• Tue 10 Jan 2023 11:48
    2425 visningar
    19 svar
    19
    2425

    Negativt på 5e insättningen, blir aldrig gravid :(

    Vet att det finns så många trådar redan men behöver skriva av mig.
    Idag fick vi beskedet att jag inte var gravid, igen. 


    Jag och min man har försökt att bli gravida sedan september 2020, i mer än 2 1/2 år nu.

    vi påbörjade vår första IVF i februari 2022,

    IVF 1:
    13 ägg ut, 11 var mogna, 2 befruktade.
    en blastocyst 5-dagars till mig ET (inget plus) och en 5-dagars till frysen.
    Gjorde FET efter en månads paus i hormonstimulerad cykel, Inget plus

    IVF 2: Började äta massa olika kosttillskott.
    16 ägg ut, 10 var mogna, 2 st 5-dagars blastocyster, ingen ET då det var risk för överstimulering.
    FET 2, hormonstimulerad cykel - inget plus 
    FET 3, hormonstimulerad cykel, fick prednisolon och trombyl utskrivet - inget plus 

    IVF 3: både jag och min man hade ätit kosttillskott i 3 månader. Fick mycket högre dos menopur.
    22 ägg ut, 16 var mogna, 3 st blastocyster, 2 st 5-dagars och en 6-dagars.


    Senaste:
    FET 4, hormonstimulerad cykel, åt prednisolon, trombyl, vi använde EmbroyGlue, fick dropp Intralipid en vecka innan insättning och samma dag, hade gått på akupunktur i 2 månader inför, fick 2 st 5-dagars blastocyster - inget plus.

    Jag känner mig så sjukt uppgiven, det känns som att vi testat allt nu och de hittar fortfarande inget fel. Jag har gjort ERA-test och hysteroskopi som inte visade något avvikande. 


    Jag har bytt kost efter råden i boken ?It starts with the egg?, äter inte vitt mjöl, potatis, socker eller rött kött.

    Jag har inte druckit koffein eller alkohol senaste 8 månaderna. 

    Både jag och min man äter sjukt mycket olika kosttillskott som ska hjälpa mot infertilitet.

    Jag har varit deprimerad senaste året, ibland mer, ibland mindre, allting kretsar kring var vi är i IVF-processen, när det finns hopp om att vara gravid mår jag bättre, nu idag när minuset kom mår jag fruktansvärt. Jag har sagt upp kontakten med alla mina vänner och familj, jag får bara ångest av att träffa folk. Det känns var som att alla sitter och tycker synd om än, och jag orkar inte höra om folks graviditeter och barn längre. Samtidigt känner jag också sjuk ångest över att jag inte kan glädjas åt andra? Det enda jag gör är att gå till jobbet och låtsas som ingenting och sedan hem till min man. Jag känner mig så sjukt misslyckad och värdelös. Det känns som att hela mitt liv förstördes när det visade sig att vi inte verkar kunna få barn, och Ingen läkare kan förklara varför.

    Är det någon som är i min situation? skulle vara skönt att prata med någon. jag fyller 34 i år och min man 37 år, jag känner sjuk stress att vi börjar bli så gamla och alla runt om oss har bildat familj nu. 


    Jag går hos en psykolog men det känns inte som att han förstår. 


    Tacksam om det finns någon där ute?

  • Svar på tråden Negativt på 5e insättningen, blir aldrig gravid :(
  • Tue 10 Jan 2023 12:03
    #1

    Det är en tuff situation när man upptäcker att det är svårt att bli gravid. Det blir allt livet handlar om och det gör allt tufft. Tyvärr är det en ond cirkel som inte blir bättre av att du känner dig stressad men att sluta stressa över det känns omöjligt. 

    Jag sitter i samma situation som du, fast man, vi kan inte få barn. Men IVF är inte ett alternativ för oss tyvärr på grund av vart vi bor och en del andra anledningar. Du är inte misslyckad och värdelös. Ditt liv är inte över. 

