Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (Star2­)
    Tue 31 Aug 2021 07:58
    4970 visningar
    156 svar
    156
    4970

    Känns som att vi nått botten!

    Jag har varit tillsammans med min sambo i 5 år och bor med honom och hans tonårsbarn i hans hus. Vi har haft väldigt många ups & downs, vilket troligtvis har förstört känslorna och tilliten till varandra och till förhållandet långsiktigt. Vi hade redan ifrån start helt olika syn på barnuppfostran och hur mycket barn ska styra och ställa i ett hem. Jag är för den strängare uppfostran där barn visar respekt för vuxna och där vi har regler i hemmet. Han är precis tvärtom, det är barnen som styr och vi anpassar oss till dem.

    Detta har gjort det omöjligt för mig att bara vara tyst i huset, utan jag har klagat en hel del och känt att jag ibland inte står ut. Han var ifrån början livrädd att förlora mig och försökte göra som jag ville, men nu sedan ett år har han vänt och blivit ännu värre. Barnen är det som bestämmer allt, och jag får inte säga ett ljud som är negativt.

    Det har gått så långt att om jag bara suckar någon gång eller inte går runt med ett leende på läpparna hela tiden när barnen är där, så exploderar han och säger att jag hatar hans barn. Tidigare var han livrädd för att jag skulle flytta, då särbolivet är något som definitivt hade passat oss bättre, men nu kan han efter varje litet tjafs säga att "dörren är där! Dra nu om det inte passar! Flytta!" 

    Jag hyr ut min lägenhet i 2:a hand så jag kan flytta dig, men då han säger att det är helt slut om jag flyttar så har jag tvekat hela tiden.

    Känner att han helt förlorat respekt för mig och har 0 tolerans. Jag vill och försöker prata med honom som en vuxen, dvs försöka komma fram till om vi ska fortsätta försöka men att båda då måste kämpa, eller om vi helt enkelt vill helt olika saker och att det är för infekterat så att vi borde gå skilda vägar! Han vägrar prata, utan säger bara att jag är en idiot som inte ändrar på mig och accepterar hans barn. Jag accepterar dem, men önskar bara att där finns respekt och regler i ett hem där alla är lika mycket värda.

    Varför är jag kvar? Jo, för att när vi har det bra och när inte barnen är här så är det underbart. Han är generös, lojal, pålitlig, omtänksam och helt enkelt den bäste mannen, så länge man inte säger något om hans barn. Jag måste avguda hans barn och hela tiden fjäska för dem, trots att de inte tycker om mig. Jag vet inte hur det kan fungera när barnen och jag inte alls går ihop efter 5 år!! Hur ska man hitta en lösning på detta?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Känns som att vi nått botten!
  • Anonym (Ina)
    Thu 2 Sep 2021 15:19
    #51
    Anonym (Gurkan) skrev 2021-09-02 08:00:33 följande:
    Nu var det väl inte bara det utan att det beteendet gör att ingen i familjen sitter ner och äter tillsammans, vilket många människor tycker är både trevligt och praktiskt. För då kan man tala om sin dag, vad hushållets medlemmar ska göra i veckan, om någon behöver skjuts eller skolhjälp, och det som behöver göras i hemmet. Samt om att göra nåt kul i helgen, kanske.

    Finns det ingen gemenskap blir det mer som ett gäng studenter på korridorrum och t.o.m. de har ofta regler, veckoråd för att bestämma om gemensam städning och minst en gemensam middag osv.

    Jag må vara en smula äldre förälder men gemensamma måltider är ett krav i alla hem där jag ingått. Jag tycker inte det är acceptabelt att nästan vuxna lever på glass och mackor och fräser när man släpar dem från deras mörklagda illaluktande lyor för att få ut porslinet, som en del verkar ha det.
    Ja, det finns det säkert. Precis som det finns många andra som inte ser måltiden som dagens höjdpunkt för samtal och planering utan istället avhandlar sådant vid andra tillfällen och som gärna småäter. Att småäta är för övrigt inte likställt med att leva på glass och mackor och bo i mörklagda illaluktande lyor. 

