Ångest över att vi inte åkt någonstans i sommar
Min föräldraledighet är slut om 2 veckor och jag mår verkligen skit. Är jättenere och är nära på att gråta hela tiden.
Hela sommaren har jag sett på sociala medier hur folk har varit ute och flängt, dom flesta jag känner har knappt varit hemma under hela semestern, medan jag, sambon och vår ettåriga dotter inte åkt någonstans.
Problemet är inte att vi inte har råd, utan att den enda resan vi hade bokat fick ställas in för att stugan vi hyrt visade sig vara obeboelig.
Vi har varit hemma i lägenheten hela sommaren medan vänner varit ute och rest.
Min sambo är väldigt hemmakär och för att vi överhuvudtaget ska komma iväg någonstans är det alltid jag som måste planera och boka, det är inget problem för hans del att sitta hemma hela sommaren, han följer dock med om jag bokat något, men det är svårt att vara spontan med honom och att åka själv med dottern är inget alternativ heller för han vill inte att vi ska åka iväg utan honom.
Jag är så jävla ledsen, känns som hela sommaren är förstörd och att vi knappt gjort något alls förutom lite bad och dagsutflykter, samtidigt vill jag inte vara ledsen inför min dotter, hon är hur glad som helst oavsett var hon är.
Vad ska jag göra? Jag kan inte komma ur den här oerhörda känslan av sorg.