Anonym (Dee) skrev 2021-09-23 19:00:00 följande:
Hej
Jag är tidigt gravid och min sambo sen flera år är väldigt tydlig med att det abort som gäller annars får jag flytta ut , relationen tar slut och jag får klara mig själv under graviditet och med barn.
Jag har stark längtan efter barn och stabil situation vilket får mig att ändå luta åt att behålla.
Vad tänker ni om det ?
Hur har det varit att vara ensam under graviditet och med barn ? Hur har vänner och kollegor etc. Reagerat?
Jag behöver mycket stöd i detta och mår just nu rätt så dåligt pga den infekterade situationen.
Hej!
Den första tiden, när jag velade fram och tillbaka i mitt beslut och det fortfarande fanns något mellan mig och pappan var värst. Kändes som att hela världen stod och föll med mitt beslut och det var en enda stor känslostorm. Jag tog hjälp av en sida som heter typ
oplaneratgravid.se där de via chat kunde ställa frågor som hjälpte mig att sortera i mina tankar och känslor. För mig så blev det tydligt att jag ville behålla barnet efter det.
Har varit helt öppen med vänner och familj men har också snällt undanbett andras åsikter. Det är tufft nog med sin egen förvirring. Det har funkat bra samtidigt som jag upplever att några försvunnit sen jag inte passar in i traditionella familjelivsidyllen längre (men det hade jag inte gjort som separerad med bara mitt befintliga barn heller). Har däremot inte sagt något på mitt jobb, det känna för färskt och personligt. Kanske säger något om separationen efter föräldraledigheten.
Jag kände mig ensam (/utan stöd från partner) redan med första graviditeten men då gjorde det mer ont för jag hade förhoppningar om att vi skulle dela allt. Nu är jag inställd på att göra det här själv och mår förvånansvärt bra i det ändå. Går såklart upp och ner ibland men det gör det ju i en relation med. Öppnat mig mer för min familj och några vänner, de finns där som samtalsstöd men kan samtidigt sakna någon att dela kvällarna med men det får komma sen.
Fatta det beslut som känns mest rätt för dig. Jag utgick ifrån att jag inte vet någon som ångrat ett barn men vet flera som länge mått dåligt och ifrågasatt sitt beslut efter en abort. Är 35 år så det präglar väl också beslutet, har inte all tid i världen rent krasst. Hoppas du kan landa i något som känns rätt för dig oavsett vad det är.
