”Omöjliga” attraktioner

Kul att samtala med dig som sagt när du har vettigt tänk här.

Kvinnor är måhända rent generellt mer konfrontativa i känsloladdade ämnen än sina män men det skiljer sig naturligtvis från ett förhållande till ett annat. Livet behöver emellertid levas och upplevas till fullo inte bara samtalas om! Ja, en risk är förenad med överdrivet analyserande av sina känslor och ältande om man därmed missar härliga upplevelser tillsammans. En känslomässig utbrändhet kan därutöver blir resultatet hos den som lyssnar om den analyserande individen "fastnar". Lagom portion känsloavstämning bäst. Alltför mycket av varan kan bli tärande för den som lyssnar.

Nej, jag missförstår inte dig eller dina tankar om jämlikhet. Om en man driver sin mission alltför hårt kan han precis som kvinnan till slut få utmattningssyndrom. Ingen win win. Tankar om jämlikhet bör väl inte drivas in absurdum? Sundast om var och en bidrar med det den gillar bäst? Krävs millimeterrättvisa?

   

Ja du har rätt man bidrar med det man gillar eller har inte något emot, på det sättet kan man finna jämlikhet istället för att dela på allt vilket kan leda till dåligt stämning för båda parter, sen finns det många särskilt kvinnor som påverkas av romantiska filmer och serier där jämlikhet förekommer, alltså där det bästa blir att dela på alla uppgifter, förutom när det blir naket då blir kvinnan ett objekt och känner sig tvungen att ställa upp på saker hon egentligen inte gillar, vilket hyckleri, pornografi behöver vi inte nämna eller anpassade noveller för kvinnor.

Andra saker som förekommer i romantiska filmer och serier är när de direkt blir kära, det här leder till att man förväntar sig att ett förhållande kommer att hålla trots att man har väldigt få saker gemensamt utan man attraheras i stunden och glömmer bort det viktigaste för ett långvarigt förhållande nämligen att när kärleken avtar så kan man ändå stå ut med varandra, det är därför viktigt att man lär känna varandra innan man börjar ett kärleksförhållande.

Denna gång blev det för mycket från min sida lol.

+1

Bästa recept på ett lyckat äktenskap blir flexibilitet från bådas håll. 

När vi hamnar i "omöjliga attraktioner" blir nog många just "omöjliga" av de skäl du är inne på, genom massiv påverkan matas vi i romantiska filmer, litteratur, populärmusik och inte minst i hjärntvättande kommersiell reklam. Var vi än vänder oss. På ett medvetet plan undviker de flesta förförelsen men på ett omedvetet plan kan nåt få fäste inom många människor. Personligen tar jag avstånd från den idealiserade bild av attraktion och romantik som förespeglas när den ändå alltför förenklad i min smak. Vad gäller jämlikhet skildras den nog mest inom nordisk film. Varstans annars är könsroller traditionella på bioduken. Hängde inte riktigt med i objektifieringen av kvinnan och hur hon känner sig tvungen att ställa upp på saker hon inte tycker om innerst inne?

Omedelbar attraktion i filmmanusen skapade av regissörer drivna till en snabb ingång i filmens intrig. Om det är nåt att ta efter IRL? Nej, vanligtvis inte men undantag finns givetvis. Och visst är det bra att lära känna varandra innan man går in i ett kärleksförhållande. Vi inleder då nåt med förhoppningsvis öppna ögon. Vad fint du skriver när du uttrycker att det viktigaste för ett långvarigt förhållande är kännedomen om den andre, så att när kärleken, attraktionen mitt tillägg, avtar så kan man ändå stå ut med varandra. :)

Jag menade i filmer och serier som är inställda på extremt jämlikhet så blir kvinnan ändå ett objekt i slutändan när de tillbringar natten tillsammans så känner hon sig tvungen att ställa upp på saker hon egentligen inte vill, eftersom det förväntas av henne tycker hon, därför säger hon inte emot, vilket hyckleri, och det här med att stå ut med varandra, i verkligheten kommer ifrån när ett par inte står ut med varandra längre, vilket jag anser att i de flesta fall gick man fram för fort innan man har lärt känna varandra.

Okej, förstår hur du menar, fast filmer eller serier som visar extrem jämlikhet får man faktiskt leta efter synnerligen ordentligt :) Har sett ett fåtal som sagt merparten nordiska eller tyska. I sällsynta fall inspelade av australiensiska, indiska eller afrikanska regissörer.. Balans och harmoni eftersträvansvärt och vad som räknas. Egen erfarenhet av att ses som "endast" objekt av stadig partner är nog begränsad vad jag vet, i så fall mer i temporära attraktioner där attraktion såklart huvudingrediens. Ömsesidig objektifiering är väl statistiskt vanligare i ojämlika relationer än i jämlika parförhållanden där en helhetsbild av partner träder fram? Min bild av stadgade par. Vad tror du?

Landar man i en relationsposition där någon eller båda parter kämpar med "stå ut" behöver frågor väckas. Svackan av tillfällig natur? Vad eller vilka faktorer har utlöst känslan? Hur väl kvinnan och mannen än lagt sig vinn om att lära känna varandra (innan relationen initierades) hamnar många i motgångar. Risken minskar givetvis om man hunnit utforska varandras egenskaper, intressen, gemensamma mål osv innan relationssatsningen ! :) 

Så djupt har jag inte kollat vem som regisserar filmer och serier inriktade på just jämlikhet, i verkligheten har du nog rätt att jämlika par oftast ses kvinnan inte som ett objekt, jag tror att nu förtiden går man snabbt fram så att det inte blir något missuppfattning att man inte tar relationen seriöst eftersom man inte vill förlora personen.

Man kan bli lite tokig när man blir förälskad, även i verkligheten! Och vi är alla produkten av, att ett antal av våra förfäder har kunnat bli galet förälskade, och t.ex. lämna sina föräldrar för att följa med en främmande man som hon egentligen inte kände...

För inte så länge sedan, bara 150 år sedan, kunde det vara så att en kvinna som gifte sig med en man som var på väg att utvandra till Amerika, fick räkna med att hon aldrig skulle få träffa sina föräldrar, syskon och vänner igen. Och på stenåldern var det troligen så, att kvinnan följde med mannens klan, och fick räkna med att aldrig träffa sin ursprungsklan igen. Ingen skulle ha gjort det, om inte den erotiska kärleken skule vara så stark att den övertrumfar syskonkärlek, vänskapskärlek.och ett barns kärlek till sina föräldrar... i alla fall för ett tag. Och sedan var det för sent. Men då hade man i alla fall satt den nya generationen till världen. 

Fast jag har aldrig sagt att tillfälligt attraktion inte har någon betydelse, men enbart tillfälligt attraktion räcker inte i de flesta fall för ett långvarigt förhållande, förr i tiden tog man det oftast långsamt eftersom det skulle hålla livet ut var tanken i alla fall.

Ja en delikat valsituation du tar upp. Antingen uppfattas man m a o som om man inte tar relationen tillräckligt seriöst om man vill/behöver "skynda långsamt". Eller så forceras man "köpa grisen i säcken" i en "snabb beslutsprocess". Av rädsla uppfattas som oseriöst dejtingmaterial som inte visar framfötterna tillräckligt kvickt. Särskilt om den andre dejtar flera individer samtidigt och inte är exklusiv i relationen uppstår stress :(