Hallåj! Nån mer som ska påbörja ivf behandling i början 2021?
Jag och min sambo har försökt i 2,5 år, ska på planeringsmöte i januari för å få reda på vilket protokoll jag ska gå.
Hoppas nån vill följas åt i denna tråd :))
Det kommer gå bra, och jag håller tummarna för att det är fler starka rackare :) Usch, väntan är fruktansvärd innan beskedet kommer.
På 5st insättningar har jag blivit gravid en gång, det var förra gången, dock kom det en blödning 1 vecka efter positivt graviditetstest. Usch så jobbigt det var. Den gången gick det att se en antydan redan på RD5 (nu pratar vi riktigt manisk avläsning med ficklampa bakom testet) Jag testade igen idag och det var heeelt blankt. Så jag tror tyvärr att det inte blev något den här gången, men hoppet är det sista som överger en som sagt :)
Nästa steg blir att gå privat till en ny klinik, vi har redan bokat in en tid om ca 1månad.
Vad skönt att du får ligga kvar en timme efteråt och spännande med tabletten. Vad var det för preparat?
Här i Sverige är det bara att hoppa upp och ge sig iväg hemåt direkt, ingen vila alls. Tänk så olika det är.
Lycka till nu!
jag förstår, ja man vill bara ha väntade samtal från kliniken ;) hur gick äggplocket??
Väntan, hur orkar man med?
Det är den jobbigaste delen i hela processen, jag hade egentligen inte så stora problem med biverkningar av sprutor/hormonerna eller svårigheter vid plock osv, hade jag kunnat göra på löpande band.
Men att konstant gå och vänta. Nu är det ruvning och man bara går och väntar och väntar... och väntar. Sedan om det inte tar sig, vilket jag redan ställt mig in på, så måste man vänta.. två månader? på att få börja nästa IVF omgång. Känns som om det rent fysiskt inte kommer gå, kommer gå under. Ungefär sån är känslan, även om man rent rimligtvis vet att dagarna går och nån gång så kommer man fram till målet, men tills dess då?
det är ju märkligt att man inte kan glädja sig ordentligt av graviditeten nu när du äntligen är där (men jag förstår precis)! försök tillåta dig själv att vara glad och tacksam att det faktiskt har lyckats
Väntan, hur orkar man med?
Det är den jobbigaste delen i hela processen, jag hade egentligen inte så stora problem med biverkningar av sprutor/hormonerna eller svårigheter vid plock osv, hade jag kunnat göra på löpande band.
Men att konstant gå och vänta. Nu är det ruvning och man bara går och väntar och väntar... och väntar. Sedan om det inte tar sig, vilket jag redan ställt mig in på, så måste man vänta.. två månader? på att få börja nästa IVF omgång. Känns som om det rent fysiskt inte kommer gå, kommer gå under. Ungefär sån är känslan, även om man rent rimligtvis vet att dagarna går och nån gång så kommer man fram till målet, men tills dess då?
Blev 13 ägg och du de stämde att dem ringde för att säga att dem återför bara 1 embryo eftersom jag gjort 3 ggr operation i livmodern så är dem oroliga ifall det skulle bli tvillingar att det blir för stor påfrestning för livmodern :( försöker ha hoppet uppe men vi får inga till frys å kunde ha varit ren tur man blev gravid sist så kändes sådär :/
Det kommer gå bra, och jag håller tummarna för att det är fler starka rackare :) Usch, väntan är fruktansvärd innan beskedet kommer.
På 5st insättningar har jag blivit gravid en gång, det var förra gången, dock kom det en blödning 1 vecka efter positivt graviditetstest. Usch så jobbigt det var. Den gången gick det att se en antydan redan på RD5 (nu pratar vi riktigt manisk avläsning med ficklampa bakom testet) Jag testade igen idag och det var heeelt blankt. Så jag tror tyvärr att det inte blev något den här gången, men hoppet är det sista som överger en som sagt :)
Nästa steg blir att gå privat till en ny klinik, vi har redan bokat in en tid om ca 1månad.
Vad skönt att du får ligga kvar en timme efteråt och spännande med tabletten. Vad var det för preparat?
Här i Sverige är det bara att hoppa upp och ge sig iväg hemåt direkt, ingen vila alls. Tänk så olika det är.
Lycka till nu!