Min särbo irriterar sig på allt med mig!

Kontrollerade? Ts har ju missbrukat hans förtroende  genom otrohet och olämpliga (?) kontakter. Han undrar väl om han kan lita på henne.  Jä-la daltande jämt med otrogna människor.  sjukt.

Så du tycker misshandel är OK ?
Ingen försvarar Ts beteende, det vi enigt har sagt att hon ska lämna relationen (och det kan hennes halvex också välja att göra).
Ja, han vill kontrollera henne, denna otrohet var i början av relationen, han valde att forstsätta relationen, han bestämde att de skulle vara sambo (även om hans barn inte ville det). 

Vi har båda gjort fel.

Jag var otrogen mot honom först året då jag bodde utomlands och jag har inte varit någon bra partner ifrån början. Han gjorde fel som fysiskt och psykiskt misshandlat mig och styrt och ställt.

Problemet för båda är att ingen av oss vågar göra slut och båda har skräck för separationer. Därför tror jag att vi fortfarande står där vi står. Det är sjukligt destruktivt.

Mitt barn är väldigt vuxet och hans barn är vuxet. Jag förstår inte daltandet med vuxna barn, att man måste umgås med en 19 åring som om den vore 10 år. Att den vuxna personen skall styra och ställa i sina föräldrars förhållande och hus är ännu mer galet i min värld. Däremot är barnen det käraste man har i livet. Det betyder dock inte att de ska bestämma över ens liv när de blivit vuxna.

Denna s.k "relation" har varit usel redan från start och bara blivit värre genom åren. Det finns ingen som helst anledning att försöka få det bra - det är helt dödsdömt!
Tyvärr fattar inte ts det även om mannen verkar ha förstått.

Fast att barnens vilja ska gå före allt annat skriver hon ju inte alls?

Hon skriver att han tycker att de vuxna barnen är viktigast, och att hon tycker att mannen är viktigast. Då kanske man har en för olik inställning i grunden. Alltså, att sätta en ny man/fru framför sina (vuxna) barn. Långt ifrån alla gör den prioriteringen, även om barnen är vuxna.

Citat TS:

Han tycker att familjen, dvs hans barn även när de är vuxna och utflugna alltid är viktigast. Jag tycker att när barnen är utflugna så är min man det viktigaste och då vill jag göra saker och planera livet med honom, som tex flytta utomlands. 

Det är ju det han gjort, låtit de vuxna barnens vilja styra. Har dottern gnällt, har han hoppat. Det funkar inte att leva i en relation då.
Jag kan förstå att man inte vill flytta utomlands om ens barn bor i Sverige, men jag förstår inte att man inte vill göra saker med sin partner för att de vuxna barnen är avundsjuka och missunnsamma.
Jag förstår inte heller varför ts inte dumpat skithögen för länge sedan.

Ja det är ju alltid värre att kolla någons telefon än att vara otrogen...
Man har ju alltid rätt att vara otrogen, för man är ju ett djur som inte kan styra sig...
Kanske ta tag i sin separationsångest istället för att söka medömkan här?
Kanske inse att ens handlingar hur man behandlar andra får konsekvenser?

Jag kan ärligt talat inte svara på den frågan. Jag vet att jag i slutänden hade mått bättre av att slippa honom och hans barn, men tror att det är det dåliga samvetet som gnager att jag gjorde fel ifrån början och vill rätta till det. 

Vi träffas tex varannan helg numera, pga dottern vägrar se mig i huset när hon är där. Så jag har fått acceptera detta och han låter sig styras av en 19 åring. Igår säger han att han bestämt med dottern även på vår barnfria och enda helg att de ska kolla en match och att han är iväg med dottern mellan 17.30-21.30. Jag frågade varför han inte kan gå med henne på barnveckan och gå med mig nu på lördagen när vi äntligen ses.

Då blir han galen och säger att jag vill förstöra med hans barn, att han redan förstört och nedprioriterat dem under alla år med mig och att nu borde jag vara lite snäll och låta barnen få lite prioritering. Detta är absurt. Dottern är 19 år gammal och kräver att pappan umgås med henne på den enda lördagen som vi har tillsammans. Annars blir hon sur och besviken på honom, säger hon eftersom hon känt att han prioriterat mig innan. Likaså med resor. Han vågar inte boka en resa eller ta in på spa eller hotell med mig för då känner hon att han är med mig och prioriterar mig före än att resa med henne.

Jag håller på att bli helt galen. känner att jag inte får någon som helst uppmärksamhet längre, utan det är barn barn och barn, trots att barnet är vuxet och borde ha ett eget liv.

Förstår ni detta? Är det jag som överdriver här?

Vi har ju redan sagt att du bör ta tag i din separationsångest och göra slut.
Vad är syftet med att söka medömkan här?
Ta tag i ditt liv istället, det måste vi alla göra.

Eller så kanske du inte ska ha som heltidssysselsättning att läsa allas trådar och lägga märke och fokusera på andra människor. Svara helt enkelt inte om du inte känner för det, och framförallt....läs inte om du tycker att det är något som stör dig. Jag skriver på forum hur mycket jag vill. Man kan läsa eller inte läsa, svara eller inte svara. Du behöver helt enkelt inte lägga din energi på att ens svara här. Har inget behov av dina svar. Fortsätt läs vidare alla trådar istället eftersom du inte verkar ha något eget lliv.