    Att som ny partner tänka sig att man ska sitta till bords tillsammans med tonåringar och varje dag ha artiga konversationer där tonåringen helst ska vara intresserad av den nya kvinnan och vad hon kan tänkas känna för dagen är inte ett särskilt framgångsrikt sätt att förhålla sig på. Men det tror ju människor som resonerar som du och ts och blir sedan förvånade och förargade när det inte fungerar.
    molly50 skrev 2021-09-02 08:25:56 följande:
    Nu var det väl inte bara småätandet som TS har sagt till om.
    Även om jag kan förstå att hon tycker det är tråkigt att de inte äter tillsammans pga detta.
    Men det handlar väl även om att TS anser att barnen borde kunna plocka undan efter sig och bete sig hövligt.
    Det tycker jag inte heller är för mycket begärt av en tonåring.
    Och ska man vara sambo så ska väl båda inkluderas i vilka regler som ska gälla i huset.
    En ska inte behöva bli behandlad som en inneboende utan något att säga till om,som det verkar vara i det här fallet.
    Funkar inte det så är det kanske bättre att vara särbo eller göra slut.
    Nej, säkert inte. Hon har garanterat uttryckt allsköns ogillande och velat införa än det ena och än det andra under tiden som hon hade greppet om sambon som var rädd för att förlora henne. 

    Själv tycker jag att det inte borde vara för mycket begärt av vuxna kvinnor att bete sig hövligt och inte genast och innan relationerna tillåter det ställa krav och ge sig på att laga sådant som inte är trasigt för att kunna sätta sin prägel på en familj som trivs med hur de har det, men se det är det. De flesta dyker huvudstupa in i familjekonstellationen och nyper omkring sig medan de ogillande suger in luft mellan hopsnörpta läppar, himlar med ögonen och klättrar allt närmare martyr-status. 

  • Anonym (Ina)
    Thu 2 Sep 2021 15:24
    #52
    Anonym (Psss) skrev 2021-09-02 10:37:05 följande:
    Tycker det låter som att det är pappan och barnen som dikterar reglerna. Inte TS

    Förhoppningsvis ska ju ingen behöva diktera över huvud taget. I den bästa av världar ska de prata ihop sig och vara överens. Kompromissa och så vidare. Fast i vissa självklara frågor behöver man inte vara överens. Jag tycker tex att vilken vuxen kan be vilket barn som helst (och andra vuxna också för den delen) att vara hövliga eller plocka undan efter sig, helt utan att behöva någon förälders lov till detta.

    Angående gemensamma måltider, jag skulle också förespråka det. Jag är uppvuxen med att man äter tillsammans och så gör även jag och mina barn (i den utsträckning det går och inte krockar med tex aktiviteter, då blir det ju annorlunda). Tycker inte det är ett konstigt önskemål av ts.
    Ja, du kan väl förespråka det tills du blir lila i ansiktet, det passar inte alla ändå och då är det ett konstigt önskemål av både dig och ts. Om en familj har tonåringar så innebär det att de under minst 13 år har haft sitt sätt att leva (och äta!) på, så att tro att ditt sätt trumfar deras bara för att du vuxit upp på det sättet är väldigt underligt. Gäller det många andra saker också? Kan andra ha "icke-konstiga" önskemål som du fogar dig efter? Någon har kanske vuxit upp med att gå och lägga sig klockan 19 varje kväll och vill nu att du och dina barn, allra helst när de är tonåringar, också ska göra det. God natt!
  • Anonym (man)
    Thu 2 Sep 2021 15:28
    #53
    Anonym (Psss) skrev 2021-09-02 15:04:18 följande:
    Nej exakt. Så därför tycket jag, som jag över skrivit tidigare i denna tråd, att det då passar sig bäst att vara särbo. Om man har inställningen att ingen annan ska komma in i ens hemma och tycka och tänka om saker så tycker jag man låter bli att ta hem någon. Helt ok. Förstår inte alls varför så många envisas med att föröka få bonusliv att fungera. Förespråkar verkligen särbo. För det är svårt. Oavsett om man har ouppfostrade barn, oavsett om man gillar att kompromissa eller inte. Så är det svårt.
    Japp och det har flera redan föreslagit, problemet är att TS kille inte vill vara särbo utan säger att i så fall är det slut, så mao verkar mannen vara lika kompromisslös som ungarna och TS verkar inte riktigt vara beredd på att dra....

