• Anonym (Star2­)
    Tue 31 Aug 2021 07:58
    4990 visningar
    156 svar
    156
    4990

    Känns som att vi nått botten!

    Jag har varit tillsammans med min sambo i 5 år och bor med honom och hans tonårsbarn i hans hus. Vi har haft väldigt många ups & downs, vilket troligtvis har förstört känslorna och tilliten till varandra och till förhållandet långsiktigt. Vi hade redan ifrån start helt olika syn på barnuppfostran och hur mycket barn ska styra och ställa i ett hem. Jag är för den strängare uppfostran där barn visar respekt för vuxna och där vi har regler i hemmet. Han är precis tvärtom, det är barnen som styr och vi anpassar oss till dem.

    Detta har gjort det omöjligt för mig att bara vara tyst i huset, utan jag har klagat en hel del och känt att jag ibland inte står ut. Han var ifrån början livrädd att förlora mig och försökte göra som jag ville, men nu sedan ett år har han vänt och blivit ännu värre. Barnen är det som bestämmer allt, och jag får inte säga ett ljud som är negativt.

    Det har gått så långt att om jag bara suckar någon gång eller inte går runt med ett leende på läpparna hela tiden när barnen är där, så exploderar han och säger att jag hatar hans barn. Tidigare var han livrädd för att jag skulle flytta, då särbolivet är något som definitivt hade passat oss bättre, men nu kan han efter varje litet tjafs säga att "dörren är där! Dra nu om det inte passar! Flytta!" 

    Jag hyr ut min lägenhet i 2:a hand så jag kan flytta dig, men då han säger att det är helt slut om jag flyttar så har jag tvekat hela tiden.

    Känner att han helt förlorat respekt för mig och har 0 tolerans. Jag vill och försöker prata med honom som en vuxen, dvs försöka komma fram till om vi ska fortsätta försöka men att båda då måste kämpa, eller om vi helt enkelt vill helt olika saker och att det är för infekterat så att vi borde gå skilda vägar! Han vägrar prata, utan säger bara att jag är en idiot som inte ändrar på mig och accepterar hans barn. Jag accepterar dem, men önskar bara att där finns respekt och regler i ett hem där alla är lika mycket värda.

    Varför är jag kvar? Jo, för att när vi har det bra och när inte barnen är här så är det underbart. Han är generös, lojal, pålitlig, omtänksam och helt enkelt den bäste mannen, så länge man inte säger något om hans barn. Jag måste avguda hans barn och hela tiden fjäska för dem, trots att de inte tycker om mig. Jag vet inte hur det kan fungera när barnen och jag inte alls går ihop efter 5 år!! Hur ska man hitta en lösning på detta?

  • Svar på tråden Känns som att vi nått botten!
  • Anonym (Old)
    Tue 7 Sep 2021 16:30
    +2

    Tycker inte alls att det där låter som en bra man TS. Barnen verkar ouppfostrade och gränslösa och hans sätt att visa dig var dörren är när ni bråkar är ju helt sjukt. Jag hade nog blivit så förbannad att jag tagit den där dörren

    Tänk dig i alla fall väldigt noga för innan du tar något nästa steg. Att han kräver att du ska säga upp lägenheten känns ju som att han vill för att få en hållhake på dig. Då kan du inte vända på klacken och gå. Men nu kan du.

  • Miss Skywal­ker
    Tue 7 Sep 2021 17:25
    Anonym (Star2) skrev 2021-09-07 15:17:59 följande:
    Så sant!! Jag är i totalt underläge just nu, eftersom jag är kvar, trots att han kan säga vid bråken "dörren är där! Stick om det inte passar!"
    Det är så förnedrande. Hade det varit för ett år sedan så hade han varit livrädd för att jag skulle dra. Jag har blivit en trasa!

    När jag säger att jag visst kan "dra" och flytta till min lägenhet om det är det han vill, men att vi då är särbos, så fattar han inte riktigt. Då säger han att om jag flyttar så är det slut. När jag sen säger att det är ju han som vill att jag flyttar och därmed också han som gör slut.....då blir han tyst!
    Jag tror att han vet vad som biter mest på mig, och gör mig mest ledsen och osäker....och därför säger han så!
    självklart känns det som ett misslyckande om man går ifrån sambo till särbo, men det känns som det enda rätta.

