Är alla förmögna utom vi?

Vi köpte huset för 8 år sen ungefär, och la in pengar från tidigare boende (vinsten) och lite pengar från en sommarstuga vi haft länge som vi sålde. Kändes onödigt att ha kvar nu med stort hus. Så vi la in ungefär 2 miljoner kontant, har lån på 2, och resten är värdeökning. (Köpte huset för strax under 4) Har renoverat mycket och det har stigit i värde delvis pga det men mest marknaden.

Ja, det är det verkligen! Hade inte velat byta. Helst vill man ju ha båda.

Anledningen till att jag har så mycket på banken är att jag lever j-ligt snålt. Har jobbat i ca 15 år till största delen med inkomst under svensk medellön. Perioder med arbetslöshet på det. Har under den tiden ändå betalat tillbaka studielånet för drygt sex års heltidsstudier. Jag äger inget boende, har väldigt lite kläder, inga smycken, dyra väskor, husdjur mm. Min jacka är 20 år gammal tex. Matlåda varje dag år efter år. Lever man så kan man spara. Men det får en inte att känna sig förmögen, nej. Hade jag köpt hus och normalkonsumerat hade jag haft stora lån istället för varit skuldfri med pengar på banken.

Jag säger att du är ett föredöme!

Ni andra som inte betalar av bolånen, vad tänker ni med? 

Det verkar vara okej att leva med bolånet tills man dör i Sverige. Men ni blir aldrig rika då även om ni lever i den villfarelsen att det kan vara bra att belåna lite extra nångång för sommarstuga, resa eller det som är mest troligt Konsumtion. 

Har ni låst lånet alltså? Det skulle jag aldrig vågat. Tänk om ni måste flytta?

Men så unikt är det väl ändå inte? Men det tar ju både tid och arbete att komma dit. En av mina bästa vänner värderade huset nyligen, 8.5 miljoner. Populär Stockholmskommun.

De köpte en rätt sunkig BR, renoverade upp den, bodde där några år, sålde med god vinst och köpte huset. Omodernt och ganska fult. Nu har dom renoverat upp huset och värdeökning från renovering, områdets värdestegring kombinerat med relativt hård amortering gör att de nu har 3 miljoner i lån på ett 8.5 miljoner värderat hus.

Ja, det är helt ok att leva med sina lån tills man säljer sitt hus eller dör. Det är en överenskommelse man har med sin bank.

Vi har ett hus värt cirka 5 miljoner med cirka 1,4 miljoner i lån.  Vi amorterar inte, det är mer ekonomiskt för oss att investera dessa pengar när räntorna är så låga. Känner flera som gör så. Vi har mer på Avanza än vad vi har i lån.

Självklart finns det dom som inte har några sparpengar och lånar upp på huset för konsumtion. Men dra inte alla över en kam. 

Vi har bolån, men under 50%, av marknadsvärdet. Amorterar inte. Med tanke på att boräntorna är så långa - så lägger jag hellre pengarna i fonder eller renoverar upp hemmet, sparar.

För sen när man närmar sig pension och när man blir pensionär behövet man också pengar. Då får man inte heller låna till renovering, eftersom man är pensionär.

Så nej, jag kommer inte lägga allt kapital

I bostaden. De pengarna ökar snabbare nån annanstans än i bolånets räntor.

Håller med, tycker också det är viktigt att ha pengar vid sidan om när man blir pensionär, och inte ha alla pengar i ett hus, så man inte får nytta av dom. 

Det som förvånar mig i alla sådana här trådar är ivern att jobba så mycket och sen spara pengarna. Det är för mig obegripligt och även min make lever exakt så.
jag jobbar halvtid. 3.75 timmar mån till fredag. Trivs väldigt bra med jobbet men faktiskt ännu mer med min fritid. Jag får netto runt 25000 och äger mitt hus. Det räcker gott och väl och jag hinner med allt som jag tycker är roligt att göra.
Maken gör av med ännu mindre pengar än jag men älskar sina siffror på bankappen. Jag tänker att vi kan ju dö...
Jag har hellre inga drömmar att kämpa för. Jag har det jag vill ha. Jag har även levt ganska lyxigt många år i mitt första äktenskap och vi reser ju nu med. Jag har tagit sabbatsår och gått på konstskola och sånt. Nu vill jag ha tid bara. Tid för relationer och intressen.