• Anonym (Blivande ensamstående)

    Gravid och mitt i en separation, krisar, hur kommer man till ett beslut?

    Jag är mitt i en utdragen separation, för ett tag sedan samlade jag kraft och krävde att han ska flytta ut. Vår relation är verkligen inte bra och har inte varit det sedan vi fick barn. Jag lever som om jag vore ensamstående i praktiken och har gjort det sedan start, han är tyvärr inte heller någon vidare pappa utan kör sitt eget race och tänker bara på sig själv. Det är väl den korta historien. Bara några veckor senare fick jag reda på att jag är gravid, och jag känner mig så kluven till precis allt.

    Jag blev först glad och stärkt av att äntligen orkat avsluta relationen kände jag att jag klarar detta själv, men sedan har han liksom klarat sig fast och det har inte riktigt gått så smidigt som jag trodde. Nu sitter jag fast i en situation där det är jävligt jobbigt att bli av med honom (han flyttar inte ut frivilligt och även om det verkligen tar emot börjar jag fundera på att själv flytta eller be någon annan slänga ut honom). Runt v 10-11 sköljde allting bara över mig och jag fick panik över vad jag gett mig in på, hur jag ska orka, omgivningens reaktioner m.m. Tog kontakt med abortmottagningen och har pratat med kurator osv men jag kommer liksom inte till ett riktigt beslut som känns helt bra. Det känns som att jag har två dåliga alternativ och nu känner jag mig fruktansvärt stressad över situationen, samtidigt som jag har noll tid att tänka eftersom jag är mitt i separation och befinner mig i överlevnadsmode, har fullt fokus på min dotter som redan är här ????

    Jag vill egentligen - bortsett från honom och omständigheterna - ha ett barn till och utan honom har jag alla förutsättningar (verkligen, jag är 32 och har ordning på livet, det enda som skaver på min sida är relationen med pappan och det faktum att jag kommer bli ensamstående). Men jag oroar mig såklart jättemycket för framtiden, och barnet/n, då jag är ganska säker på att han kommer vara antingen helt frånvarande (mest sannolikt) eller en inte särskilt bra förälder... Självklart vill jag inte att mitt barn ska ha en sådan pappa, men samtidigt har vi ett barn till som kom till innan jag visste att han var sådan här.

    Jag påverkas så mycket av att folk runt omkring mig inte hade blivit glada åt min graviditet. Tycker det känns fruktansvärt jobbigt att veta att många i min närhet tycker att abort är det enda rimliga, men då har de också en ganska negativ syn på barn generellt och tror att abort bara är att ta ett piller typ. Det är det ju sannerligen inte och särskilt inte såhär sent i en graviditet. Nu har det gått ytterligare några veckor eftersom jag fått vänta på tider till kurator osv, jag har varit inne och gjort alla tester osv för en eventuell abort.

    Jag hoppades att det skulle kännas jättedefinitivt när jag väl satt där men det gör det inte, jag svänger fram och tillbaka. Jag vill absolut inte genomgå en abort och är livrädd att jag skulle ångra det, göra det av fel skäl, inte få fler barn sedan osv. Samtidigt kan jag inte riktigt komma till ro med att jag är gravid pga den situationen jag är i, jag är orolig för mig och min dotter och framtiden. Allt känns bara skit.

    Hur fan kommer man vidare?

  • Svar på tråden Gravid och mitt i en separation, krisar, hur kommer man till ett beslut?
  • Citronsaft

    Finns egentligen bara två viktiga saker du behöver ta ställning till.

    Det kan bli så att du måste lämna bort dina barn varannan vecka. Bara för att han inte vill nu betyder det inte att han inte kommer kräva sina barn sen. Och det kan han kräva bara för att jävlas med dig och hämnas. Och han kommer ha rätt till dom oavsett hur dålig förälder han är i dina ögon. Lägg på det en vidrig bonusmamma.

    Vad vill DU? Din kropp ditt beslut. Vill du ha barnet? Klarar du att ta hand om två barn själv? Fysiskt, känslomässigt, ekonomiskt? Klarar du det själv om din omgivning inte finns där för dig? Klarar du av rättegångar, domstolar, möten och evigheter av kämpande mot en dålig pappa?

  • Anonym (Sara)

    Det låter som en jobbig situation :( Är bostaden din alltså? Kontakta kronofogden för handräckning om du måste. Obs du behöver säga upp honom med en skriftlig uppsägning om han är skriven hos dig.

    Vad det gäller aborten så måste du landa i det beslutet själv. Men det kanske blir tufft nog med varannan vecka med ett lite större barn? Driv på om ditt kuratorbesök, det låter helt galet att det ska ta flera veckor? Ring och bråka, tråkigt att det ska behövas!

