Aviga skrev 2023-03-02 17:06:45 följande:
Har klurat lite på den här frågan och inser att den inte är lätt. När det talas om kärlek här på FL så slås jag av hur ofta tråd skrivarna blivit svikna och illa behandlade av sina partners men ändå avslutar med att hen älskar partnern ändå.
För mig låter det absurt, det är klart som korvspad att när man älskar någon so behandlar man inte varandra illa. Det är lika självklart att jag aldrig skulle älska någon som inte älskade mig och behandlar mig med kärlek och respekt.
Vad tror ni?
Varför älska någon som inte älskar tillbaka?
Var och en äger sin egen kärlek, det är som Tukt skriver - någonting som finns och händer inne en själv, från förälskelse till kärlek.
Det är också som du och andra i tråden säger, att de som har formats i en dysfunktionell primärrelation som barn kommer omedvetet att blanda ihop kärlek med de dysfunktionella situationerna och relationerna och det kommer att väcka och röra upp de känslor som leder fram till förälskelse. Det går att lära om, men någonstans så finns kanske de grundläggande mönstren från det dysfunktionella kvar.
Med två personer som dras med sina egna dysfunktionella mönster för känslor så kan det gå väldigt fel - tyvärr så formas barnen av att badas i de dysfunktionella situationerna och relationerna. Kanske lever familjen utan ett större skyddsnät för barnen som kan ge och visa dem sunda relationer, med det tar barnen med sig de dysfunktionella mönstren till sina egna framtida relationer och formar sina anknytningsmönster.
Jag känner människor som med automatik omedvetet gör allt de kan för att bekräfta sina inlärda anknytningsmönster av att inte vara värda att älska - det de lärde sig som barn i sina primära relationer. Denne person utvecklar starka känslor för personer som med sina anknytningsmönster kommer agera på ett sätt som personen upplever att vara avvisad - om denne inte blir avvisad så spelas en rad olika skeenden upp som för att få den andra att avvisa personen eller för att personen ska få ett bevis för att denne inte är avvisad som den ändå inte har hela förmågan att acceptera känlsomässigt.
Kärlek är inte lätt.
Själv drogs jag till en speciell typ av tjejer och kvinnor. Men jag var redan i tonåren mycket medveten om mina dysfunktionella grundmönster och erfarenheter jag hade med mig. Så jag valde bort de som visade intresse. I stället kom jag så småning om att landa i en realtion där våra bådas dysfunktionella grundmöster spelades upp till stor förskräckelse.
Jag sade många gånger under åren vi levde ihop att 'det där är inte jag, det där är andra personer du har erfarenheter av - hon sa att jag hade rätt, men att det var svårt för det hon sa var jag men visste att det inte var jag var det enda hon hade erfarenhet av. Innan det hade gått så långt att det helt spårat ut hade jag förstånd att för barnens skull avbryta allt - barn ska inte växa upp i det vi delade och skapade.
Det var ingen lätt separation - hon vill forstätta men inte ha mig, jag var olyckligt kär i min sambo, Hon ville att vi skulle vara särbo och hon drev många konflikter mot mig där hon försökte använda skolan, rektorer, soc då jag inte ville det och slutade älska henne då jag till slut förstod omfattningen av allt annat hon hållit på med under vår relation. Jag var aldrig svartsjuk under förhållandet trots att jag visste en del redan då.
Hon hade till slut fått sina grundmönster bekräftade - att hon inte var värd att älska och åter blev avvisad och lämnad, nu av den enda som kände låtit henne var den hon var och älskat den hon var och den hon älskat mer än hon trodde det var möjligt för henna att älska någon. Jag hade fått mina grundmönster bekräftade - att jag själv och mina egna gränser inte var värda att respektera och att stå ut med övergrepp om till slut blev fysiska.
Till min stora lycka har vi både kommit ut från kaoset vi skapade med ett barn som har klarat sig bra trots det den vuxit upp med - när hen själv bildar familj så får vi se hur mycket som spelas upp igen. Vårat barn känner sig otroligt älskad av oss båda och vi klarar nuförtiden av att hantera alla svåra erfarenheter vi gav varandra och ha en bra föräldrarelation till barnet vi båda älskar och finns för.