    Vi började i januari 2020 att försöka få barn aktivt. Gav upp i juni 2022 då det inte blev något trots att allt fungerar som det ska enligt läkare. Det är tyvärr en tredjedel som inte kan få barn av obestämbara anledningar. Stress är tyvärr en faktor som kan spela in. 

    Att se vänner och familj skaffa barn gör inte det hela lättare. Dock tycker jag du ska ta upp kontakten igen. Prata om annat och gör roliga saker. Försök att sluta göra barnaskapandet till hela livet. 

    Fråga om du kan byta psykolog, tror att en kvinna skulle vara enklare att prata med här. 

  • Tue 10 Jan 2023 12:35
    #2

    GrodanGap:
    Tack för ditt svar. 


    Jag har också läst att stress kan vara en faktor, därför blev jag extra besviken den här sista gången när jag verkligen kände mig lugn och positiv inför insättningen och under väntetiden, akupunktur och yoga hjälpte mig och jag trodde verkligen på att jag skulle bli gravid, men när det sen blev negativt idag kändes allt bara värdelöst, trots att jag kände att jag mådde bra så blev jag ändå inte gravid.

    Får jag fråga hur ni lever vidare nu, har ni bestämt er för ett liv utan barn? Jag ser inte hur jag ska kunna leva utan barn i det här samhället, det känns som att man kommer vara en outsider resten av livet.
    Hur klarar ni av att omge er av vänner och familjer med barn? Gör det inte ont? Jag får ångest bara av att tänka på det.

  • Tue 10 Jan 2023 13:47
    #3

    Vi försökte 2,5 år och jag gick under tiden in i en depression och lyckades bränna ut mig för jobbet var det enda roliga. 

    Jag behövde hitta en kurator som jobbade med barnlöshet för att få den förståelse som jag behövde för att kunna gå vidare. 

    Vi var helt inställda på att leva barnlösa iaf tills vi uppfyllde kraven för IVF vilket vi inte gjorde. Jag hade dessutom lågt AMH så egentligen skulle vi nog behöva äggdonation. När vi berättat för alla och börjat leva igen så blev mycket lättare men jag hade nog inte kommit dit utan kuratorn och då hade jag gått hos 2 psykologer. 

    Läs inte vidare om du inte vill ha lyckliga slut (jag kräktes på lyckliga slut när det var som mörkast). 

    När vi börjat leva igen och inse att livet går vidare blev vi spontan gravida med vår gosse. Lågt AMH är en sån diagnos. Det bruka gå men kan ta 10 år eller aldrig. 

  • Tue 10 Jan 2023 14:12
    #4
    TBSB123 skrev 2023-01-10 12:35:16 följande:

    GrodanGap:
    Tack för ditt svar. 


    Jag har också läst att stress kan vara en faktor, därför blev jag extra besviken den här sista gången när jag verkligen kände mig lugn och positiv inför insättningen och under väntetiden, akupunktur och yoga hjälpte mig och jag trodde verkligen på att jag skulle bli gravid, men när det sen blev negativt idag kändes allt bara värdelöst, trots att jag kände att jag mådde bra så blev jag ändå inte gravid.

    Får jag fråga hur ni lever vidare nu, har ni bestämt er för ett liv utan barn? Jag ser inte hur jag ska kunna leva utan barn i det här samhället, det känns som att man kommer vara en outsider resten av livet.
    Hur klarar ni av att omge er av vänner och familjer med barn? Gör det inte ont? Jag får ångest bara av att tänka på det.


    Ja du vad gör man, hoppet finns väl kvar att det ska förändras. Det är som sagt inget fel utan blir bara inte. Vi är det omvända mot er, jag 34 och min fru 37. Jag vill inte adoptera och IVF är inte aktuellt. Det finns då inga val kvar att göra. 

    Kommer från en stor familj med över 11 syskonbarn. Det är inte helt enkelt men det är så livet ser ut. Får planera andra saker att göra med livet. Ont gör det självklart att veta att det troligtvis aldrig kommer att bli som jag drömt om. Som jag ville ha det. 
  • Tue 10 Jan 2023 17:36
    #5

    Hur är din tarmhälsa? Utöver att du testat olika kost, har du kollat upp tarmen? Ibland är det miljön där inne som gör att det inte blir ett barn.

