• Stefan99

    Att vara introvert

    Ja hur ska man komma fram i livet som introvert, tycker det är extremt jobbigt med sociala situationer, dagen efter en stor sammankomst är jag ofta helt tömd på energi i flera dagar.

    Jag får även ofta migrän efter att ha varit på något viktigt möte, har såna anspänningar i kroppen inför sociala situationer, att äta middag med främlingar är min största skräck då jag blir så darrhänt, man kan tro att jag är en alkis men det är jag inte, jag har bara social fobi.

    Det går kanske att träna bort men man har ju inte tillfälle till detta så ofta.
    Gick en kommunikationskurs i vintras och då blev det bättre men det är ett halvår sedan nu så det känns som jag är tillbaka på ruta 0 igen.

    Jag blir så himla nervös i sociala situationer, kommer knappt på vad jag ska säga och är så rädd att säga fel och bli kritiserad.

    Att bli kritiserad är det värsta jag vet, förvisso kan värmande ord stärka men jag hakar upp mig på det negativa.

    Är också extremt rädd att göra bort mig i en social situation, har dåliga erfarenheter som barn då jag blev retad mycket.

    Kommer aldrig kunna ta ett jobb där man måste vara social, jag vill helst ha ett jobb där jag kan sitta och trycka på knappar och följa tydliga instruktioner och vad som förväntas på mig.

    Blir jag kritiserad kommer mitt självförtroende gå i botten igen

    Känns hopplöst att hitta ett jobb som passar mig.

  • Svar på tråden Att vara introvert
  • bananmilkshake

    Min erfarenhet, av mig själv och andra introverta, är att dom ganska enkelt kan anpassa sig till dom sociala normer som gäller i samhället, kring jobbsökande, umgänge osv. 


    Att vara introvert är inte = att inte kunna vara i vanliga sociala sammanhang, inte kunna ha ett jobb. Det går utmärkt att vara introvert och social, när det behövs. 


    Du skriver att du har social fobi, och det är i så fall det du ska ta tag i. Det du beskriver med att du blir darrig av en middag har inte med introvert eller inte att göra. 

  • LasseBD

    Att få höra att jag var blyg som barn blev en självuppfyllande profetia. Viket gjorde att jag fann mig i det. Sen blev ordet introvert på modet. Då kallade jag mig det. Det var lite som ett plåster. Lite som att kalla en städare för lokalvårdare. Eller sanitetstekniker.

    Nu i medelåldern har jag kommit till insikt att jag inte är nåt av dessa epitet. Lika lite som städaren blott är en lokalvårdare.

    Jag vägrar sitta i det facket. Och faktum är att denna insikten har fått mig att sluta vara på det sätt som jag en gång trodde var oföränderligt.

    Jag kan vara mig själv. Blygheten var inte jag och det är inte du heller. Kanske i vissa situationer eller på vissa platser. Men oftast är du nåt annat.

    Och du kan gå på sociala tillställningar utan att dränera dig själv. Det krävs bara lite träning. Sluta bry dig är ett bra råd.

    Det är svårt att förklara allt det här och du behöver hitta din egen väg. Så hitta din egen väg! Men tänk på att du inte är den du fått lära dig!

  • Sk007

    Att vara introvert och att ha dålig självkänsla är inte samma sak.
    Läs Mia Törnbloms bok "självkänsla nu". Den är en bra start. Att bli nertryckt som barn tar ganska lång tid att bygga upp.
    Att tro på sig själv och inte vara rädd för kritik hjälper till stor del när det gäller rädslan för sociala sammanhang och att inte räcka till. Men även med en god självkänsla är det som introvert jobbigt med för mycket prat.

    Jag tror att du behöver dela upp dina problem i olika delar och ta tag i varje del för sig.

  • Kusinen

    Jag tänker utifrån din beskrivning att det är social fobi,låg självkänsla och ev nån nedsättning vad gäller det sociala samspelet som är din utmaning och som du ska ta tag i, snarare än en introvert personlighetstyp.

    Säk hjälp via vårdcentralen, KBT tex.

Svar på tråden Att vara introvert