bananmilkshake skrev 2020-11-18 09:40:49 följande:
Kan tänka mig det! :D
Usch vad jobbigt, när man väl klarat sig igenom själva behandlingen vill man ju att det ska vara klart sen. Jag hade också en väldigt bra (eller vad man ska säga) upplevelse av cytotec. Jag hoppas det blir likadant nu. Med den förra upplevelsen är jag iaf mindre nervös nu och det gör ju såklart saken lättare. Ändå har jag haft såna där sjuka tankar typ att jag kanske skulle berättat för min mamma ändå (hon vet inte om nåt av mina ma), utifall jag skulle förblöda. Hemsk tanke, jag vet, men hjärnan är ju inte rationell i sån här stress och press.
Nu har jag tagit alla piller i första omgången iaf, och ligger ner den obligatoriska halvtimmen.
Som sagt, Jag håller tummarna för dig idag. När redan vet lite mer hur saker funkar så hjälper ju det lite mot nervositeten kring det hela, det är bara synd att man överhuvudtaget ska behöva ha erfarenhet av det alls. Men ligg nu och ta det lugnt och unna dig något riktigt gott ikväll! Se till att du får lite massage ;).
Jag var i valet och kvalet att berätta för min mamma, jag ville inte att hon skulle veta att vi försökte, men samtidigt tänkte jag som du. Det slutade med att jag inte berättade först, sen ett par dagar senare så bröt jag ihop totalt och kände att jag behövde prata med mamma om det, i och med att jag har 2 grundsjukdommar så har det blivit mycket sjukhusbesök sen barnsben och mamma vet allt om min sjukdomabakrund (hon var med mig på alla läkarbesök fram tills jag fyllde 22 år, är 28 nu, lite löjligt, jag vet, men kändes så tryggt ;) ) så det kändes som att hon behövde veta om detta också. Tur att jag berättade för hade nog inte åkt in igen när jag fortfarande hade ont efter 1 vecka utan hade nog väntat ytterligare 1 vecka eller 2, ville inte belasta sjukvården mer än nödvändigt. Hon tjatade att jag måste kontakta gyn medans jag hoppades på att det skulle gå över av sig själv dumt nog. När jag väl berättat kändes det mycket lättare psykiskt för stunden. Men hade jag inte haft så ont som jag hade hade så hade jag nog inte alls berättat, för man vill ju överraska med glada nyheter när det väl går bra men nu vet hon ju om att det kan ske när som bara det vill ta sig.