    Håller med om att vara särbo är betydligt bättre om man har barn och inte kan komma överens om uppfostran, då kan man träffas som vuxna och behöver inte ta del av hur den andra uppfostrar sina kids. Dock blir det ändå svårt att kunna hitta på saker tillsammans med kidsen eftersom om de är taskigt uppfostrade så slår det igenom i allt men det blir iaf lättare än att behöva ta del av det 24/7.
  • Virrig­a Vera
    Thu 2 Sep 2021 15:30
    #54
    +1
    Anonym (Ehh) skrev 2021-08-31 18:20:47 följande:
    Du bor med honom och hans barn i deras hus, du flyttade alltså in i deras hem. Du är inte förälder. Du förväntar dig alltså att du ska ändra på deras regler etc? Inte konstigt att det är tjafs. Backa, du går långt över gränsen och det är konstigt att han har stått ut så länge
    Den dagen hon flyttade in så blev det även hennes hem. Hon är inte förälder, men bor där på lika villkor och då bör även hon ha något att säga till om.
  • Tom Araya
    Thu 2 Sep 2021 15:35
    #55
    +1
    Anonym (Ina) skrev 2021-09-02 15:19:44 följande:
    Ja, det finns det säkert. Precis som det finns många andra som inte ser måltiden som dagens höjdpunkt för samtal och planering utan istället avhandlar sådant vid andra tillfällen och som gärna småäter. Att småäta är för övrigt inte likställt med att leva på glass och mackor och bo i mörklagda illaluktande lyor. 

    Att som ny partner tänka sig att man ska sitta till bords tillsammans med tonåringar och varje dag ha artiga konversationer där tonåringen helst ska vara intresserad av den nya kvinnan och vad hon kan tänkas känna för dagen är inte ett särskilt framgångsrikt sätt att förhålla sig på. Men det tror ju människor som resonerar som du och ts och blir sedan förvånade och förargade när det inte fungerar.
    molly50 skrev 2021-09-02 08:25:56 följande:
    Nu var det väl inte bara småätandet som TS har sagt till om.
    Även om jag kan förstå att hon tycker det är tråkigt att de inte äter tillsammans pga detta.
    Men det handlar väl även om att TS anser att barnen borde kunna plocka undan efter sig och bete sig hövligt.
    Det tycker jag inte heller är för mycket begärt av en tonåring.
    Och ska man vara sambo så ska väl båda inkluderas i vilka regler som ska gälla i huset.
    En ska inte behöva bli behandlad som en inneboende utan något att säga till om,som det verkar vara i det här fallet.
    Funkar inte det så är det kanske bättre att vara särbo eller göra slut.
    Nej, säkert inte. Hon har garanterat uttryckt allsköns ogillande och velat införa än det ena och än det andra under tiden som hon hade greppet om sambon som var rädd för att förlora henne. 

    Själv tycker jag att det inte borde vara för mycket begärt av vuxna kvinnor att bete sig hövligt och inte genast och innan relationerna tillåter det ställa krav och ge sig på att laga sådant som inte är trasigt för att kunna sätta sin prägel på en familj som trivs med hur de har det, men se det är det. De flesta dyker huvudstupa in i familjekonstellationen och nyper omkring sig medan de ogillande suger in luft mellan hopsnörpta läppar, himlar med ögonen och klättrar allt närmare martyr-status. 