    Sen även din psykiska hälsa behöver hjälp, byt psykolog!

  • Wed 11 Jan 2023 07:26
    #6

    Primulina: Fin historia, grattis till er. Jag inser väl mer och mer att livet måste gå vidare, även om det är svårt. Det hade varit ?skönt? att ha en anledning till vår barnlöshet bara, än att gå runt i vår oförklarliga som vi gör nu. Vi är friska och superfertila på pappret men det är uppenbart något fel på oss. Låter bra med en kurator, hur fick du tag på en bra? 

    GrodanGap: Jag förstår, vi vill inte heller adoptera. Får jag fråga varför IVF inte är aktuellt för er? (Inte för att det har hjälpt oss iofs) Men åldern är ju inte en faktor för er? Försöker ni fortfarande aktivt med ägglossningsstickor eller har ni bara oskyddat sex? Jag tänker att om vi ska komma till ett avslut måste vi nog lägga ner helt, annars kommer man alltid gå runt och hoppas för mycket.


    Kewi:
    Har inte kollat upp tarmhälsan, men har aldrig haft magproblem. Hur kollar man upp den vet du? 


    Du har nog rätt i att jag måste byta psykolog, ska säga det till honom idag.

  • Wed 11 Jan 2023 09:03
    #7
    TBSB123 skrev 2023-01-11 07:26:11 följande:

    Primulina: Fin historia, grattis till er. Jag inser väl mer och mer att livet måste gå vidare, även om det är svårt. Det hade varit ?skönt? att ha en anledning till vår barnlöshet bara, än att gå runt i vår oförklarliga som vi gör nu. Vi är friska och superfertila på pappret men det är uppenbart något fel på oss. Låter bra med en kurator, hur fick du tag på en bra? 

    GrodanGap: Jag förstår, vi vill inte heller adoptera. Får jag fråga varför IVF inte är aktuellt för er? (Inte för att det har hjälpt oss iofs) Men åldern är ju inte en faktor för er? Försöker ni fortfarande aktivt med ägglossningsstickor eller har ni bara oskyddat sex? Jag tänker att om vi ska komma till ett avslut måste vi nog lägga ner helt, annars kommer man alltid gå runt och hoppas för mycket.


    Kewi:
    Har inte kollat upp tarmhälsan, men har aldrig haft magproblem. Hur kollar man upp den vet du? 


    Du har nog rätt i att jag måste byta psykolog, ska säga det till honom idag.


    Absolut, vi bor utomlands och det är en lång kö till IVF, vilket är en faktor. Utöver det är min fru väldigt orolig för vad det ska göra med henne. Nej, vi försöker inte aktivt utan vi har sex oskyddat och då utan att titta om hon har ägglossning eller något annat. 

    Stressen av att ständigt försöka få barn, pricka in rätt dagar och oron över om det blivit något blev helt enkelt för mycket både för henne och mig. Hoppet kommer nog finnas kvar i många år framöver. Jag tror inte man kan få något bra avslut på det hela även om man vill. Vi försöker att göra annat, träffa människor och resa lite mer. 
  • Wed 11 Jan 2023 12:11
    #8
    GrodanGap skrev 2023-01-11 09:03:35 följande:
    Absolut, vi bor utomlands och det är en lång kö till IVF, vilket är en faktor. Utöver det är min fru väldigt orolig för vad det ska göra med henne. Nej, vi försöker inte aktivt utan vi har sex oskyddat och då utan att titta om hon har ägglossning eller något annat. 