    När vi har det bra, så kommer det alltid upp från hans sida att han kräver att jag måste säga upp min lägenhet. Då får jag panik, eftersom lägenheten är min enda trygghet ifall det skulle ta slut (när läget är som det är nu!). Jag ber honom förstå att jag måste ha min lägenhet, eftersom jag helt saknar något att falla tillbaka på ifall det skulle ta slut (han kanske träffar ngn annan eller tänk om något skulle hända honom, då står jag på gatan!). Han vägrar förstå!! Jag kan inte köpa in mig i hans hus heller eftersom det är en mångmiljonvilla och han vill inte heller att jag har en hyresrätt. Det enda han eventuellt vill acceptera är om jag köper en lägenhet, men jag har ju inte pengarna. Jag fattar inte vad han håller på med!!??

    Vad gör det honom om jag betalar hyra till honom och hyr ut min lght i andra hand och aldrig sätter min fot där? Han stör sig hela tiden ändå.
    Svara att nej det passar inte och gå.
  • Tue 7 Sep 2021 23:55
    Anonym (Star2) skrev 2021-09-07 12:11:41 följande:
    Jag skulle vilja prata med en relationspsykolog, men det vill han inte....av rädsla för att de kommer säga att han också måste ändra sig för att det ska fungera, inte bara jag!

    Jag vet inte riktigt vad jag väntar på? Tror att jag inte är "klar" än, utan vill känna att jag gjort ännu mer i min makt för att inse att jag inte orkar mer. Han har ju så positiva sidor också, så länge jag inte säger något om hans barn. Han är otroligt generös, omtänksam, hjälpsam, omhändertagande, stabil, trygg, lojal, trogen, bra i sängen, snygg och manlig! Dessa egenskaper är så svåra att finna hos män därute. Har försökt ta pauser och träffa andra, men det fungerar inte. Han och jag har samma humor, samma värderingar (förutom barnuppfostran) etc.

    Jag vet hur svårt det kommer att vara att vara ensam eller att hitta någon annan som jag får känslor för. Därför jag stannar. Förhoppningsvis flyttar det äldsta barnet inom 1-2  år.
    Du offrar ju din integritet. Inget är värt det.

    Han är inte omtänksam, omhändertagande och lojal mot dig. Inte när han alltid låter sin barn bestämma och kräver att du tiger och lyder. Inte när han säger att "där är dörren". Inte när han säger om särboskap "då är det slut". Inte när han kräver att du ska säga upp din lägenhet så att du blir helt beroende av honom.

    Du har en möjlighet att få leva ett liv utan att vara dörrmatta till honom och hans barn. Som särbo kan du njuta av hans goda sidor när du slipper leva med hans barn (och påminnas om att du alltid står lägst i rang, hade de en hund skulle du stå under hunden i rang). Men då måste du ta risken att han gör slut. Krasst räknat är det han som har mest att förlora, eftersom få kvinnor skulle finna sig i att leva så. Vill du att han ska förbättra sitt beteende mot dig så måste du göra något. Han kommer inte att ändra sig av sig självt, varför skulle han?

    You just have to grow a spine!
  • Anonym (Star2­) Trådstartaren
    Wed 8 Sep 2021 08:29
    Xenia skrev 2021-09-07 23:55:46 följande:
    Du offrar ju din integritet. Inget är värt det.

    Han är inte omtänksam, omhändertagande och lojal mot dig. Inte när han alltid låter sin barn bestämma och kräver att du tiger och lyder. Inte när han säger att "där är dörren". Inte när han säger om särboskap "då är det slut". Inte när han kräver att du ska säga upp din lägenhet så att du blir helt beroende av honom.

    Du har en möjlighet att få leva ett liv utan att vara dörrmatta till honom och hans barn. Som särbo kan du njuta av hans goda sidor när du slipper leva med hans barn (och påminnas om att du alltid står lägst i rang, hade de en hund skulle du stå under hunden i rang). Men då måste du ta risken att han gör slut. Krasst räknat är det han som har mest att förlora, eftersom få kvinnor skulle finna sig i att leva så. Vill du att han ska förbättra sitt beteende mot dig så måste du göra något. Han kommer inte att ändra sig av sig självt, varför skulle han?

