Anonym (Man 52 år) skrev 2021-02-06 00:23:07 följande:
Tack för ditt svar. När jag frågar undviker hon att prata - "det är så svårt" blir svaret. Jag försöker ha tålamod men åren går och vill hon inte/ kan inte öppna för prat orkar jag inte vänta hur länge som helst.
Jag sörjer, är svårt att inte låtsas om att jag lider heller. Hon undviker helt kyssar, men inte kramar och pussar lyckligtvis iallafall. Ligger gärna nära men initiativ till sex från henne genom att ge mig smek är det många år sen det skedde. Försöker jag nåt blir jag avfärdad...
Blir mer och mer orolig för att det går för långt så vi bara lever parallellt bredvid varandra. Hellre öppet förhållande än dela på oss, men vill hon inte tala överhuvudtaget är det ju inget jag kan förslå nu - skulle göra henne än mer skuldkänslofylld.
Eller så bryr hon sig inte om sex längre? Det är oviljan att prata om saken som är värst!
Man glömmer att man bryr sig...Hoppas ni finner ett sätt att prata med varandra. Du låter som en bra man. Men, det fanns saker i mitt äktenskap som gjorde att jag inte ville mer...en outtalad känsla av att han inte var att lita på. Det stämde tyvärr. Arbetsnarkoman som var borta flera dygn i sträck. Körde turistbuss till Alperna. Jag var alltid själv med tre barn.
Tänk igenom hela er situation. Inte bara sexet. Hennes hormonstatus oxå. Klimakteriet ställer till det! Jag håller tummarna.