    Stressen av att ständigt försöka få barn, pricka in rätt dagar och oron över om det blivit något blev helt enkelt för mycket både för henne och mig. Hoppet kommer nog finnas kvar i många år framöver. Jag tror inte man kan få något bra avslut på det hela även om man vill. Vi försöker att göra annat, träffa människor och resa lite mer. 
    Jag förstår, skönt att slippa också, det är mycket ingrepp man går igenom.
    Det låter som att ni lever sunt, ska försöka inspireras av er {#emotions_dlg.flower}
  • Wed 11 Jan 2023 13:32
    #9
    Kewi:
    Har inte kollat upp tarmhälsan, men har aldrig haft magproblem. Hur kollar man upp den vet du? 

    Mitt tips är att kontakta VC och berätta din situation. Be om att kolla upp din tarmhälsa.

    Sen finns det test man kan beställa på nätet som heter Den stora tarmkollen XL, den är dyr men det är mycket som kollas upp och värt det enligt mig. För det är inte alltid man märker av problem som t.ex parasiter eller brist på goda bakterier bland annat.

    Jag vet par som inte kunnat få barn och det visades för dem att kvinnans miljö i magen inte var tillräckligt bra för en bebis att växa i så det kan absolut vara värt att åtminstone kolla upp det!
  • Wed 11 Jan 2023 19:12
    #10
    TBSB123 skrev 2023-01-11 07:26:11 följande:

    Primulina: Fin historia, grattis till er. Jag inser väl mer och mer att livet måste gå vidare, även om det är svårt. Det hade varit ?skönt? att ha en anledning till vår barnlöshet bara, än att gå runt i vår oförklarliga som vi gör nu. Vi är friska och superfertila på pappret men det är uppenbart något fel på oss. Låter bra med en kurator, hur fick du tag på en bra? 

    GrodanGap: Jag förstår, vi vill inte heller adoptera. Får jag fråga varför IVF inte är aktuellt för er? (Inte för att det har hjälpt oss iofs) Men åldern är ju inte en faktor för er? Försöker ni fortfarande aktivt med ägglossningsstickor eller har ni bara oskyddat sex? Jag tänker att om vi ska komma till ett avslut måste vi nog lägga ner helt, annars kommer man alltid gå runt och hoppas för mycket.


    Kewi:
    Har inte kollat upp tarmhälsan, men har aldrig haft magproblem. Hur kollar man upp den vet du? 


    Du har nog rätt i att jag måste byta psykolog, ska säga det till honom idag.


    Jag kontaktade regionens barnlöshetsavdelning  och skrev att jag behövde hjälp med mående och trodde jag var deprimerad. 

    Då hörde de av sig och gav mig kontakt till en kurator på mitt närmsta sjukhus som jobbar med barnlöshet. Jag tror de flesta sånna avdelningar även de privata har kuratorer kopplade till sig just för det är så tungt psykiskt. 
  • Thu 12 Jan 2023 10:51
    #11
    Primulina skrev 2023-01-11 19:12:23 följande:
    Jag kontaktade regionens barnlöshetsavdelning  och skrev att jag behövde hjälp med mående och trodde jag var deprimerad. 

    Då hörde de av sig och gav mig kontakt till en kurator på mitt närmsta sjukhus som jobbar med barnlöshet. Jag tror de flesta sånna avdelningar även de privata har kuratorer kopplade till sig just för det är så tungt psykiskt. 
    Okej tack för svar, pratade med min IVF-klinik de hade ingen kurator, tyckte det var lite konstigt. Jag får leta vidare..
  • Thu 12 Jan 2023 10:52
    #12
    Kewi skrev 2023-01-11 13:32:53 följande:
    Kewi:
    Har inte kollat upp tarmhälsan, men har aldrig haft magproblem. Hur kollar man upp den vet du? 

    Mitt tips är att kontakta VC och berätta din situation. Be om att kolla upp din tarmhälsa.

    Sen finns det test man kan beställa på nätet som heter Den stora tarmkollen XL, den är dyr men det är mycket som kollas upp och värt det enligt mig. För det är inte alltid man märker av problem som t.ex parasiter eller brist på goda bakterier bland annat.