    You just have to grow a spine!
    Så himla bra skrivet och helt rätt!! Tror inte att någon annan kommer få det lättare än jag. Jag har inte ens något barn med mig in i hans bo, inte heller möbler eller något annat. Jag bara anpassar mig till allt. Ändå beter han sig som att jag vore skulden till allt dåligt i huset. Det är ju HANS ansvar att se till att barnen kan uppföra sig och ha respekt mot vuxna. Inte mitt! Han skyller allt på mig, att det ena barnet valt att bo hos mamman. Jag har sagt att jag gärna flyttar och är särbo så att barnet kommer tillbaka igen, men det vill han inte! 

    Jag förstår inte vad han vill?! Han vill inte förlora barnen och inte mig, men han kommer tillslut att förlora alla känns det som.

    Jag har aldrig hört något dummare än att jag ska säga upp min lägenhet! Skillnad om han lät mig köpa in mig i huset eller gav mig någon slags trygghet, så jag slipper känna att jag står på gatan om han får för sig att slänga ut mig plötsligt. 

    Tror att allt handlar om kontrollbehov och inte kärlek. Jag vill bara inte se det.
  • Wed 8 Sep 2021 08:56
    Anonym (Star2) skrev 2021-09-08 08:29:36 följande:
    Så himla bra skrivet och helt rätt!! Tror inte att någon annan kommer få det lättare än jag. Jag har inte ens något barn med mig in i hans bo, inte heller möbler eller något annat. Jag bara anpassar mig till allt. Ändå beter han sig som att jag vore skulden till allt dåligt i huset. Det är ju HANS ansvar att se till att barnen kan uppföra sig och ha respekt mot vuxna. Inte mitt! Han skyller allt på mig, att det ena barnet valt att bo hos mamman. Jag har sagt att jag gärna flyttar och är särbo så att barnet kommer tillbaka igen, men det vill han inte! 

    Jag förstår inte vad han vill?! Han vill inte förlora barnen och inte mig, men han kommer tillslut att förlora alla känns det som.

    Jag har aldrig hört något dummare än att jag ska säga upp min lägenhet! Skillnad om han lät mig köpa in mig i huset eller gav mig någon slags trygghet, så jag slipper känna att jag står på gatan om han får för sig att slänga ut mig plötsligt. 

    Tror att allt handlar om kontrollbehov och inte kärlek. Jag vill bara inte se det.
    Jag tror att du satte fingret på problemet här.
    Kontrollbehov.
    Att han pekar på dörren och ber dig gå om det inte passar är en sådan sak t ex.
    Och hur mycket betyder du egentligen för honom då om han hotar med att göra slut hellre än att vara särbo med en chans att ni kan få det bra?
    Jag hade tagit fasta på det han säger och gått ut genom den där dörren utan att se mig om.
    Jag hade aldrig accepterat att bli behandlad som hundskit under skon.
    Och det tror jag inte många andra kvinnor hade gjort heller. Om ens någon.
    Inga goda sidor kan uppväga sådana dåliga.
  • Anonym (Star2­) Trådstartaren
    Wed 8 Sep 2021 09:39

    Det är inte så lätt att bara gå genom dörren när han säger att jag ska gå! Jag har 2 veckors uppsägningstid på min lght, samt alla mina saker där som jag inte vet vart jag ska ta med mig. Men du har rätt; jag borde bara ta med det viktigaste och dra först till någon vän i 2 veckor. Sedan hämta allt och flytta efter 2 veckor när min hyresgäst är borta. 

    Hans största rädsla innan var att jag skulle flytta och lämna honom, så han fick riktig panik när jag lämnade huset och drog. Nu har han märkt att jag inte bara "drar" längre, utan vill vara kvar, eftersom jag inte orkar mer drama och att fly hela tiden. Därför hotar han!
    Han säger dessutom att han aldrig mer kommer jaga mig om jag drar, utan han kommer må bättre än någonsin och hitta en normal och bra kvinna istället.

    Detta säger han såklart när han är arg, men det ligger kvar i mig ändå såklart.

