Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Kan bara beklaga att du inte förstod hur det fungerar, men processen är inte så snabb som man tror, blir handläggaren sjuk, eller vabbar tar det ännu längre tid man byter inte handläggare, man har heller inte en arme av handläggare.
Fungerar liknade överallt, i rättssystemet när jag var där, motpartens advokat fick covid, allt sköts upp i 4,5 månader, ändå kom motparten med en ny advokat efter denna tid, det är fullt naturligt vart än du är inom systemet, det är helt enkel ingen brådis.
Liknade med alla utredningar på soc, lagen berätta 3 månader, handläggare, tyvärr vi hinner inte, även den utredning tog 4 månader, som du förstår sköts rättegången upp 9 månader totalt, och ingen brydde ens sig. Inte ens domaren, berättade bara för mig att så kan det bli ibland.

Lagen säger en sak, händelser o förseningar berättar en annan.

Men var inte orolig, är han pappa kommer han även bli det, bara det att det kan ta sin tid.
Så din fråga, japp jag har gått hela vägen, att det tar tid är inte heller första gången, det hänt man tids förlängningar allt kan skjutas upp för andra saker, i princip alla saker. Och det är ingen som bryr sig, jag har ringt till alla när det blivit ordentligt sent, även domaren, alla berättar samma sak, det tar tid.

Behövs ingen advokat för en faderskapsutredning. 
Du blandar äpplen och päron hej vilt. 

Jag har också gjort faderskapsutredning och det tog 2.5  vecka, respektiv 6 veckor. Helt normalt. Jag är mamman, om det spelar roll. 

Bor man i en lite kommun kan allt gå snabbt, men dessvärre går det inte så snabbt i stor kommun.

Sedan är det som jag berättar, även fast det tar tid, är det ingen som bryr sig, även domaren berätta att det kan ta tid, och domaren är slut målet, längre kan du inte gå.

Nu skriver jag inte enbart om faderskap, skriver även om umgänge, där förseningar kan skjuta upp allt i över 9 månader, under tiden får du inte träffa ditt barn, soc alla sena med sina utredningar, domaren sopa bara bort fördröjningar på några få ord, det betydde inte ett enda skit.

Det vet jag ingeting om då jag bodde i en stor kommun båda gångerna. 

Du drar för stora växlar. Man behöver ringen domaren, advokater, rättegång etc för att ens barn ska då umgänge med sin pappa. 

Man behöver heller inga advokager eller domaren för att fastställa ett faderskap. 

Får du inte träffa ditt barn behöver man en advokat, har tidigare berättat hur man vinner en vårdnadstvist, det finns massor man enkelt kan göra för att just vinna tvisten.

Berättar bara att allt går inte så snabbt som man alltid vill att det ska göra, berätta att det kan ta månader.
Det räcker med att mamman säger nej till faderskapstest, tid till rättegång ligger 4-6 månader bort.
Därefter startar först processen om mamman inte vill, hon får inga böter för hon väljer att neka.
Finns många som kan systemet och fördröja, och det fungerar alldeles utmärkt att göra så.

Vårdnadstvist? Ts är inte där ännu. Inte säkert han någonsin kommer dit. 

Spelar ingen roll om mamman inte vill medverka till faderskapsutredning. Det tas enligt lagen ingen hänsyn till mammans vilja då det är utifrån barnets rättigheter man gör en faderskapsutredning. Så nej, till rättegång går det aldrig. Även om mamman inte vill medverka. Då frågar man omgivningen och den potentiella pappan. 

I ts fall vet redan Familjerätten att ta är en potentiell pappa. 

Men visst, är mamman helt säker på att TS är pappa och TS är lika säker på att det är han som är pappa går allt mycket snabbt.

Men just nu ser det inte ut så, soc kommer fråga mamman om hon är helt säker på att han är pappan, svarar mamman nej jag är inte helt säker, då startas en utredning, det menas att det tar lite tid, ibland 1 till 3 månader.

Man kör inte med en massa snabblösningar, soc har en skyldighet att utreda så allt blir rätt, och det tar lite tid. inget konstigt med det.

Nej, om mamman säger nej så behöver det inte ta längre tid när det finns en potentiell fader. Ts kan begära dna test oavsett vad mamman säger. 

Det är inge snabblösning utan en helt normal process. 

Då är vi tillbaka till juridiken, kan en pappa kräva faderskapstest enligt lag? som TS vill göra. Svar det finns ingen sådan lag.
Men via socialnämnden ska man utreda saken, dvs TS kan få rätt, men det kräver en utredning som tar tid. inget konstigt ännu så länge. att det tar tid.
-

Regler om faderskap finns i föräldrabalkens tredje kapitel. Enligt femte paragrafen kan barnet begära att faderskapet ska fastställas. Om barnet är omyndigt kan hens mamma begära ett faderskapstest. Däremot nämns inte pappan alls i denna paragraf.

En man som tror sig vara far till ett barn kan alltså inte kräva att en undersökning görs för att ta reda på om han är barnets biologiska pappa.

Hans enda möjlighet är att få socialnämnden att begära ett faderskapstest. Män som vill häva sitt faderskap har däremot rätt att kräva detta. Dagens lagstiftning kan vara ett oöverstigligt hinder för de män som vill ta ansvar för sitt barn där mamman inte vill samarbeta. Det är orättvist och främjar inte jämställdhet mellan män och kvinnor. Därför bör skrivningen korrigeras.