    Jag vet par som inte kunnat få barn och det visades för dem att kvinnans miljö i magen inte var tillräckligt bra för en bebis att växa i så det kan absolut vara värt att åtminstone kolla upp det!
    Okej! Tack så mycket för tipsen, ska kolla upp det :)
  • Thu 12 Jan 2023 11:17
    #13

    Vi var också oförklarligt barnlösa och hade försökt i flera år, både själva och med hjälp utan att lyckas. Så en sommar åkte vi upp till fjällen och vandrade hela sommaren. När vi kom hem plussade jag och nu ska vi snart få barn. Varför vi lyckades efter alla år naturligt vet vi inte, men vi tror att det var för att vi släppte all stress där uppe i bergen och mådde bra då vi rörde på oss så mycket i flera månader. 

    Har även ett flertal bekanta som varit oförklarligt barnlösa och inte blivit gravid med IVF men sedan lyckats naturligt några år senare.

    Ge inte upp hoppet om barn om IVF inte funkar när ni är oförklarligt barnlösa. Om några år kan det plötsligt hända för er också.

  • Thu 12 Jan 2023 11:31
    #14

    Hej, 

    Blir väldigt berörd av ditt inlägg. Förstår 100 % din känsla av att bara vilja bryta med alla för att slippa konfronteras med barn och graviditeter och att folk tycker synd om en etc, det är verkligen vidrigt. Det värsta är känslan av ovisshet för framtiden tycker jag.


    Jag är inte i samma situation men har också dragits med barnlöshet i 3,5 år. 4 missfall som ingen kunde förklara varför trots utredningar - allt såg bra ut på pappret. Var 32 när jag blev gravid första gången och nu 36 - ska föda inom några veckor. IVF fungerade för oss trots att det egentligen inte borde gjort nån skillnad - men jag kände ett behov av att lämna över det i någon annans händer tillslut då jag mådde skit av alla missfall. 


    Hursomhelst, vet inte om du vill ha tips och råd, men i din situation hade jag försökt tänka enligt nedan (vilket jag redan hade en plan för själv då jag innerst inne trodde att vår IVF bara skulle leda till fler missfall?):

    1. Av ovan försök - har 3 av de bekostats av landstinget och 2 av er själva? Har ni isåfall råd med fler? Med tanke på era relativt goda resultat av antal embryon etc så hade nog jag iaf gett det några försök till om möjlighet finns. Förstår att 5 försök utan resultat känns som en mardröm, men är inte så många att det går att utesluta att det kommer fungera. 

    2. Vad säger läkarna? Hur tycker de ni ska gå vidare och vad ger de er för chanser att lyckas? Finns fler saker att testa (långt/kort protokoll, kollat spermier ordentligt, sätta in fler embryon på en gång etc)? I er situation tycker jag de är skyldiga er rådgivning om hur ni bör gå vidare - man har ju ingen möjlighet att själv veta. 


    3. Min sista utväg tänkte jag alltid var äggdonation utomlands från yngre kvinna - trots att jag hade hög äggreserv (Har PCO). Detta då man i Sverige inte egentligen kan se kvaliten på äggen utan hittar de inga andra fel tänker jag att det ofta är där det sitter - men det är bara min gissning. Vet inte om detta ens är ett alternativ för er - men kan ju vara värt att fundera på. 

    I din situation hade jag alltså diskuterat med läkarna och satt en gräns för hur många försök vi ville ge det. Om detta inte fungerade hade jag planerat för försök med donerade ägg. Detta är ju såklart också en ekonomisk fråga och dessutom inget som alla kan tänka sig. 
    Jag hade inte klarat av att ge upp när jag fortfarande var såpass ung som dig, även om jag hade försökt så hade det nog inte gått. 


    Vet inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg mer än att jag verkligen förstår att du mår skit och allt känns hopplöst. Kanske det hjälper dig att försöka sätta upp någon form av konkret plan vilja steg ni ska ta framöver, liksom det hjälpte mig. Ber om ursäkt om detta inte alls är svaret du efterfrågar. 
    Jag håller alla tummar för er <3

  • Thu 12 Jan 2023 21:42
    #15
    TBSB123 skrev 2023-01-12 10:51:35 följande:
    Okej tack för svar, pratade med min IVF-klinik de hade ingen kurator, tyckte det var lite konstigt. Jag får leta vidare..
    Det var synd, hoppas du hittar nån. Kanske kontakta nån annan IVF kliniker just för det eller som sagt landstingets barnlöshetsavdelning. 