  • Anonym (M)

    I första inlägget frågas det om du orkar med rättegångar osv. Det är ett värsta-scenario och helt oberoende av denna graviditet eftersom ni har ett gemensamt barn redan. Det låter som att du egentligen önskar ett barn till, men inte i just denna situation. Min tanke är att du är i situationen oavsett. Orkar du två barn så kör på, det blir ändå ett syskon till ditt befintliga barn. Att du dragit dig såhär länge säger väl en del. Men jag hoppas att du landar i någon lösning som känns OK, och att du lyckas kicka ut exet snarast. Tänkte också på handräckning, kanske kan du ringa 11414 och fråga om dina rättigheter här.

  • Citronsaft
    Anonym (M) skrev 2021-08-01 09:01:52 följande:

    I första inlägget frågas det om du orkar med rättegångar osv. Det är ett värsta-scenario och helt oberoende av denna graviditet eftersom ni har ett gemensamt barn redan. Det låter som att du egentligen önskar ett barn till, men inte i just denna situation. Min tanke är att du är i situationen oavsett. Orkar du två barn så kör på, det blir ändå ett syskon till ditt befintliga barn. Att du dragit dig såhär länge säger väl en del. Men jag hoppas att du landar i någon lösning som känns OK, och att du lyckas kicka ut exet snarast. Tänkte också på handräckning, kanske kan du ringa 11414 och fråga om dina rättigheter här.


    Nej det är ett rimligt scenario baserat på hur deras relation ser ut.
  • Anonym (Behåll)

    Behåll barnet! Du sitter redan fast i karln med ert nuvarande barn så då kan där lika gärna vara ett till, dessutom ett helsyskon till det barn ni har. Barnen kommer ha stöd, lycka och glädje av varandra. Som sagt du är ju redan tvungen att dela ett barn med honom, varför inte ett till? Det blir inte mer komplicerat med två än ett.

  • Anonym (Välj noga vem du har sex med)

    Att välja den bästa möjliga pappan till sina barn är nog det viktigaste en mamma kan göra för sina barn. Du valde fel pappa till barn 1. Det barnet kommer alltid ha honom som pappa och kommer inte få växa upp i en kärnfamilj. Nu vet du bättre med facit i hand. Om du behåller barnet så gör du också ett aktivt beslut att ge ännu ett barn en dålig pappa. Det kommer påverka detta barnet under hela hens uppväxt. Är du redo att stå för det valet?

  • Anonym (Absolut)
    Anonym (Välj noga vem du har sex med) skrev 2021-08-01 09:41:21 följande:

    Att välja den bästa möjliga pappan till sina barn är nog det viktigaste en mamma kan göra för sina barn. Du valde fel pappa till barn 1. Det barnet kommer alltid ha honom som pappa och kommer inte få växa upp i en kärnfamilj. Nu vet du bättre med facit i hand. Om du behåller barnet så gör du också ett aktivt beslut att ge ännu ett barn en dålig pappa. Det kommer påverka detta barnet under hela hens uppväxt. Är du redo att stå för det valet?


    Ja,kvinnor ska välja en bra pappa till sitt barn.Står det garanti på deras panna att här är världens bästa pappa,ta mig!Så lever vi 60 lyckliga år tillsammans.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (Absolut) skrev 2021-08-01 09:48:06 följande:

    Ja,kvinnor ska välja en bra pappa till sitt barn.Står det garanti på deras panna att här är världens bästa pappa,ta mig!Så lever vi 60 lyckliga år tillsammans.


    Varför så nedlåtande och arrogant? Inlägget du svarade är högst relevant då ju TS i detta fall redan vet att det är en dålig pappa.
  • Anonym (C)

    Åh vilken tuff situation. Känn efter själv hur du vill göra med barnet, låt dig inte påverkas av andra heller utan tänk efter om du orkar och så.

    Barnet får ett syskon och jag har själv ett barn jag är ensamstående med, det funkar jättebra. Hade nog funkat med två också, men jag är rädd att hamna där igen då det ändå blir tuffa stunder ibland och man vill ju ha kärnfamiljen. Känn av och ta en stund för dig själv vad du verkligen vill.

  • Anonym (Ida)

    Fråga dig själv om du orkar ha barnet. Och om han isf tänkte ha varannan vecka. Och om du har mycket stöd av andra?

    Ligger själv i skilsmässa ska föda om tre veckor. Tredje barnet. Ska flytta nu i veckan. Det kommer gå bra. Fick lägenhet via en alternativ bostadskö. Allt ordnar sig,

Svar på tråden Gravid och mitt i en separation, krisar, hur kommer man till ett beslut?