    Allt du talar om handlar ju om att familjen i detta fall har andra rutiner än vad TS är van vid och tvärt om, så frågan är vem som ska anpassa sig efter vem? Vill man ha in en ny familjemedlem så måste man ju acceptera och inkludera den som just familjemedlem fullt ut. Här är det ju uppenbart att TS inte har lika mycket att säga till om som övriga i familjen. 

    Om man som ensamstående förälder har låtit det bli rutiner i familjen som gör det svårt för utomstående att inkluderas så får den föräldern stå sitt kast när förhållanden inte fungerar.
  • Anonym (man)
    Thu 2 Sep 2021 15:37
    #56
    molly50 skrev 2021-09-02 10:57:44 följande:
    Då ska man nog inte heller leva som sambo och förvänta sig att ens nya partner ska anpassa sig efter barnen.
    Inte om man vill att partnern ska stanna kvar.
    Absolut då är särboskap bättre, men samtidigt kan man som bonus inte heller bara kliva in och förvänta sig att allt ska göras som man själv tycker är rätt.

    Om man som utomstående kliver i ett befintligt sällskap som känt varandra länge och har sitt sätt att göra saker på så kan man ju inte förvänta sig att de bara ska göra om allt till ens eget behag. Visst vissa saker är ganska självklara som tex plocka upp efter sig, men sen finns det ju andra saker som inte nödvändigtvis är fel bara för att man själv inte är van vid det. Det måste finnas vilja att kompromissa från båda sidor.
  • Tom Araya
    Thu 2 Sep 2021 15:43
    #57
    Anonym (man) skrev 2021-09-02 15:37:19 följande:
    Absolut då är särboskap bättre, men samtidigt kan man som bonus inte heller bara kliva in och förvänta sig att allt ska göras som man själv tycker är rätt.

    Om man som utomstående kliver i ett befintligt sällskap som känt varandra länge och har sitt sätt att göra saker på så kan man ju inte förvänta sig att de bara ska göra om allt till ens eget behag. Visst vissa saker är ganska självklara som tex plocka upp efter sig, men sen finns det ju andra saker som inte nödvändigtvis är fel bara för att man själv inte är van vid det. Det måste finnas vilja att kompromissa från båda sidor.
    Dock är det det befintliga sällskapet (familjen i detta fall) och då främst den vuxne (pappan i detta fall) som måste inkludera den nya familjemedlemmen.

    Om man som förälder klivit av sin roll som sättande av gränser och rutiner i en familj och istället blir mer av en vän och låter barnen styra, så blir det väldigt svårt att inkludera andra vuxna i det sammanhanget.
  • Anonym (man)
    Thu 2 Sep 2021 16:16
    #58
    +1
    Tom Araya skrev 2021-09-02 15:43:03 följande:
    Dock är det det befintliga sällskapet (familjen i detta fall) och då främst den vuxne (pappan i detta fall) som måste inkludera den nya familjemedlemmen.

    Om man som förälder klivit av sin roll som sättande av gränser och rutiner i en familj och istället blir mer av en vän och låter barnen styra, så blir det väldigt svårt att inkludera andra vuxna i det sammanhanget.
    Absolut, och deras rutiner/vanor måste ju oxå vara någorlunda vettiga. Ingen kan ju förvänta sig att folk ska vilja vara med i något rent destruktivt eller idiotiskt.