    Jag tycker nästan det var dåligt av dem att inte har nån att kontakta. Jag kan tänka mig att de flesta i IVF träsket nästan behöver en kurator eller liknande. 

    Hoppas du hittar nån som kan hjälpa dig. Sånt här är inte lätt att reda ut själv. 
  • Fri 13 Jan 2023 09:02
    #16
    Jenniepennie031 skrev 2023-01-12 11:31:51 följande:

    Hej, 

    Blir väldigt berörd av ditt inlägg. Förstår 100 % din känsla av att bara vilja bryta med alla för att slippa konfronteras med barn och graviditeter och att folk tycker synd om en etc, det är verkligen vidrigt. Det värsta är känslan av ovisshet för framtiden tycker jag.


    Jag är inte i samma situation men har också dragits med barnlöshet i 3,5 år. 4 missfall som ingen kunde förklara varför trots utredningar - allt såg bra ut på pappret. Var 32 när jag blev gravid första gången och nu 36 - ska föda inom några veckor. IVF fungerade för oss trots att det egentligen inte borde gjort nån skillnad - men jag kände ett behov av att lämna över det i någon annans händer tillslut då jag mådde skit av alla missfall. 


    Hursomhelst, vet inte om du vill ha tips och råd, men i din situation hade jag försökt tänka enligt nedan (vilket jag redan hade en plan för själv då jag innerst inne trodde att vår IVF bara skulle leda till fler missfall?):

    1. Av ovan försök - har 3 av de bekostats av landstinget och 2 av er själva? Har ni isåfall råd med fler? Med tanke på era relativt goda resultat av antal embryon etc så hade nog jag iaf gett det några försök till om möjlighet finns. Förstår att 5 försök utan resultat känns som en mardröm, men är inte så många att det går att utesluta att det kommer fungera. 

    2. Vad säger läkarna? Hur tycker de ni ska gå vidare och vad ger de er för chanser att lyckas? Finns fler saker att testa (långt/kort protokoll, kollat spermier ordentligt, sätta in fler embryon på en gång etc)? I er situation tycker jag de är skyldiga er rådgivning om hur ni bör gå vidare - man har ju ingen möjlighet att själv veta. 


    3. Min sista utväg tänkte jag alltid var äggdonation utomlands från yngre kvinna - trots att jag hade hög äggreserv (Har PCO). Detta då man i Sverige inte egentligen kan se kvaliten på äggen utan hittar de inga andra fel tänker jag att det ofta är där det sitter - men det är bara min gissning. Vet inte om detta ens är ett alternativ för er - men kan ju vara värt att fundera på. 

    I din situation hade jag alltså diskuterat med läkarna och satt en gräns för hur många försök vi ville ge det. Om detta inte fungerade hade jag planerat för försök med donerade ägg. Detta är ju såklart också en ekonomisk fråga och dessutom inget som alla kan tänka sig. 
    Jag hade inte klarat av att ge upp när jag fortfarande var såpass ung som dig, även om jag hade försökt så hade det nog inte gått. 


    Vet inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg mer än att jag verkligen förstår att du mår skit och allt känns hopplöst. Kanske det hjälper dig att försöka sätta upp någon form av konkret plan vilja steg ni ska ta framöver, liksom det hjälpte mig. Ber om ursäkt om detta inte alls är svaret du efterfrågar. 
    Jag håller alla tummar för er <3


    Hej
    Tack för ditt meddelande. Vad kul att höra att det gick vägen för er till slut. Tar gärna tips och råd :) 
    1. Jag kanske uttryckte mig fel angående försöken, trots att jag känner mig väl insatt i IVF-världen nu haha. Vi är fortfarande på landstingsförsöken, har ett embryo kvar att sätta in från det tredje och sista äggplocket. Från början sa vi att vi bara skulle göra de tre landstingsförsöken och sedan lägga ner, men nu väntar vi på svar från fragmenteringstest på min man och kromosomtester från oss båda. Så nu har vi sagt att vi kanske betalar för ett försök till om de testerna visar något avvikande som man kanske kan behandla på något sätt. 


