Har ni samma intressen?

Till största del delar jag intressen med min man, men vi har även saker som är våra egna liksom.
Jakt är en vanligtvis ganska känslig fråga för många, och majoriteten har oftast bestämt sig redan innan vad det innebär. Min man är jägare, ansvarsfull sådan som inte jagar för nöjes skull utan dels för mat och dels för att minska vilttrycket hos oss. Jag är helt och hållet emot nöjesjakt och skulle inte kunna ha en relation med en person som höll på med det, så det är ju upp till en själv var ens gränser går. 
Men jag rekommenderar att man pratar om det ifall man ändå tycker att personen är intressant, hon kanske mest gillar att stå på skjutbana liksom.

Jag har inget emot jakt som sådant, men jag är ointresserad. Hon får gärna ge sig ut, men utan mig. Däremot följer jag gärna med ut i skogen på annat kul. Promenader, plocka svamp, fika m.m.

Men då är det väl inget problem? Såvida hon inte tvunget vill släpa med dig ut så kör på liksom. :) Att ha separata intressen kan ju vara hur sunt som helst, så länge det inte går ut över relationen i sig.

Så länge intresset inte går emot mina värderingar eller tar all vår gemensamma fritid i anspråk så är det inte nödvändigt att ha exakt samma intressen. 
Dock ändå kul att kunna göra något gemensamt kanske.

X-maken hade sin hobby som arbete och arbetade i princip dygnet runt 7 dagar i veckan. Även om jag tyckte att det var en kul "hobby" och var med på den så var jag inte intresserad av den dygnet runt 7 dagar i veckan...
Där av skilsmässa.

Nja, vissa saker, men mycket som skiljer också. Maken gillar sport, ser gärna på fotboll eller åker på en hockeymatch. Jag tycker sport är dödens trist. Jag å andra sidan älskar att läsa böcker, han har inte läst en enda på de 16 år vi känt varann. Det viktigaste i en relation där man lever ihop är att man delar livsmål och värderingar- inte alla intressen. Eller att nåns intresse tar nästan all fritid i anspråk.

Ja, vi har samma intressen, t ex träna, golf, resa. Men detta är även saker vi kan göra var för sig tillsammans med andra, eller själva. Sedan har vi även andra intressen som vi inte delar med varandra.

Sambon (sen fjorton år) och jag har både gemensamma intressen och sådana vi inte delar. Det fungerar perfekt för oss.

Då kan man både göra saker ihop men även göra saker med kompisar eller ensam (beroende på vad det är). För min del berikas vår relation av att det blir en kombo. Vi har båda saker att berätta om våra egna intressen och upplevelser där. Och sen även våra upplevelser ihop.

Ingen av oss skulle må bra av att alltid göra saker ihop. Båda har behov av egentid av olika slag. Men en relation behöver ju också att man gör saker ihop som båda mår bra av - och inte bara plikter som lätt blir efter några år med barn och hus....

Vissa gemensamma, ja. Vi tycker bägge om friluftsliv och film på bio. I övrigt är vi ganska olika. Jag älskar vattensport, trädgårdspyssel och hantverk, han gillar datorspel och fotografi.

Vi har gemensamma intressen, överlappande intressen och olika intressen. Gemensamma intressen vi har är till exempel film, serier, tv-spel, hundar, bergsklättring. Överlappande intressen vi har är ill exempel historisk och fantastisk sömnad, där jag syr för det är mitt intersse och hon tar hand om metallarbetet för det är henne intresse. Sedan har vi helt olika intressen också, till exempel är hon itersserad av gamla teknikprylar vilket inte intersserar mig men å andra sidan är hon inte intresserad av mina urspännande trädgårdsprojekt.

Vi har olika intressen, men tycker om att umgås ihop och kan då ta del av varandras intressen. 

I stort sett, vi spenderar det mesta av våra dagar framför våra datorskärmar. Hon är inte jobbig och ska hitta på en massa hela tiden, vilket är bra för min del.

Vissa gemensamma, andra inte. Vi träffades genom ett av de gemensamma (musik).