• Anonym (Star2­)
    Tue 31 Aug 2021 07:58
    4925 visningar
    156 svar
    156
    4925

    Känns som att vi nått botten!

    Jag har varit tillsammans med min sambo i 5 år och bor med honom och hans tonårsbarn i hans hus. Vi har haft väldigt många ups & downs, vilket troligtvis har förstört känslorna och tilliten till varandra och till förhållandet långsiktigt. Vi hade redan ifrån start helt olika syn på barnuppfostran och hur mycket barn ska styra och ställa i ett hem. Jag är för den strängare uppfostran där barn visar respekt för vuxna och där vi har regler i hemmet. Han är precis tvärtom, det är barnen som styr och vi anpassar oss till dem.

    Detta har gjort det omöjligt för mig att bara vara tyst i huset, utan jag har klagat en hel del och känt att jag ibland inte står ut. Han var ifrån början livrädd att förlora mig och försökte göra som jag ville, men nu sedan ett år har han vänt och blivit ännu värre. Barnen är det som bestämmer allt, och jag får inte säga ett ljud som är negativt.

    Det har gått så långt att om jag bara suckar någon gång eller inte går runt med ett leende på läpparna hela tiden när barnen är där, så exploderar han och säger att jag hatar hans barn. Tidigare var han livrädd för att jag skulle flytta, då särbolivet är något som definitivt hade passat oss bättre, men nu kan han efter varje litet tjafs säga att "dörren är där! Dra nu om det inte passar! Flytta!" 

    Jag hyr ut min lägenhet i 2:a hand så jag kan flytta dig, men då han säger att det är helt slut om jag flyttar så har jag tvekat hela tiden.

    Känner att han helt förlorat respekt för mig och har 0 tolerans. Jag vill och försöker prata med honom som en vuxen, dvs försöka komma fram till om vi ska fortsätta försöka men att båda då måste kämpa, eller om vi helt enkelt vill helt olika saker och att det är för infekterat så att vi borde gå skilda vägar! Han vägrar prata, utan säger bara att jag är en idiot som inte ändrar på mig och accepterar hans barn. Jag accepterar dem, men önskar bara att där finns respekt och regler i ett hem där alla är lika mycket värda.

    Varför är jag kvar? Jo, för att när vi har det bra och när inte barnen är här så är det underbart. Han är generös, lojal, pålitlig, omtänksam och helt enkelt den bäste mannen, så länge man inte säger något om hans barn. Jag måste avguda hans barn och hela tiden fjäska för dem, trots att de inte tycker om mig. Jag vet inte hur det kan fungera när barnen och jag inte alls går ihop efter 5 år!! Hur ska man hitta en lösning på detta?

  • Svar på tråden Känns som att vi nått botten!
  • Anonym (Psss)
    Tue 31 Aug 2021 19:22
    #21
    Anonym (Ehh) skrev 2021-08-31 18:20:47 följande:

    Du bor med honom och hans barn i deras hus, du flyttade alltså in i deras hem. Du är inte förälder. Du förväntar dig alltså att du ska ändra på deras regler etc? Inte konstigt att det är tjafs. Backa, du går långt över gränsen och det är konstigt att han har stått ut så länge


    Oj. Med de premisserna som du dikterar upp "du får flytta in här men det är mitt hus, inte vårat, och du kommer inte ha något att säga till om" tror jag att det blir svårt att få till en bra relation. Har man den inställningen ska man vara särbo.
  • Anonym (Ehh)
    Tue 31 Aug 2021 19:53
    #22
    Anonym (Typen) skrev 2021-08-31 18:42:15 följande:

    Att vara familj handlar väl om att alla ska vara inkluderade? Bara för att hon flyttat in i hans hus till han och hans barn betyder väl inte det att hon bara ska hålla käften och anpassa sig efter dom?

    Jag har själv varit bonusmamma och där var både pappan och jag lika inkluderande i barnets uppfostran och regler. Vi pratade ihop oss och kompromissade.

    Om man inte kan göra sin nya partner delaktig i familjen vad gäller regler och uppförande kan man lika gärna vara ensam med barnen. Och med att vara delaktig är det inte att pappan bestämmer allt.


    Fast här verkar ju TS ha flyttat in och börjat diktera regler. Hon är inte förälder.
  • Anonym (Ehh)
    Tue 31 Aug 2021 19:55
    #23
    Anonym (Psss) skrev 2021-08-31 19:22:38 följande:

    Oj. Med de premisserna som du dikterar upp "du får flytta in här men det är mitt hus, inte vårat, och du kommer inte ha något att säga till om" tror jag att det blir svårt att få till en bra relation. Har man den inställningen ska man vara särbo.


