Hur länge är era barn barn?
OBS! Tråden gäller personer som inte har några fysiska eller psykiska handikapp.
Jag föddes på 80-talet och fick tidigt klara mig själv, inom rimliga gränser. Fick t.ex. en tvättkorg på rummet när jag var 12 och fick alltså själv ansvara för att det kom iväg till tvättstugan (egen i hemmet). Jag har jobbat sen jag var 14 (någon timme varannan söndag), och sommarjobbat. När veckopengen/lönen var slut var den slut, ingen sköt till extra pengar. Jag bokade (och betalade, i mitt fall) mina körlektioner själv. Ansökte om a-kassa själv.
Har en släkting inom autismspektrat som behövde extra tid till mycket, men han fick lära sig han med.
Idag ser jag föräldrar till "barn" som är en bra bit över 20 år dalta med dem. De bor hemma utan att göra något (inte ens ha maten på bordet när föräldrarna kommer hem från jobbet), de lämnar föräldrarna som referens när de söker arbete (istället för en lärare t.ex.).
Idag såg jag IGEN en förälder fråga hur en vuxen människa skulle sköta sin sjukdom. Jag känner en med samma sjukdom som skött den helt själv sen sena tonåren, har även tagit väldigt mycket ansvar långt tidigare.
Även jag har en sjukdom och är därför med i en Facebook-grupp med andra med samma sjukdom. Där har bl.a. en kvinna på 20+ skrivit att hennes föräldrar går in i hennes lägenhet om hon inte svarar i telefon. Det har hänt att de stått i hallen när hon kommer ut från duschen.
Vidare så ringer föräldrar hyresvärdar och håller på. En kvinna var 19 år och tog med sin far till ett möte med soc (sökte ekonomiskt bistånd). Föräldrar ringer högskolan och klagar när deras barn inte blir godkända på tentor.
Jag själv blev som sagt "släppt" successivt från att jag var 12, eller snarare fick ta eget ansvar för vissa grejer. Efter 18 års ålder blev det väldigt fritt. Däremot har föräldrarna ALLTID funnits där för oss i kriser, oavsett ålder. T.ex. fick jag inte lön för en dags arbete när jag var 16/17 och min far hjälpte mig med det.
Hur länge daltar ni med era barn?