    2. Vår läkare på IVF-kliniken har hela tiden varit positiv och vill inte ge upp hoppet om oss, just för att vi är friska och på pappret väldigt fertila. Vi har fått prova extra behandlingar utöver det som ingår i landstingsförsöken såsom dropp, embryoglue, kortison och blodförtunnande men utan resultat. Den sista återföringen vi hade var med två embryon. Dock känner vi själva att vi inte kan hålla på med det här så mycket längre till, det börjar bli för påfrestande mentalt och det är som att vi satt livet på paus alldeles för länge nu. 


    3. Äggdonation är inget alternativ för oss, vi ha bestämt sedan tidigare att vi inte ville göra det. Det känns lite som att det kanske inte är meningen att vi ska ha barn om det inte blir med ?vårt eget?.

    Vi satte oss ner och pratade tidigare i veckan efter vårt negativa besked och kom fram till att vi måste börja se framför oss ett liv utan barn, konstigt nog har jag mått bättre efter det samtalet. Det känns som att man får ett avslut på något sätt.

  • Fri 13 Jan 2023 09:02
    #17
    Primulina skrev 2023-01-12 21:42:12 följande:
    Det var synd, hoppas du hittar nån. Kanske kontakta nån annan IVF kliniker just för det eller som sagt landstingets barnlöshetsavdelning. 

    Jag tycker nästan det var dåligt av dem att inte har nån att kontakta. Jag kan tänka mig att de flesta i IVF träsket nästan behöver en kurator eller liknande. 

    Hoppas du hittar nån som kan hjälpa dig. Sånt här är inte lätt att reda ut själv. 
    Ja det tycker jag också, men min läkare sa att hon skulle kolla runt lite och se om hon hittade någon till mig, så håller tummarna :) tack 
  • Fri 13 Jan 2023 09:06
    #18
    Calinee skrev 2023-01-12 11:17:56 följande:

    Vi var också oförklarligt barnlösa och hade försökt i flera år, både själva och med hjälp utan att lyckas. Så en sommar åkte vi upp till fjällen och vandrade hela sommaren. När vi kom hem plussade jag och nu ska vi snart få barn. Varför vi lyckades efter alla år naturligt vet vi inte, men vi tror att det var för att vi släppte all stress där uppe i bergen och mådde bra då vi rörde på oss så mycket i flera månader. 

    Har även ett flertal bekanta som varit oförklarligt barnlösa och inte blivit gravid med IVF men sedan lyckats naturligt några år senare.

    Ge inte upp hoppet om barn om IVF inte funkar när ni är oförklarligt barnlösa. Om några år kan det plötsligt hända för er också.


    Hej. Vad fint att höra att det gick bra för er till slut. Jag tror dock att vi måste ge upp hoppet för att kunna gå vidare med livet, annars kommer jag nog alltid bara gå runt och hoppas och vara ständigt besviken. . . 
  • Mon 23 Jan 2023 21:36
    #19
    TBSB123 skrev 2023-01-10 11:48:07 följande:
    Negativt på 5e insättningen, blir aldrig gravid :(

    Vet att det finns så många trådar redan men behöver skriva av mig.
    Idag fick vi beskedet att jag inte var gravid, igen. 


