Bara jag som tar hand om sonen
Hej! Jag behöver en utomstående syn på detta. Jag och min sambo har en son på 6 månader tillsammans, väldigt planerad och efterlängtad. Vårt problem är att vi har helt olika syn vad gäller föräldraskap. Jag är mammaledig just nu och kommer vara det tills han blir 1 år och börjar förskolan. Självklart tar jag då hand om honom medan sambon är på jobbet. Jag tar även alla nätter. Men när sambon kommer hem från jobbet så tycker jag att man ska dela ansvaret 50/50 på barn och hushåll. Min sambo däremot tycker att jag ställer helt orimliga krav. ?Jag jobbar ju för helvete du är bara hemma och gör inte ett skit? säger han. När jag inte gör ?ett skit? så ammar jag vår son, byter blöja, fixar smakportioner, leker och är hela tiden närvarande med honom så att han utvecklas osv. Utöver det så tar jag hand om vår hund som kräver mycket motion och stimulans. Jag diskar, tvättar, städar och gör allt annat som behövs i ett hushåll. Det enda han gör är att laga sin egen mat då vi har olika kosthållning. Har förklarat för honom att ta hand om bebis och hushåll är ett heltidsjobb och att jag också behöver få lite egentid ibland. Då blir han bara arg.
Varje dag när han kommer hem från jobbet (han jobbar 7-16) så lägger han sig på soffan och sover/vilar i minst två timmar. Efter det så går han och gymmar eller spelar padel. När han kommer hem så är det oftast dags för vår son att sova (även det min uppgift). När jag lyckats få honom att sova så vill sambon att vi ska se en film ihop och efter det måste jag ställa upp på sex, annars blir det hus i helvete. Då skäller han ut mig och undrar vad det är för fel på mig. Att jag säkert har någon annan. Han hotar om att göra slut. Det spelar ingen roll hur många gånger jag förklara för honom varför jag inte orkar ha sex.
Nu blir det lite osammanhängande här. Men igår så sa han att jag skulle få åka och gymma utan vår son (annars måste jag alltid ta med honom dit). Sagt och gjort, jag åkte och gymmade och var borta totalt två timmar. På kvällen sedan så är han sur och kort i tonen mot mig. Jag går in i sovrummet för att natta sonen och han säger då med sin arga röst ?Ska vi göra slut eller!??. Jag förstår ingenting och frågar vad han menar. ?Ja man ger dig lillfingret och du äter upp hela handen?. Jag förstår ingenting och får heller inget svar när jag frågar vad han menar. Jag var borta exakt två timmar. Själv har han åkt iväg hela helger och supit med grabbarna. Var är logiken?
Visst ska det inte vara såhär? Han får mig att känna mig galen. Han gaslightar mig hela tiden. Efter varje tjafs så beter han sig som om inget hänt.