För litet hus!!!

Med risk för påhopp ...är väl inget problem som bara "uppkommer"??
Tycker faktiskt det är rent egoistiskt, känns som om man skaffar barn för sig själv.
Barnen växer upp och behöver eget liv och egen social sfär. De behöver ett eget utrymme.
Förstår fullt ut er äldsta som reagerar
Älskar barn men har ju aldrig förstått Familjen Annorlunda.
Tycker uppriktigt synd om barnen

Ni bor alltså i en fyra? De två äldsta har egna rum och de två yngsta delar?

Det är iaf tre år kvar tills detta kommer skapa problem. Då kanske näst äldsta helt enkelt får köpa att hen får dela rum med barn nummer tre och äldsta forfarande får eget. Eller så får

Som sagt de tre yngsta dela rum

Jo det stämmer nog att det inte kommer bli ett problem förrns om tre år och i sånna fall är nog hela situationen löst. Anledningen till att vi inte kan flytta från Stockholm är för att min man inte kan sluta på sitt jobb förrns om två år. Vi har därför bestämt att vi ska flytta närmare makens familj i Dalarna efter att han slutar. Hans föräldrar äger en stor gård och de vill att vi flyttar in i det stora huset då det börjar bli för stort för dem och de vill flytta ut till den lilla stugan.

Då är det ju verkligen inget problem.

Varför kan han inte sluta förens om två år? Alltså han lär ju ha rätt att säga upp sig? Då måste det ju handla om att inte vilja sluta förens om två år?

Om det nu är en begränsad tid så kanske faktiskt de tre små barnen står ut med att dela rum ett år om det nu drar ut på tiden

Då är ju problemet löst. Att nya barnet bor med er i ca 2 år måste ju fungera. Har ni hyresrätt eller bostadsrätt? Man måste ju inte bo i Stockholm bara för att man jobbar där och om ni har en bostadsrätt så kan ni ju flytta ut en bit och få ett hus med många rum för pengarna. 

Under de första åren klarar den lille sig utan rum. Jag var 15 år när jag fick en sladdbror. Min andra bror var 13. Vi bodde i en ganska liten villa med 4 rum. För den yngsta brodern löste min mamma det så att han först hade spjälsäng, sedan juniorsäng, i deras sovrum och gjorde det nästan som en liten alkov där, med fina barntavlor över sängen, en leksakskista intill och rullbackar med grejer under dubbelsängen. Under trappan i vardagsrummet upp till andra våningen stod en möbel med backar för leksaker och i köket ett lekkök med tillbehör. 

Först när min sladdbror var 4,5 år så fick han ett eget rum och det var för att jag flyttade hemifrån. Han hade aldrig frågat om det tidigare och han tyckte att det var skitjobbigt att sova i ett eget rum helt plötsligt. Det dröjde ytterligare något år innan han sov en hel natt i sin egen säng.

Idag är han 20 och pluggar på läkarutbildningen och dräller fortfarande runt sina grejer i vardagsrummet och köket, trots att han har två rum till sitt förfogande, men för att det helt enkelt är lite trevligare att inte sitta helt ensam.

Jag tycker att det är coolt. Själv kände jag aldrig att hela huset var "mitt" utan att mitt rum var det enda som var "mitt" men han har en helt annan syn på saken och jag tror att det beror på hans avsaknad av att ha eget rum under de första åren. Våra föräldrar är också glada över att han inte "stänger" in sig så som jag och min bror gjorde och vår sladdbror har blivit en betydligt mer social och utåtriktad person än vad vi var.

Varför skaffar man fler barn än man har plats för? Självklart kan inte alla barn kräva att få eget rum, men tonåringar behöver ofta mer space. Ni föräldrar sover redan i vardagsrummet, ni har inte råd eller möjlighet till större, och ändå skaffar ni ett barn till?

Titta på lyxfällan, ett par säsongen.

Det handlar inte så mycket om pengar och att sätta sprätt på det man inte har. Det handlar om ansvar. Att ta ansvar för sina egna beslut. Att inse att man inte bara kan köra på och sen säga att "det bara bidde så här och nu är det orättvist".

Titta på ett par, tre säsonger och fundera på vad det har att lära dig.

Jag ser inte problemet. Min 3,5 åring har inget eget rum utan han sover med mig och lekplats är vardagsrummet. Han vill vill vara där de vuxna är. Och sen skriver nu ju att ni ska flytta om 2-3 år och då är ju detta ett ickeproblem då bebisen får sova med er tills ni flyttar.

Du och din man kan sova under trappan.