Bf April 2021
Startar igång en tråd för alla som har beräknad bf i april 2021. Sökte men hittade ingen, här kan vi följas åt! ??
-
-
Svar på tråden Bf April 2021
-
Jag kommer inte riktigt ihåg när jag började känna livmodern första graviditeten. Kan vara så att jag helt enkelt inte visste vad jag letade efter. Nu däremot har jag kunnat känna den iallafall 2-3 veckor? Och jag gick in i vecka 10+0 i torsdags. Vad jag vet så väntar jag inte mer än ett barn, på vul i vecka 6+ :) Men det kan ju ha missatsEnmsik skrev 2020-10-02 08:27:55 följande:
Ni som är gravida med andra barnet ett fler. Hur kommer ni ihåg andra graviditeten med att känna livmodern? Med första kände jag livmodern i vecka 14 (när jag var kissnödig på morgonen). Nu med andra så kände jag den imorse redan i vecka 11 (10+3). Känns tidigt ändå eller kan det vara så med andra barnet? :)
-
Oj det känns tidigt! Kanske är två där inne ;) med dottern tänkte vi nästan det. Dock för att jag tog ägglossningsstimulernade och gym hade sommarstängt då men jag hade kört några kurer och kände mig trygg utan VUL. Men då visste jag inte heller hur många äggblåsor jag släppte. Vanligtvis var det två. Men det blev ?bara? en liten bebis i magen då. Denna gång blev det naturligt och plussade 4 månader efter dotterns förlossning haha. Var på VUL vecka 5+0 men då kunde man bara se hinnsäcken i livmodern (vilket var hela grejen då jag har ett X tidigare). Skulle få ett VUL till två veckor senare men då blev läkaren sjuk så det blev framflyttat till nu på onsdag. Då vecka 11+1. Tidigare MA också så tanken var att i alla fall få se att man var på nåt levande, i all fall för stunden. Nu är ju oron där igen om det kanske inte lever. Men ser allt bra ut så känner jag mig ju rätt trygg inför att den ska leva vidare på kub om två veckor. :)Jinthry skrev 2020-10-04 10:31:18 följande:
Jag kommer inte riktigt ihåg när jag började känna livmodern första graviditeten. Kan vara så att jag helt enkelt inte visste vad jag letade efter. Nu däremot har jag kunnat känna den iallafall 2-3 veckor? Och jag gick in i vecka 10+0 i torsdags. Vad jag vet så väntar jag inte mer än ett barn, på vul i vecka 6+ :) Men det kan ju ha missats
-
Enmsik skrev 2020-10-04 11:27:00 följande:Oj det känns tidigt! Kanske är två där inne ;) med dottern tänkte vi nästan det. Dock för att jag tog ägglossningsstimulernade och gym hade sommarstängt då men jag hade kört några kurer och kände mig trygg utan VUL. Men då visste jag inte heller hur många äggblåsor jag släppte. Vanligtvis var det två. Men det blev ?bara? en liten bebis i magen då. Denna gång blev det naturligt och plussade 4 månader efter dotterns förlossning haha. Var på VUL vecka 5+0 men då kunde man bara se hinnsäcken i livmodern (vilket var hela grejen då jag har ett X tidigare). Skulle få ett VUL till två veckor senare men då blev läkaren sjuk så det blev framflyttat till nu på onsdag. Då vecka 11+1. Tidigare MA också så tanken var att i alla fall få se att man var på nåt levande, i all fall för stunden. Nu är ju oron där igen om det kanske inte lever. Men ser allt bra ut så känner jag mig ju rätt trygg inför att den ska leva vidare på kub om två veckor. :)
Det hoppas jag verkligen inte! Har på nära håll sett hur vår svägerska har haft det med sina små tvillingkillar - och då tycker jag verkligen att vi har haft det enklare med vår lilla kille :)
Man bär ju barn olika, och det har en stor inverkan på hur tidigt det känns/syns. Jag blev gigantisk under första graviditeten, min mage var helt galet stor. Jag hade större mage än min svägerska, som väntade tvillingar. Medan min andra svägerska hade en osynlig graviditetsmage fram till vecka 30, och då var den ändå väldigt liten i slutet!
