Hjälp, irriterad på bonusson

Har en bonusson på 14 år som är ensambarn, har bara känt honom i 1,5 år och jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Jag har inga erfarenheter av barn alls. Och jag vet inte vad jag har ?rätt? att säga till om och inte. Jag är mer organiserad än hans pappa och ser saker som måste göras. Damm osv tycks min man inte se alls, men lat är han inte. Hans son är jättebra i skolan, får lektioner i piano och kampsport. Men att tvätta händerna efter toalettbesök gör han inte så det kunde jag inte hålla mig ifrån och det är något jag måste säga till om efter varje gång, de gånger jag inte är där vet jag inte om. Han tänker inte på att dela med sig utan kan glatt ta allt utav något. Han behöver aldrig städa sitt rum utan bara plocka bort disk som han tagit med sig till datorn där han spelar dataspel all ledig tid. Han lägger aldrig tillbaka saker utan det ligger där han tagit fram dom. Han kan stå och äta en smulig kaka med stora bitar som faller på golvet och inte bry sig, eller sopa ner smulor från bordet till golvet. Jag känner att eftersom han inte behöver dammsuga golvet så förstår han inte vilket jobb det är. Han pappa gör det mesta åt honom och det han säger till om är disken framför datorn och plocka bort tallriken efter middagen och då lämnas bestick och glas, likaså när han fixar något till sig själv så ligger hälften kvar. Ibland säger min man att det räcker med dator men då går sonen och lägger sig så det blir inget gjort då heller. Jag vill gärna hjälpa min man men det känns som om jag då gör saker sonen skulle ha gjort och känner mig irriterad. Som igår, sonen hade ingen skola och satt och spelade dataspel hela dagen, medan min man fick laga mat och gå ut och skotta samt jobba hemifrån etc. det var så mycket så han orkade inte skotta allt så efter middagen tycket jag att jag och hans son kunde skotta resten. Sonen verkar aldrig tänka på att hjälpa till. Jag har ingen direkt frågeställning men jag blir irriterad och är det jag som behöver jobba med mig själv?

Men om du nu är så jävla inne på skotting . Varför lyfter du inte din feta röv, slutar att sitta och gnälla på FLhela dagarna och går ut och skottar själv? 

Tror du att din bonusbarn är din slav eller? Om du vill ha det skottat gå ut och skotta då för fan,,, Idiot 

Om ni inte ens bor tillsammans har du inte med att göra vem som dammsuger eller vad sonen gör. Jag förstår inte varför ni inte hjälptes åt med skottningen så hade ni fått mer tid tillsammans.

Min man har liknande barn och det är två tonårskillar. Det beror INTE på att bonussonen är ensambarn vill jag bara säga. Det beror på vad han har för förebild och på uppfostran (tror jag). 

En sak är att man har olika standard för hygien och städning i grunden. Vi är särbo och  måste så förbli så länge barnen bor hemma hos sin pappa. Ingen av dem bryr sig om damm, smuts, kladd på dörrhandtag, matrester osv. När jag är där kan jag hitta typ en halv möglig smörgås under soffan. Att tvätta sig efter toalettbesök kan jag aldrig tänka mig att de gör. Jag påminner liksom deras pappa om det när jag märker att han slarvar. Jag torkar av handtag och sånt ibland för att jag själv ska tycka det är ok att ta i dem.

En sak som skiljer sig från er situation är deras pappas krav på att ta undan disk efter sig själva. Han gör inte det åt dem. De gillar inte heller att bära disk, vilket innebär att det står disk i deras rum ihop med tomma godispåsar, chipspåsar osv på golvet längs väggarna (papperskorgen är tom...). De tar inte heller undan efter sig när de gjort nåt i köket. Där brukar deras pappa försöka hålla ut, men det slutar med att han får ta hand om berget av disk och skräp. Killarna klagar typ när det inte finns rena glas...samma sak med smutsiga träningskläder. De ligger i högar på golvet i hallen under tiden som de inte används. Pappan försöker vara pedagogisk och inte plocka efter dem...

Barnen har varsitt städområde. Behöver jag nämna att det är rum som jag som tur är inte behöver nyttja när jag är där? 

Deras pappa är underbar trots detta. Men ibland så undrar jag vad jag ser hos honom, eftersom han har så dålig koll på hygien och sånt. Min egen son är lite väl petig och vill helst inte äta hos dem. Har aldrig sett hans barn tvätta händerna innan de lagar mat (det gillar de att göra så det gör de rätt ofta, gärna mitt i natten) t ex. De kan ta ut en smutsig kniv ur diskmaskinen och tänka att de ska använda den.

När det gäller skottningen så tycker jag inte att man ställer såna krav på barn. Att sköta om hus är föräldrarnas ansvar. Fast jag brukar tjata lite på min egen son som också är tonåring så han kommer ut och så skottar vi tillsammans. Det blir rätt kul. 

Jag säger bara till när det är något som rör mig själv. T ex att inte dricka direkt ur flaskan om det är en flaska som även jag ska ta dricka ur. Men i övrigt låter jag dem ha det som de har det. Hos deras mamma är det normalt rent och jag vet att de måste städa sina rum själva där också, så de kan om de måste...

Är det något som berör dig så ska du väl förmedla din åsikt om det, men att vara den som driver igenom vad din mans son ska göra åt sin pappa tycker inte jag att du ska ägna dig åt. Han vet väl själv vad han tycker är rimligt i relationen till sin son - han kanske tycker att det räcker med att han är duktig i skolan och sköter den och träningen i pianospel och kampsport? Beklagar sig din man över situationen eller är det bara du som vill rycka ut till din mans försvar?