”Omöjliga” attraktioner

Har redan svarat dig i denna tråden

Fattar fortfarande inte ens vart jag sagt att jag är ute efter män för den delen heller

Det är lätt och missa när det kommer in massor på så kort tid, vad menar du, är du homosexuell eller något?

Förstår inte hur saker som sexuell läggning eller kön är relevant i denna frågan :) framför allt skapade jag inte denna tråden för att hitta folk att dejta, isåfall hade jag mycket hellre vänt mig till en dejtingsida eller tinder typ

Det var ju du som nämnde något om att det inte är män, sen kan det vara så att jag trodde att det var du som skrev något tidigare fast det kan ha varit någon annan, som sagt när det kommer in så mycket på så kort tid kan saker och ting missuppfattas tyvärr.

Alltså, om man levde instängd med en oattraktiv man i en barack i Antarktis i flera år, och inte träffade någon annan man - inte ens hade tillgång till filmer där det förekommer attraktiva män, eller böcker som handlar om spännande män - så skulle man kanske kunna utveckla känslor bara för att man inte har någon måttstock, och inte har något annat val s.a.s.. Men faktum är att jag inte tror att jag skulle kunna det, ens då. Jag är alldeles för medveten om vad som är en attraktiv man och vad som är en oattraktiv man, och det är mina hormoner också...

Men om man lever ett vanligt liv, hur skulle man då kunna bli kär i en tönt som man arbetar tillsammans med t.ex.? När man stöter på andra, mer attraktiva män, och kontrasten blir tydlig. 

Jag har ett litet ?problem? och måste kolla ifall det finns några fler som går igenom liknande, och som kanske har några tips.

För det första har jag en tendens att attraheras/blir intresserad av helt fel människor. Dvs otillgängliga människor. Helt av en slump tror jag då attraktionen och känslorna ofta uppstår innan jag vet något om till exempel civilstatus etc.

Jag vet inte om det är för att jag dessutom sällan blir intresserad eller attraherad, men jag har så sinnessjukt svårt att släppa dessa människor! Går alltid runt och tänker ?tänk om? tankar jättelänge, t.ex. tänk om man träffats under andra omständigheter, hade de blivit något då? Etc.

Känner mig så kluven, för man lever ju bara en gång och man måste ju ta vara på det och försöka leva ett så lyckligt liv som bara möjligt, men samtidigt finns det ju situationer där det av diverse orsaker är rent olämpligt att lägga in en stöt.

Finns det några andra som känner igen sig? Hur hanterar ni det? Finns de nåt ni djupt ångrar att ni inte agerade på?

Och jag vill helst inte få råd som ?gå vidare bara? för de är ju tydligen inte så lätt, haha.