  • Anonym (Japp)
    Wed 8 Sep 2021 10:12
    Anonym (Star2) skrev 2021-09-08 09:39:46 följande:

    Det är inte så lätt att bara gå genom dörren när han säger att jag ska gå! Jag har 2 veckors uppsägningstid på min lght, samt alla mina saker där som jag inte vet vart jag ska ta med mig. Men du har rätt; jag borde bara ta med det viktigaste och dra först till någon vän i 2 veckor. Sedan hämta allt och flytta efter 2 veckor när min hyresgäst är borta. 

    Hans största rädsla innan var att jag skulle flytta och lämna honom, så han fick riktig panik när jag lämnade huset och drog. Nu har han märkt att jag inte bara "drar" längre, utan vill vara kvar, eftersom jag inte orkar mer drama och att fly hela tiden. Därför hotar han!

    Han säger dessutom att han aldrig mer kommer jaga mig om jag drar, utan han kommer må bättre än någonsin och hitta en normal och bra kvinna istället.

    Detta säger han såklart när han är arg, men det ligger kvar i mig ändå såklart.


    Han har förmodligen helt rätt. Ni skulle båda två kunna få det bättre med en mer passande partner. Han skulle kunna träffa någon som barnen tycker om så att de kan leva tillsammans i en harmonisk och lycklig hemmiljö och du skulle kunna träffa någon barnlös man så att du slipper "konkurrens" av andra familjemedlemmar utan det är bara du och han i familjen.
  • Anonym (Old)
    Wed 8 Sep 2021 10:18
    Anonym (Star2) skrev 2021-09-08 09:39:46 följande:

    Det är inte så lätt att bara gå genom dörren när han säger att jag ska gå! Jag har 2 veckors uppsägningstid på min lght, samt alla mina saker där som jag inte vet vart jag ska ta med mig. Men du har rätt; jag borde bara ta med det viktigaste och dra först till någon vän i 2 veckor. Sedan hämta allt och flytta efter 2 veckor när min hyresgäst är borta. 

    Hans största rädsla innan var att jag skulle flytta och lämna honom, så han fick riktig panik när jag lämnade huset och drog. Nu har han märkt att jag inte bara "drar" längre, utan vill vara kvar, eftersom jag inte orkar mer drama och att fly hela tiden. Därför hotar han!

    Han säger dessutom att han aldrig mer kommer jaga mig om jag drar, utan han kommer må bättre än någonsin och hitta en normal och bra kvinna istället.

    Detta säger han såklart när han är arg, men det ligger kvar i mig ändå såklart.


    Usch, tycker han agerar fult mot dig :( tycker det lutar åt både kontrollbehov och härskarteknik.
  • Anonym (Star2­) Trådstartaren
    Wed 8 Sep 2021 10:31
    Anonym (Japp) skrev 2021-09-08 10:12:07 följande:
    Han har förmodligen helt rätt. Ni skulle båda två kunna få det bättre med en mer passande partner. Han skulle kunna träffa någon som barnen tycker om så att de kan leva tillsammans i en harmonisk och lycklig hemmiljö och du skulle kunna träffa någon barnlös man så att du slipper "konkurrens" av andra familjemedlemmar utan det är bara du och han i familjen.
    Han har försökt med andra tidigare och tyvärr drar kvinnorna när de ser hur han är med sina barn! Ingen verkar stå ut med dem!
    Men nu är inte det mitt problem, utan jag borde träffa någon med väluppfostrade barn som inte bestämmer över vuxna, eller någon med vuxna eller inga barn.
  • Anonym (Star2­) Trådstartaren
    Wed 8 Sep 2021 10:32
    Anonym (Old) skrev 2021-09-08 10:18:31 följande:
    Usch, tycker han agerar fult mot dig :( tycker det lutar åt både kontrollbehov och härskarteknik.
    Ja, han är nog någon slags psykopat eller så kör han precis som du säger, härskarteknik. Han gör en beroende av honom och höjer en med presenter och omtanke etc, för att sedan plötsligt förnedra och sänka en. Jag är van vid den tekniken sedan jag var liten ifrån min mamma.
Svar på tråden Känns som att vi nått botten!