Ledsen ångest-tjej
Behöver skriva av mig
Jag lider av panikångest och paniksyndrom.
Jag har svårt att åka buss, bil, tåg osv och sen ett halvår tillbaka var det bestämt att jag skulle följa med på en familjeangelägenhet med mina småsyskon men min ångest är värre en nånsin just nu och att utsätta mig för att åka tåg 30 mil och umgås med andra en hel helg och sen ta ansvaret för att åka med mina små syskon hem samma sträcka klarar inte jag och jag har känt mig skräck skräckslagen in för detta. Jag ringer iaf min anhörig och säger att jag inte kan pga mitt mående (hen och jag har aldrig bråkat och hen finns alltid annars för mig) och hen vart jätte arg på mig och kände igen som helst empati för mitt mående utan jag var minsann ett offer/allt kretsar inte kring mig/jag orsakar alltid problem och ?hur ska dina syskon komma hem, ber jag din faster måste dom åka en hel dag och det är ju bara synd?.. jag vart helt stum och tänkte men fårstår du inte hur det känns för mig då??jag bär inget ansvar över mina syskon och är så trött på att allt hänger på mig hela tiden och att ingen visar någon hänsyn för hur jag mår.. dom där orden sved i mitt ångesthjärta. Jag gör inget av de här med flit, jag önskar att jag var normal som kan åka överallt och slippa kännq såhär men jag kan inte trolla och då känns dey inte bättre att höra såna ord..
Ville bara skriva av mig, mår så dåligt