Jag förstår oron, jag tyckte allt var jätte jobbigt under första graviditeten tills att jag kunde börja känna sparkar. Sedan köpte jag en liten doppler, som man kan ha hemma. Den använde jag när jag hormonerna och stressen tog över helt. Jag köpte min från ebay tror jag.. kostade typ 300? Billigt pris att betala för min mentala hälsas skull :) -
I vilken vecka tänker ni berätta på jobbet? Jag är så kluven när jag ska berätta, gick precis in i vecka 13..är det tidigt att berätta redan nu?
-
Berätta om du vill, jag är v 14 och väntar gärna m att berätta. Jobbar hemifrån så kan mörka några veckor till... inväntar svar från nipt först. Hade jag varit på jobbet hade jag dock inte kunnat mörka det, syns rätt mkt..Linkaa skrev 2020-10-04 17:28:50 följande:
I vilken vecka tänker ni berätta på jobbet? Jag är så kluven när jag ska berätta, gick precis in i vecka 13..är det tidigt att berätta redan nu?
-
Åh ja det är ju säkert skittufft med tvillingar/fler. Ja med dottern kändes allt så himla mycket skörare. Var rädd för minsta lilla. Både på kub och RUL trodde jag att barnet inte levde. Speciellt RUL då jag inte känt några rörelser alls. Kände inte förrän i vecka 22 med henne. I efterhand någon vecka tidigare kanske när man väl visste hur det kändes. Denna graviditet är vi inte lika oroliga för missfall osv. Vi kämpade länge med dottern och känns ändå okej även om det är tråkigt och ledsamt om något skulle hända med den i magen nu. Då vi ju har dottern. Men med dottern hade man ju i alla fall sett henne ibland på ultraljud att hon levde tidigt. Nu har jag inte sett mer än att det finns en graviditet i livmodern. Så istället för missfall/MA som man varit orolig för tidigare, oroar jag mig istället för att det blivit nåt fel och att fostret tillbakabildats så att det inte finns något där...Jinthry skrev 2020-10-04 11:41:27 följande:
Det hoppas jag verkligen inte! Har på nära håll sett hur vår svägerska har haft det med sina små tvillingkillar - och då tycker jag verkligen att vi har haft det enklare med vår lilla kille :)
Man bär ju barn olika, och det har en stor inverkan på hur tidigt det känns/syns. Jag blev gigantisk under första graviditeten, min mage var helt galet stor. Jag hade större mage än min svägerska, som väntade tvillingar. Medan min andra svägerska hade en osynlig graviditetsmage fram till vecka 30, och då var den ändå väldigt liten i slutet!
Jag förstår oron, jag tyckte allt var jätte jobbigt under första graviditeten tills att jag kunde börja känna sparkar. Sedan köpte jag en liten doppler, som man kan ha hemma. Den använde jag när jag hormonerna och stressen tog över helt. Jag köpte min från ebay tror jag.. kostade typ 300? Billigt pris att betala för min mentala hälsas skull :)
Åå andra sidan gjorde jag kub-blodproverna 10+0 i tisdags och fick då hcg 58,8 och PAPP-A 2,395. Med dottern tog jag proverna 10+6 och då var hcg 60+3 och PAPP-A 2,111. Så känns ändå som att det växer på där inne. Längtar så tills på onsdag men är också så nervös inför ultraljudet!! :O går allt bra så får jag nog köpa mig en doppler senare. Skönt att kunna stilla sin oro om man behöver! :) -
Helt förståeligt! Skönt att äntligen kunna slappna av. Usch då, jag haft tur med illamåendet men tröttheten är enorm haha! Jag tror jag är i vecka 11+2, har hört att det kan flyttas lite vid UL.Juno89 skrev 2020-10-01 09:38:26 följande:
Tack! Är idag i v 12+4. Blev framflyttad en dag på UL igår. Mår mycket bättre nu än för än vecka sedan. Var så sjukt trött och lätt illamående stora delar av dagen.Men mådde så bra att jag fick panik inför UL att nu var bebisen död istället. Att man aldrig kan slappna av helt Nu ska jag i alla fall försöka vara bättre.
Vilken vecka är du i? Kul med UL snart.
