Vi som försökt en längre tid - första barnet

Nu har jag haft semester i lite mer än två veckor och har verkligen försökt att bara slappna av, inte stressa, inte tänka på barnaskapande och andra jobbiga känslor. Det har väl gått sådär.

På något sätt har jag börjat förknippa saker jag gör eller som händer som inte är bra med att jag är en värdelös människa, vilket i sin tur river upp känslan att vara värdelös för att man inte lyckas bli gravid. Exempelvis håller jag på en del med sport, och när det går dåligt så går tankarna direkt till att det är för att jag är värdelös - jag kan ju inte ens bli gravid! Så det är lite tunga tankar att gå och bära på, kunde i alla fall prata med min mamma om det nyligen, vilket kändes bra.

Min cykel är också helt wacko denna månad (såklart, bara för att vi bestämt att om det inte blir något nu så skickar vi remiss för IVF). Började med spotting flera dagar efter mens och sen har tempen varit svajig som aldrig förr! Jag ligger knappt över normaltemp trots ÄL+5, så det känns ju inte sådär väldigt hoppfullt.

Jag har sån ångest för att sommaren ska ta slut, inte bara för att värmen försvinner, semestern är över och de vanliga bitarna, utan också för att jag är rädd för vad IVF innebär. Jag är rädd att jag kommer må dåligt, jag är rädd för att det ska bli stressigt att pussla ihop jobb med läkarbesök men allra mest är jag rädd för att vi inte ska lyckas 3

Usch så frusterande det är när cykeln och tempen ska bråka med en så där! Tycker att det är många saker jag trott mig se mönster i som ändå bryts lite nu och då bara för att kroppen är oförutsägbar och kanske för att man analyserar mycket mer nu när man försöker bli gravid än vad man gjorde innan.

Jag ringde till kliniken där vi gjort utredningen och frågade just om det där med att min temp varit så låg senaste månaderna och då sa läkaren att de inte kollar på temp särskilt mycket utan att det är så många andra saker som är tydligare indikatorer på hur det står till med fertiliteten. Så de sa att jag inte skulle oroa mig för tempen, så det behöver inte betyda att hoppet är ute denna månad för dig heller tänker jag <3 

Vad skönt att du kunde prata med din mamma, jag tror att det är viktigt när sådana här tunga känslor av nedstämdhet, självkritik och ibland ångest, sorg och nästintill depression slår till att man kan prata med någon om hur jobbig den här berg-och-dalbanan är. Jag oroar mig också för IVF - egentligen tror jag ju att tid, pusslande och hormoner m.m. ska lösa sig, men just att jag är orolig för vad som händer om IVF inte funkar. Vilket är onödigt att tänka på redan nu då vi inte ens påbörjat IVF än, men ibland är det lätt att oroa sig för saker långt fram i tiden känner jag. Men jag försöker tänka att IVF är ju ändå något positivt och väldigt häftigt, och om det kommer att ge oss vårt efterlängtade barn,så kommer det ju att vara värt allt <3 

Förstår det! Vi har försökt i ett år nu och har genomgått en utredning men de säger att allt ser bra ut. Så nu väntar vi bara på att remissen för IVF ska skickas, sen tar det tydligen 8-9 månader innan vi får börja med IVF så jag hoppas att vi kommer lyckas själva innan dess. Vi har tydligen haft en infektion som heter mykoplasma, som vi nyligen har behandlat. Men läkaren säger att det inte har att göra med barnlösheten. Men jag funderar på om det ändå kan ha något att göra med det, känns ändå logiskt om kroppen känner att den inte kan fokusera på att bli gravid när den har en infektion att ta han om. Men vad vet jag, spekulerar bara :) 

Planerar ni att gå vidare med IVF eller fortsätta försöka själva? 

Kram!

Åh jag känner så med dig! :( <3 ja jag hoppas verkligen att du får det!! klart du ska få hjälp med detta så du kan få det i balans! 

<3 

Tack <3 Jo jag hoppas att zonterapin ska göra någon nytta för mig, vore ju underbart. Jag ska dit imorn igen. Har lite hopp där iallafall, även om jag försöker att inte ha alltför mycket förhoppningar.. Men tänker att jag går - all in - för detta nu, man måste ju tro på att det faktiskt kan hjälpa en ändå. Annars känns det ju bortkastat. Sen har jag akupunkturen också som jag har 2-3 gånger kvar att gå på, så kommer att gå på det parallellt. 

Idag skickade jag också iväg mitt kortisoltest som jag gjorde under gårdagen (man samlar in saliv 7ggr på en dag:P). Ska bli spännande att se vad det säger. Och äl+7 ska jag ta progesteron/östrogen/fsh- test. Så mycket på gång nu >< hah... men känns skönt att göra saker aktivt för att ta reda på saker och försöka göra något åt situationen. Drömmen vore ju att testen visar på att jag har lågt progesteron, för då är det ju lätt att fylla på med det så kanske det löser sig så sätt. Får väl se..

Den dagen man förhoppningsvis får ett plus, kommer vara den lyckligaste dagen någonsin. Och jag har ett digitalt test på övervåningen som ligger och väntar på att visa det, för det kommer jag inte ta förns jag vet att det blir plus på det. På nåt sätt kändes det lite tröstande att ha ett test som jag vet att "det här testet, det är det testet som kommer att ge mig positiva besked".