    Håller med, om man som vuxen misslyckats med att uppfostra sina barn så gäller ju det även saker som att inkludera andra, ta hänsyn till andra, kunna ta konstruktiv kritik, tåla att bli ifrågasatt, etc, etc.... många vuxna klarar tyvärr inte av att ta alla konflikter med sina barn och väljer istället minsta motståndets lag som de senare får betala ett dyrt pris för, för att inte tala om barnen själva som växer upp som odrägliga individer som kommer ha svårt med relationer och att smälta in ett ett samhälle som absolut inte kommer dalta med dem lika mycket som föräldrarna.
  • Anonym (Psss)
    Thu 2 Sep 2021 16:19
    #59
    Anonym (Ina) skrev 2021-09-02 15:24:15 följande:

    Ja, du kan väl förespråka det tills du blir lila i ansiktet, det passar inte alla ändå och då är det ett konstigt önskemål av både dig och ts. Om en familj har tonåringar så innebär det att de under minst 13 år har haft sitt sätt att leva (och äta!) på, så att tro att ditt sätt trumfar deras bara för att du vuxit upp på det sättet är väldigt underligt. Gäller det många andra saker också? Kan andra ha "icke-konstiga" önskemål som du fogar dig efter? Någon har kanske vuxit upp med att gå och lägga sig klockan 19 varje kväll och vill nu att du och dina barn, allra helst när de är tonåringar, också ska göra det. God natt!


    Jag skrev önskemål. Jag sa inte att det trumfar. Jag sa bara att det inte är ett konstigt önskemål så som du påstår. Det är det verkligen inte. Finns många som tycker det är trevligt så det är inte ett dugg konstigt. Jag skrev inte att jag skulle stånga mig gul och blå för att få ha det så. Missar du allt jag skrev i mitt inlägg i övrigt? För jag skriver ju att man ska prata och vara överens. Det betyder att den ena säger sina önskemål och den andra säger sina. Så tycker man olika i den frågan skulle en kompromissa kunna vara att man äter ihop på helgen till exempel. Men nu tror jag inte att det här just är deras största problem så oklart hur viktigt just den frågan är. Är ju jobbigare och värre att barnen generellt verkar ouppfostrade. Och ifråga om att vara hövlig och plocka undan efter sig anser jag inte att man behöver kompromissa.
  • molly5­0
    Thu 2 Sep 2021 17:29
    #60
    Anonym (Ina) skrev 2021-09-02 15:19:44 följande:
    .
    molly50 skrev 2021-09-02 08:25:56 följande:
    Nu var det väl inte bara småätandet som TS har sagt till om.
    Även om jag kan förstå att hon tycker det är tråkigt att de inte äter tillsammans pga detta.
    Men det handlar väl även om att TS anser att barnen borde kunna plocka undan efter sig och bete sig hövligt.
    Det tycker jag inte heller är för mycket begärt av en tonåring.
    Och ska man vara sambo så ska väl båda inkluderas i vilka regler som ska gälla i huset.
    En ska inte behöva bli behandlad som en inneboende utan något att säga till om,som det verkar vara i det här fallet.
    Funkar inte det så är det kanske bättre att vara särbo eller göra slut.
    Nej, säkert inte. Hon har garanterat uttryckt allsköns ogillande och velat införa än det ena och än det andra under tiden som hon hade greppet om sambon som var rädd för att förlora henne. 

    Själv tycker jag att det inte borde vara för mycket begärt av vuxna kvinnor att bete sig hövligt och inte genast och innan relationerna tillåter det ställa krav och ge sig på att laga sådant som inte är trasigt för att kunna sätta sin prägel på en familj som trivs med hur de har det, men se det är det. De flesta dyker huvudstupa in i familjekonstellationen och nyper omkring sig medan de ogillande suger in luft mellan hopsnörpta läppar, himlar med ögonen och klättrar allt närmare martyr-status. 

    Vi har nog uppfattat saken olika,i så fall.
    Jag får känslan av att det är TS sambo som dikterar villkoren och att TS inte har något alls att säga till om.
    Om TS sambo hade tyckt att TS betett sig så illa så hade han väl kunnat kasta ut henne för längesen.
Svara i tråden
Svar på tråden Känns som att vi nått botten!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies