Nu börjar skolångesten hos oss. Är ni fler därute med barn som redan panikar inför skolstarten? Hur hanterar ni det? Får ni hjälp av skolan?
Förra läsåret var bedrövligt och slutade med att jag i princip gick in i väggen. Så fort skolan slutar så släpper en tyngd och vi slappnar av allihop. (två barn på kö för npf-utredning)
Nu börjar paniken igen och jag känner att jag dras med i det redan.. Vad ska man göra?
Hej,
Min dotter (och jag) har också skolångest så ni är inte alls ensamma. Bra idé med Elevhälsan! Är det någon som Vet vad de kan hjälpa till med rent praktiskt? Tack
Jag har en son på 11 som har autism och adhd. Här är ångesten hos grabben hög. Vi har kommit överens med rektor och elevassistent att lägga starten 3 dagar senare eftersom det är lite lugnare då. Ham deltar inte i klass utan har ett eget rum med anpassade arbetsuppgifter. Vi har kontinuerlig samverkansmöten med rektor och elevhälsan för att stämma av att planeringen följs och går framåt. Jag har även en god dialog med min chef som har kännedom om situationen. Behöver jag arbeta hemifrån eller gå tidigare så går det att anpassa mitt arbete. Tyvärr har inte alla samma privilegium men dialog med chef är en förutsättning när en har barn med npf.
Det kommer gå bra och lycka till.
Ja, och skilsmässa är vanligare i familjer med barn med npf. Det är jobbigt och tärande.
Hoppas att du kan få stöd där. Har du möjlighet till avlastning någonstans, någon släkting eller kompis som kan vara med barnen, eller ett par av dem, så att du får lite vila?
Ja, det behövs nog. Inget konstigt verkligen. Läst ditt svar på inlägg här uppe. Fruktansvärt med sådana möten när man sitter helt själv som förälder och de andra blir som motståndare. Har fått ta lugnande före möten med skolan tidigare. Inga hästdoser, utan bara så man kan gå dit och inte börja gråta så fort man ska börja formulera sig.
Kan du hitta någon form av stödperson? Om barnet får en diagnos kan man få visst stöd tror jag via LSS. Ett problem är man blir så uttröttad att man orkar inte ens söka el hitta lösningar och information. Då är vi ändå 2 vuxna men jag är som en knappt halv pga egen annan sjukdom.
Såg nu att du stod i kö till föräldrastöd. Hör med kommunen också.
Idag började skolan för min dotter och hennes ångest var stor när vi klev in på skolgården. Fullt med barn och lärare & knappt någon hälsade. Puh, sitter och gråter och bara väntar tills hennes skoldag är slut så jag får hämta hem henne. Är FL just idag. Förstår inte hur hon/ jag ska orka en hel termin. Föräldrastöd vore kanske även här på sin Plats. Ville mest skriva av mig.
Lycka till alla Föräldrar med barn med NPF!
Styrkekramar
Idag är sista lediga dagen för oss. Försöker förbereda så gott det går inför skolstarten i morgon. Men ångesten byggs upp här.. Ser inte fram emot kvällen.
Alla kläder är fel (nya), håret är fel, allt jag säger är fel. Konstanta vredesutbrott. Tur att de två yngre iaf ser fram emot skolstarten.
Alla kläder är fel (nya), håret är fel, allt jag säger är fel. Konstanta vredesutbrott. Tur att de två yngre iaf ser fram emot skolstarten.
Hoppas allt har gått bra för er första skolveckan! Här har det gått över förväntan, mycket beröm till mitt barn från skola och kurator. Hen har även fått en enskild plats i kapprummet för att få det lugnare kring sig. Är tacksam över den goda kontakt vi har med läraren, jag brukar smsa de mornar det har varit jobbigt att komma iväg hemifrån och fråga hur det är i skolan. Det kan jag varmt rekommendera! Man blir lugn med ens när man får höra att det är bra, och är det inte bra så vet man det iallafall då och inte på eftermiddagen när man gått och oroat sig hela dagen.
Tack för din kommentar att du önskade att min dotters dag varit bra! Väldigt ofta känner jag mig så ensam med ett barn med NPF & blir så glad för lite förståelse.
Jag förstår precis det du skriver med konstanta vredesutbrott, det är verkligen jobbigt! Här är det kläder som är fel, nästan all mat fel, att göra läxor helt omöjligt.
Jag vill önska ditt barn & dig lycka till imorgon. Hoppas dagen blir bra! Berätta gärna hur det gick.
Hoppas allt har gått bra för er första skolveckan! Här har det gått över förväntan, mycket beröm till mitt barn från skola och kurator. Hen har även fått en enskild plats i kapprummet för att få det lugnare kring sig. Är tacksam över den goda kontakt vi har med läraren, jag brukar smsa de mornar det har varit jobbigt att komma iväg hemifrån och fråga hur det är i skolan. Det kan jag varmt rekommendera! Man blir lugn med ens när man får höra att det är bra, och är det inte bra så vet man det iallafall då och inte på eftermiddagen när man gått och oroat sig hela dagen.
Hur går det för er?
Vi är redan igång med magont/migrän och frånvaro. Min stressnivå har stegrats rejält. Föräldrastödet från BUP kommer först nästa termin.. Skolmöten hägrar i september och jag känner redan att jag bara vill sätta mig på ett tåg till Sibirien typ. Hur ska man orka detta?
Har era barn hög frånvaro? Och hur reagerar skolan isåfall på det?
Hej! Det går bra här, men det är tufft att komma iväg på morgonen.
Mitt barn har haft ganska hög frånvaro från skolan, och de nämnde det förra terminen. Men de gjorde ingen stor grej utav det. Vi satsar på noll frånvaro i år, även om det är orealistiskt!
Svar på din fråga. Man orkar inte. Jag tycker du ska vara öppen och ärlig med ditt barns lärare, om hur mycket det påverkar dig att vara ständigt orolig. Kräv att de sätter sig ner med dig och kommer på lösningar. Ditt barn är en intelligent och fantastisk varelse som behöver stöttning i skolan. Vare sig det är socialt eller på andra vis.
Var på ett möte en gång där de sa ?Vad som händer i skolan kan inte ni ta ansvar för, ni är ju inte där jämt?. Det stämmer så bra, i skolan SKA det finnas stöd för barnet.
Man ska inte behöva gå hemma och oroa sig. Hemma är en annan sak, där har man mer kontroll på situationen och kan (ofta) hantera de konflikter som uppstår. I skolan är det personalens ansvar att se till att barnet och barnen runtomkring är trygga. Att arbeta hemma är ju en självklarhet, man kan inte göra så mycket mer än kämpa på med rutiner. Man orkar inte mer. Man är bara människa!
Så skönt med jullov! Det behövdes. God jul på er!
Så skönt med jullov! Det behövdes. God jul på er!