    Jag och min man har försökt att bli gravida sedan september 2020, i mer än 2 1/2 år nu.

    vi påbörjade vår första IVF i februari 2022,

    IVF 1:
    13 ägg ut, 11 var mogna, 2 befruktade.
    en blastocyst 5-dagars till mig ET (inget plus) och en 5-dagars till frysen.
    Gjorde FET efter en månads paus i hormonstimulerad cykel, Inget plus

    IVF 2: Började äta massa olika kosttillskott.
    16 ägg ut, 10 var mogna, 2 st 5-dagars blastocyster, ingen ET då det var risk för överstimulering.
    FET 2, hormonstimulerad cykel - inget plus 
    FET 3, hormonstimulerad cykel, fick prednisolon och trombyl utskrivet - inget plus 

    IVF 3: både jag och min man hade ätit kosttillskott i 3 månader. Fick mycket högre dos menopur.
    22 ägg ut, 16 var mogna, 3 st blastocyster, 2 st 5-dagars och en 6-dagars.


    Senaste:
    FET 4, hormonstimulerad cykel, åt prednisolon, trombyl, vi använde EmbroyGlue, fick dropp Intralipid en vecka innan insättning och samma dag, hade gått på akupunktur i 2 månader inför, fick 2 st 5-dagars blastocyster - inget plus.

    Jag känner mig så sjukt uppgiven, det känns som att vi testat allt nu och de hittar fortfarande inget fel. Jag har gjort ERA-test och hysteroskopi som inte visade något avvikande. 


    Jag har bytt kost efter råden i boken ?It starts with the egg?, äter inte vitt mjöl, potatis, socker eller rött kött.

    Jag har inte druckit koffein eller alkohol senaste 8 månaderna. 

    Både jag och min man äter sjukt mycket olika kosttillskott som ska hjälpa mot infertilitet.

    Jag har varit deprimerad senaste året, ibland mer, ibland mindre, allting kretsar kring var vi är i IVF-processen, när det finns hopp om att vara gravid mår jag bättre, nu idag när minuset kom mår jag fruktansvärt. Jag har sagt upp kontakten med alla mina vänner och familj, jag får bara ångest av att träffa folk. Det känns var som att alla sitter och tycker synd om än, och jag orkar inte höra om folks graviditeter och barn längre. Samtidigt känner jag också sjuk ångest över att jag inte kan glädjas åt andra? Det enda jag gör är att gå till jobbet och låtsas som ingenting och sedan hem till min man. Jag känner mig så sjukt misslyckad och värdelös. Det känns som att hela mitt liv förstördes när det visade sig att vi inte verkar kunna få barn, och Ingen läkare kan förklara varför.

    Är det någon som är i min situation? skulle vara skönt att prata med någon. jag fyller 34 i år och min man 37 år, jag känner sjuk stress att vi börjar bli så gamla och alla runt om oss har bildat familj nu. 


    Jag går hos en psykolog men det känns inte som att han förstår. 


    Tacksam om det finns någon där ute?


    Hej! Jag förstår och vet att det är frustrerande. Jag är lite i samma sits som du, med fyra IVF (uttag) där vi återfört ET vid varje (2 embryon på sista) samt gjort ett FET. Jag har fått plus två av återföringarna men det har inte velat stanna mer än ett par veckor efter det.

    Jag är 38 och min man 29, vi har "inga fel" funna och jag har också nyligen gjort en hysteroskopi där man fann att jag hade en tunn skiljevägg (som man inte vet om den kan ha påverkat eller ej). Vi blev gravida naturligt efter första omgången IVF, bara för att i V7 upptäcka att den var ofostrig. 

    Har du hört talas om Emma och Alice-tester, där man testar bakteriefloran i livmodern? Det är nämligen vårt nästa steg (även ERA). Min läkare (som är fantastisk) säger att det är ganska vanligt bland just oss som har dessa problem med att få det att fästa, att vi har en "hostile environment" - vilket lätt avhjälps med antibiotika om så är fallet! Du kan läsa mer om det här om du vill: EndomeTRIO: Your endometrium matter | ERA, EMMA & ALICE (igenomix.eu) 

    Kram till dig, jag hoppas både du och jag får ett efterlängtat plus snart om du orkar fortsätta kämpa <3 
Svar på tråden Negativt på 5e insättningen, blir aldrig gravid :(