    TS verkar ju ha flyttat in i deras befintliga hem börjat leka förälder och ändra regler. Det är inte hennes roll. Ska man vara delaktig så är det något man kommer överens om gemensamt
  • Anonym (Jane)
    Tue 31 Aug 2021 20:00
    #24

    Jag tycker det låter som ni nått en återvändsgränd, vet inte allt såklart. Och beror mkt på ert liv i övrigt. Ålder, framtidsplaner.. matchar ni i övrigt. Han kanske nu börjat känna att barnen är så pass stora att de snart flyttar och känner på sätt att han kommer förlora dem, och vill därför prioritera dem, vilket också är fel. Eller så har han tröttnat av andra anledningar. Tycker du ska fundera vad du drömmer om. Är det en framtid med honom.. hans barn lär ju vara där mindre och mindre så kan ju vara värt att bita ihop. Eller förslka skapa en relation till barnen..

  • Anonym (växa upp)
    Tue 31 Aug 2021 21:55
    #25

    Alltså, han är inte en tiopoängare för dig om han är "perfekt" när barnen inte är där och han reser mkt dessa veckor. (Hur mkt "perfekt" tid har ni ihop egentligen?)

    Han är den han är hela tiden. Dvs, om han är 1 poäng vissa veckor och 10 vissa, så är han i bästa fall en 5-poängare.

    En 5-poängare du har konflikter med.

    Jobba med din separationsångest istället och sök lyckan nån annanstans.

    Ni verkar inte kunna kommunicera. 

  • Tue 31 Aug 2021 22:02
    #26

    TS. Om han inte bryr sig om hur du mår i ert hem är han INTE en 10-poängare. Ingen kvinna står ut med de villkoren han ställer upp. Gör slut så får du se hur det går för honom. Du kan göra slut. Du överlever det. Lovar.

  • Anonym (Psss)
    Tue 31 Aug 2021 22:08
    #27
    Anonym (Ehh) skrev 2021-08-31 19:55:29 följande:

    TS verkar ju ha flyttat in i deras befintliga hem börjat leka förälder och ändra regler. Det är inte hennes roll. Ska man vara delaktig så är det något man kommer överens om gemensamt


    Men det spelar ju ingen roll om det var deras befintliga hem. Vill man att någon ska flytta in i ens befintliga hus så gäller det ju att göra det till ett gemensamt om den nya ska trivas. Det brukar vara ett kriterium för att kunna flytta in i någon annans hem. I ett gemensamt hem har man gemensamma regler. Alltså inte bara pappans regler.
  • Anonym (Psss)
    Tue 31 Aug 2021 22:14
    #28
    Anonym (Ehh) skrev 2021-08-31 19:55:29 följande:

    TS verkar ju ha flyttat in i deras befintliga hem börjat leka förälder och ändra regler. Det är inte hennes roll. Ska man vara delaktig så är det något man kommer överens om gemensamt


    Vet inte om det är att "leka förälder och ändra regler" att kräva att de tar undan efter sig samt visar respekt mot henne och är trevlig mot henne. Jag menar det är ju vad vilken vuxen som helst kan kräva, en lärare, en farmor, en kompis förälder. Skulle du ringa och skälla på en lärare och säga att den "leker förälder" om läraren har bett barnet plocka undan efter sig?
  • Anonym (Ehh)
    Tue 31 Aug 2021 22:24
    #29
    Anonym (Psss) skrev 2021-08-31 22:14:42 följande:

    Vet inte om det är att "leka förälder och ändra regler" att kräva att de tar undan efter sig samt visar respekt mot henne och är trevlig mot henne. Jag menar det är ju vad vilken vuxen som helst kan kräva, en lärare, en farmor, en kompis förälder. Skulle du ringa och skälla på en lärare och säga att den "leker förälder" om läraren har bett barnet plocka undan efter sig?


    TS flyttar in, har en strängare syn på barnuppfostran och gnäller på barnen. Det funkar knappast - att flytta in i en befintlig familj och på eget bevåg börja kräva en massa. Inte konstigt att det blir konflikter.
  • Tue 31 Aug 2021 23:15
    #30
    Anonym (Ehh) skrev 2021-08-31 22:24:52 följande:

    TS flyttar in, har en strängare syn på barnuppfostran och gnäller på barnen. Det funkar knappast - att flytta in i en befintlig familj och på eget bevåg börja kräva en massa. Inte konstigt att det blir konflikter.


    Trams. Du har ingen erfarenhet av detta, det märks. Allt kan inte och ska inte dikteras av barn. Det är de vuxna som sätter nivån: plocka undan, var artig och vänlig, respektera gränser och lär dig av de som har ansvaret. En mjäkig karl som skyfflar efter ungar men domderar med sin vuxna partner är inget kap. Han har ställt alla värden på ända. Men du vill väl bara provocera? Så dum kan ingen vara?
Svar på tråden Känns som att vi nått botten!