När man börjar få nog...
Måste få skriva av mig lite. Är så trött på min sambo just nu. Hon sköter inte sin hygien, hon har tappat all sexlust, vill aldrig hitta på något bara hon och jag. Aktiviteter med barnen är fortfarande okej men aldrig bara hon och jag. Jag älskar att vara ute nu när solen börjar titta fram men hon vill bara vara inne och läsa eller spela. Hon har skaffat sig en ny kompis som är värsta feministen och börjat anamma hennes idéer och tankar. Visst, feminism är ju något bra och bör stöttas men hennes typ av feminism får jag utslag av.
- Kan du fylla på spolarvätska?
- Javisst.
- Kan du hjälpa sy i en knapp?
- Ska jag sy bara för att jag är kvinna?
Så kan hon hålla på... blir galen!!
Hon vill helst sova bort dagarna och sitta vaken hela nätterna. Just nu pluggar hon på distans så det funkar för henne men inte för resten av familjen.
Vad fan gör jag med detta? Vill hon ha det såhär? Inte jag. Kan jag ändra på henne? Troligen inte. Har frågat om hon är deppad eller om hon vill separera men inget av det.
Själv känner jag mig less. Less på att gå på soliga promenader själv, less på att alltid vara den som får barnen till skolan i tid, less på att leva i påtvingat celibat, less på att få höra om alla orättvisor som existerar mot kvinnor. Visst jag kan hålla med och jag gör mitt bästa för att behandla alla kvinnor och män på samma sätt MEN vi är alla olika, oavsett kön och bra på olika saker. Varför ska man inte dra nytta av det istället för att motarbeta det?
Har försökt prata med henne om hur vi håller på att glida isär men hon håller inte med. Hon tycker att vi alla ska få göra som vi vill. Jag ska inte lägga mig i om hon vill vända på dygnet. Jag råkar ju tycka om att umgås med min sambo men det funkar inte med mina arbetstider. Dem kan jag inte påverka men hon kan påverka sina tider.
Jag ska inte bry mig om att hon väljer att duscha en gång i veckan men jag råkar föredra kvinnor som luktar fräscht och inte de som luktar illa.
Jag vet att jag inte kan bestämma om vårat sexliv, men hon har uppenbarligen bestämmanderätt över mitt, alltså att det är obefintligt. Är inte sugen på någon älskarinna. Jag vill ju njuta av min sambo som jag faktiskt valt att leva ihop med.
Syftet med mitt inlägg är inte att skapa någon diskussion om feminism. Syftet är att få avreagera mig lite och kanske få lite tips hur vi skulle kunna komma närmare varandra igen.
Tack för ordet!