”Omöjliga” attraktioner

Du förstår väl själv att det där är inga omöjliga attraktioner utan män som säger vad som helst till en naiv tjej för att ha sex med henne

Attraktionen till män sker på exakt samma sätt som för dig. Upp till 30 skedde den ofta utifrån yttre parametrar: fysiskt attraktiv kille! Numera attraheras jag till kombinationen det inre och det yttre som berör mig på något sätt.

Om din attraktion väcks till kvinnor 1-2 ggr per år blir det 3-6 kvinnor på tre år. Med andra ord innebär det enormt utbud för dig kärleksmässigt. "I bästa fall" 6 kvinnor på tre år. Skulle skapa enorm förvirring för mig om jag attraherades så ofta av män i känslomässig nivå till att bilda par. Kunde känna mig icke selektiv polyamorös. Betänk att det finns många människor som aldrig attraheras till en annan människa någonsin i hela sitt liv. Med det i åtanke är din statistik inte illa. Du snittar nog över genomsnittsmannens. Vanlig kåthet undantagen.  "Så om en person bor i ett annat land och vill inleda ett förhållande trots avståndet vilket jag inte vill...".

Om kärleken slagit till ordentligt hur kommer det sig att det blir omöjligt för dig att flytta dit eller för kvinnan att flytta till dig? En relativt vanlig företeelse i vårt mångkulturella samhälle av idag. Avstår du "satsa på riktigt" om den rätta känslan kommer till? Eller har upplevelsen helt enkelt inte infunnit sig än så länge?

"... om en person offrar hela sin karriär i princip och jag och denne inleder nåt och jag inte vill riskera att få det på mitt samvete, det betyder också att personen inte vill ha mig?". 

Varför i hela fridens namn behöver någon in love offra hela sin karriär i princip om personen ifråga inleder ett förhållande med dig?? Innebär ett samboskap eller äktenskap med dig det omöjligt att samtidigt göra karriär? Hur kommer det sig? Handlar det om ojämställdhet i skötsel av hemmet, tiden med barnen eller vård av vänner under fritiden? Ingen uppdelning av gemensamma uppgifter?

"... om det uppstår en attraktion mellan mig och en gift person och jag inte vill agera på det för att inte splitta upp en familj och/eller bidra till otrohet så vill personen inte ha mig? Inte ens om jag fått en kärleksförklaring".

Här finns inga frågetecken från min sida. Tycker det är ädelt av dig att avstå otrohet. Samtidigt går inte att bortse ifrån att ohyggligt många äktenskap och samboskap upplöses med anledning av att någon av parterna träffat en annan och förälskat sig hals över huvud. Förklaringen till uppbrott är till och med mycket vanlig. Om du fått en kärleksförklaring av en bunden kvinna (sambo ex vis) går det för dig att föra ett moget resonemang om din betydelse kontra mannens utan att hamna till sängs? I så fall är du en bit på väg i att bejaka din känsla samt tar pulsen på vad kvinnan ifråga egentligen känner för dig. 

I bilden som tecknas hittills lämnas alla dörrar öppna - dåtid, nutid och framtid - "ifall att". Det låter som du har fler bollar i luften samtidigt utan seriös satsning. Leker du under tiden fram till dess du backar undan (av ovannämnda skäl) med kvinnornas känsloliv. Får dem uppleva att de är den där fantastiska kvinnan vars lov du sjunger. Eller attraheras du av en kvinna i taget som du uppvaktar och sköter kontakten med. Eller är du olyckligt kär i någon/några du varit otydlig med och idag har svårt att glömma. Flyr relationsobehaget med ständigt nya lösa kontakter.

"... om en person offrar hela sin karriär i princip och jag och denne inleder nåt och jag inte vill riskera att få det på mitt samvete, det betyder också att personen inte vill ha mig?". 

Varför i hela fridens namn behöver någon in love offra hela sin karriär i princip om personen ifråga inleder ett förhållande med dig?? Innebär ett samboskap eller äktenskap med dig det omöjligt att samtidigt göra karriär? Hur kommer det sig? Handlar det om ojämställdhet i skötsel av hemmet, tiden med barnen eller vård av vänner under fritiden? Ingen uppdelning av gemensamma uppgifter?

Ställer mig till ditt förfogande. Vi benar gemensamt upp exakt vad du blir snurrig av.

Kön har ingen som helst betydelse i mitt resonemang, men upptäcker jag missade skriva "som för dig med kvinnor" i första meningen vilket inte var avsiktligt. Har inte tagit något intryck av anspelningar som dykt upp i tråden. De är ledsamma. Ändrar genus till femininum/maskulinum (kvinna/man) samt hen vid behov för att underlätta vår förståelse för och vår fördjupning i själva ämnet. Om en omöjlig attraktion kommit till en kvinna eller man blir mindre intressant i sammanhanget. Säg till om du önskar så skriver jag om hela inlägget i gängse text snitt.

Nytt försök:

Jag har ett litet ?problem? och måste kolla ifall det finns några fler som går igenom liknande, och som kanske har några tips.

För det första har jag en tendens att attraheras/blir intresserad av helt fel människor. Dvs otillgängliga människor. Helt av en slump tror jag då attraktionen och känslorna ofta uppstår innan jag vet något om till exempel civilstatus etc.

Jag vet inte om det är för att jag dessutom sällan blir intresserad eller attraherad, men jag har så sinnessjukt svårt att släppa dessa människor! Går alltid runt och tänker ?tänk om? tankar jättelänge, t.ex. tänk om man träffats under andra omständigheter, hade de blivit något då? Etc.

Känner mig så kluven, för man lever ju bara en gång och man måste ju ta vara på det och försöka leva ett så lyckligt liv som bara möjligt, men samtidigt finns det ju situationer där det av diverse orsaker är rent olämpligt att lägga in en stöt.

Finns det några andra som känner igen sig? Hur hanterar ni det? Finns de nåt ni djupt ångrar att ni inte agerade på?

Och jag vill helst inte få råd som ?gå vidare bara? för de är ju tydligen inte så lätt, haha.

Vad samtalen oss emellan handlar om är enligt din trådstart följande:

ska det så klart vara!

Nu har mitt kusinbarn lagt sig ordentligt för natten efter hostattack.

Så det gäller passa på att få sig en tupplur själv.

Ha det så gott! Godnatt.