-
På mig syns det också, och jag passerar min chef och kollegor varje dag, visst kanske det går med stora tröjor att dölja ett tag till, hade egentligen velat vänta till rul så man vet att allt fortfarande är bra men då lär det ju knappast gå dölja med tanke på att det syns redan nu..Anonym (Mjao) skrev 2020-10-04 21:36:32 följande:
Berätta om du vill, jag är v 14 och väntar gärna m att berätta. Jobbar hemifrån så kan mörka några veckor till... inväntar svar från nipt först. Hade jag varit på jobbet hade jag dock inte kunnat mörka det, syns rätt mkt..
-
Man är ju så himla dum som alltid tänker så negativt. Det gör jag nu med, även ifall att jag verkligen försöker att inte göra det. Jag försöker ha ett öppet sinne, med allt som har med graviditeten att göra - med tanke på att den inte var planerad och min partner har en vasektomitid planerad :) Så jag tänkte mer.. whoopsie.. åh det var det meningen att jag skulle få ett till barn. Och om graviditeten inte är fruktsam.. åh då var det inte meningen, ändå. Samtidigt som jag är livrädd för att få ett barn med funktionshinder.. och det säger jag med all kärlek till funktionshindrade barn, men vår son är så himla hyperaktiv, och med adhd i familj från flera sidor så skulle jag inte orka med att finnas till för barnens behov. Därav ville vi stanna vid ett barn.. Men WHOOPSIE.. så nu inväntar vi KUB ultraljud 14.10. Vi hoppas att få se ett friskt barn.Enmsik skrev 2020-10-04 21:55:29 följande:Åh ja det är ju säkert skittufft med tvillingar/fler. Ja med dottern kändes allt så himla mycket skörare. Var rädd för minsta lilla. Både på kub och RUL trodde jag att barnet inte levde. Speciellt RUL då jag inte känt några rörelser alls. Kände inte förrän i vecka 22 med henne. I efterhand någon vecka tidigare kanske när man väl visste hur det kändes. Denna graviditet är vi inte lika oroliga för missfall osv. Vi kämpade länge med dottern och känns ändå okej även om det är tråkigt och ledsamt om något skulle hända med den i magen nu. Då vi ju har dottern. Men med dottern hade man ju i alla fall sett henne ibland på ultraljud att hon levde tidigt. Nu har jag inte sett mer än att det finns en graviditet i livmodern. Så istället för missfall/MA som man varit orolig för tidigare, oroar jag mig istället för att det blivit nåt fel och att fostret tillbakabildats så att det inte finns något där...
Åå andra sidan gjorde jag kub-blodproverna 10+0 i tisdags och fick då hcg 58,8 och PAPP-A 2,395. Med dottern tog jag proverna 10+6 och då var hcg 60+3 och PAPP-A 2,111. Så känns ändå som att det växer på där inne. Längtar så tills på onsdag men är också så nervös inför ultraljudet!! :O går allt bra så får jag nog köpa mig en doppler senare. Skönt att kunna stilla sin oro om man behöver! :) -
Ja jag är lugnare denna gången med. Det blir vad det blir har jag känt men nu vill jag ju så gärna när jag nu gårJinthry skrev 2020-10-05 10:57:38 följande:
Man är ju så himla dum som alltid tänker så negativt. Det gör jag nu med, även ifall att jag verkligen försöker att inte göra det. Jag försöker ha ett öppet sinne, med allt som har med graviditeten att göra - med tanke på att den inte var planerad och min partner har en vasektomitid planerad :) Så jag tänkte mer.. whoopsie.. åh det var det meningen att jag skulle få ett till barn. Och om graviditeten inte är fruktsam.. åh då var det inte meningen, ändå. Samtidigt som jag är livrädd för att få ett barn med funktionshinder.. och det säger jag med all kärlek till funktionshindrade barn, men vår son är så himla hyperaktiv, och med adhd i familj från flera sidor så skulle jag inte orka med att finnas till för barnens behov. Därav ville vi stanna vid ett barn.. Men WHOOPSIE.. så nu inväntar vi KUB ultraljud 14.10. Vi hoppas att få se ett friskt barn.
In i vecka 12 imorgon. Man har liksom gått så länge ändå. Skulle man fått missfall i vecka 7 är det en sak men att gå till gym på onsdag i vecka 12 och få reda på att det inte finns något eller att det avstannat vore ändå en besvikelse. Är väldigt tacksam för dottern. Sen denna graviditet inte var planerad och kom naturligt så är det ändå välkommet. :)