Jag behöver råd angående mitt förhållande ! Kris !

Hade gjort allt för att dra mig ur det där innan det blir en bebis till och svartsjuka mot dina barn slår ut i full blom den också. Det kommer aldrig att gå, och gör det det så kommer priset vara barnens och din egen hälsa.

Håller med, vad ts än gör skall han INTE skaffa fler barn (just nu). Det är det viktigaste beslutet han skall ta och stå benhårt fast vid.

Jag hade slutat ligga för att vara säker på att inte bli snärjd.

Jag rekommenderar två saker:
1) Skaffa INTE fler barn!!!!!!!! (kan inte nog understrykas) lita inte på p-piller. Även om hon inte medvetet vill lura dig kan hon mycket väl råka slarva med pillren (inte minst med tanke på att hon mår så dåligt i övrigt). Det enda som gäller är kondom eller avhålllsamhet.

2) Börja arbeta på en lösning som innebär särboskap. Kan du köpa ut henne ur huset? Du och dina barn behöver lugn och ro.

3) Ingen mening med att konfrontera henne eller så just nu tror jag, hon mår helt enkelt för dåligt. Som sagt arbeta istället på en lösning som innebär särboskap.  Så kan du och särbon ha trevligt och umgås på din barnfria vecka.

Jag ser vad ni skriver.

Hon kom hem nu satte sig i soffan o blev tjurig för att hon inte tycker att jag verkar bry mig om hunden. Jag så till henne att hade jag kunnat dela på mig så hade ju självklart letat och tagit barnen samtidigt..men nu kan ja inte det.

Hon gick till köket och började gråta högt. Jag gick efter och sa att när detta är över så kanske du behöver prata med någon.hon slog i bordet och sa att sin pappa är död. Jag vet fan inte vad jag ska göra. Jag har funnits där hela tiden men ingenting räcker.

Om ja tröstar henne och allt så är det samma visa igen men fortfarande ingen ursäkt för henne beteende senare under dagen.

Jag kommer aldrig förstå hur hon mår. Men ett sådant beteende när jag kämpar så in i helvete. Är det okej hur dåligt man än mår ?

Är det någon som har barn som har varit med om något liknande. Jag spyr så illa mår jag av tanken hur barnen skulle må av detta . Ännu en gång får dom vara med om något sånt här. Ska nog fan bli munk och singel resten av livet.

Jag behöver akut råd angående mitt förhållande.

Jag har 2 småbarn och en sambo som är 4 år yngre och jag är 27 år.

Vi är i en vårdnadstvist angående mina barn och så gick sambons pappa bort oväntat för 5 veckor sedan och våran hund är bortsprungen som vi nu letar förbrillt efter.

Jag har ett 12 årigt förhållande bakom mig och mamman var otrogen och jag blev lämnad på ett sätt som inte alls är okej.

Min sambo är dålig på eller har inte varit med om så mycket livs erfarenhet i livet. Hon är dålig på att hantera sådana här kriser. Jag finns här för henne i vått och torrt och gör det mesta i hus hemmet för att hon mår dåligt.

Lite tendenser till ett omoget beteende att skylla ifrån sina egna misstag på den andra och inte kunna ta kritik..Detta innan all kaos vi har just nu. Något som jag har reagerat på innan.

Men det som jag känner är droppen som var idag. Sambon och hennes tjejkompis har varit ute och letat efter hunden något som är väldigt bra då vi vill ha hem henne. Ps ! Jag vill poängtera att jag åker 6 mil tur o retur med barnen till skola varannan vecka.

Tillbaka till dagen idag som var droppen. Sambon ringer mig med jätte gosig röst och ber mig köpa med kopiator papper,jag kommer hem med papper och har köpt fel papper. Detta går alltså inte att kopiera på. Jag märker hur sambon och hennes kompis blir irriterade på mig.när det är första gången som jag känner att jag och mina barn inte känner oss välkomna i vårt eget hem.när barnen har gått iväg så börjar sambon anklaga mig fullt ut för att jag inte har har skrivit ut en sökning eller delat henne sökning på Facebook angående hunden. Hon svarar inte när barnen pratar med henne och man ser hur mycket hon stör sig på mina barnen i den här situationen. Jag personligen har så otroligt mycket med barnen och mycket körning till och från förskola och är ganska trött när jag kommer hem.

Min sambo blir helt enkelt taskig när hon inte får som hon vill eller att det inte är på hennes villkor.

Jag är i en otroligt jobbig situation även min sambo. Men jag har ändå sagt till henne hur jobbigt o förjävligt allt känns så får vi försöka att ta oss igenom detta utan att hon ska börja bette sig illa. Jag försöker va lugn hela tiden men snart rinner bägaren fan över och mina barn kommer att drabbas. När kompisen var här så pratade hon inte ens med mig jag kände hur irriterad hon var på mig istället så pratade jag med kompisen som till och med blev lite trevlig efterhand.

Under all den här krisen också så vill hon skaffa barn något som jag är jävligt skeptiskt till. Under dom här förhållanden. Jag har inget emot att skaffa barn men just nu ?

Jag skulle vilja ha en ursäkt ikväll men jag vet att jag inte kommer att få det. Om jag nu skulle få det så skulle hon dra sin valls och sedan säga *men* och säga att jag gjorde nått fel också.

Jag var även ute hela fredagen och några timmar på lördags natten o letade efter hunden. Så jag gör verkligen allt jag kan för att få ihop allt och även orka vara glad o trevlig inför barnen.

Jag vet inte hur mycket jag ska orka. Jag är i vanliga fall en väldigt tuff kille och envis. Men jag känner att jag är påväg mot något dåligt.

Skulle jag ta upp hennes beteende igen så vänder hon det emot mig och att det är mitt fel eller att jag ska be om ursäkt?

Det är knappt så att jag vågar ta upp detta ikväll för jag vet att hon bara blir arg och irriterad.