Han vågar inte

Fast att fly är också ett försvarsbeteende där du avlägsnade dig själv från det som skadade dig. Och grejen är ju att du INTE fick något tryggt att luta dig moy - det var bara vad du trodde, en fantasi. Som någon annan skrev behöver du hjälp med självhatet för det finns så mycket kul och härligt i det här livet som inte hänger på någon annan än dig själv.

Frågan kom rakt ut till slut. 

Nu kommer jag skriva något ganska personligt, något som jag aldrig någonsin har sagt eller yttrat.

Jag hatar inte mig själv, egentligen inte. Jag är ganska smart, tänker utanför boxen, ser rätt bra ut, duktig på det jag gör. Jag tycker att jag är ganska bra, snäll. Lite för snäll. Men jag tänker också att om man ger av sig själv, ställer upp för andra, försöker vara sitt bästa jag. Någon gång borde man väl få något tillbaka, nån gång borde det väl bära frukt? Jag kan inte se mig som någon som tar för sig, det går liksom inte. 

Och så kommer det här mörka - om jag tar för mig, sätter mig själv först. Ställer krav att han ska lämna sin fru. Då betyder det att jag tycker att jag är värd det. Att jag är bättre än någon annan. Att det jag skulle kunna erbjuda är så mycket mer än vad någon annan kan. Det betyder att jag tycker att jag är bra. För ingen annan verkar ju tycka det, och tycker jag det själv så gör jag mig till åtlöje.
Det här är första gången jag har upplevt att någon faktiskt tyckte om mig. För den jag är. Och så var det inte sant, jag blev bara lurad. Hur kunde jag tro det? Att jag var värd det, det är så jävla skrattretande och jag känner mig så otroligt förlöjligad så ni anar inte. 

Det var så otroligt skönt att känna att någon uppskattade mig och det enda jag vill är att känna det igen.

Fast han är ju en GIFT MAN. Då spelar det ingen roll hur snygg, sexig, charmig, snäll, duktig, whatever du än skulle vara. Han kan ju ändå inte lämna sin fru och sin familj för dig. Och du har ingen rätt att begära att han ska göra det. Detta borde du ha fattat från början. 

Dessutom fattade jag det (om jag minns den här tråden rätt nu) som att du träffade honom i samband med någon gruppsex-akt?  // Om det var så, så måste du väl I ÄNNU HÖGRE grad ha förstått, att detta inte kunde sluta väl..? En gift man som smyger ut i hemlighet och deltar gruppsex-akter..?  

Detta var ju något mycket värre än om ni t.ex. skulle ha arbetat tillsammans under lång tid, trivts tillsammans, blivit alltmer personliga i era konversationer, och plötsligt en dag sett varandra i ögonen och insett att ni var kära i varandra. Och inte ens i DET fallet, skulle du ha haft rätt att begära att han skulle lämna sin fru och familj för dig.

Jag har inte begärt nånting, jag är helt och hållet medveten om att beslutet måste komma från honom och jag skulle aldrig övertala honom till det. Däremot skulle jag önska att jag kunde ställa kravet. Han får välja. Om han ska ha kvar mig i sitt liv kan han inte fortsätta med sitt dubbelspel. 
Den här tråden handlar om hur jag känner och att jag är besviken för att jag trodde och hoppades det skulle bli något.
Jag är egentligen inte besviken på honom, för jag förstår om han väljer sin familj framför mig.
Jag är besviken på mig, att jag vågade öppna upp och så blev det så jävla fel. 

Dum som jag är så här jag igen träffat honom. Det känns bara bra, han är på bra humör och lätt att vara med. Men jag vet ju att de dåliga dagarna är bakom hörnet. Skulle vilja ha hjälp med vad jag ska säga innan vi skiljs åt. Det här kan mycket väl vara sista gången (och borde också vara).

Vad ska jag säga? Vi kan inte ses igen förrän du är singel?
Och frågan är, borde jag ens se honom då? Det kommer ju inte funka, det vet jag ju. Och hur lägger jag fram det?

Kan jag få stöd och pepp, det är fruktansvärt jobbigt just nu .

Dum som jag är så här jag igen träffat honom. Det känns bara bra, han är på bra humör och lätt att vara med. Men jag vet ju att de dåliga dagarna är bakom hörnet. Skulle vilja ha hjälp med vad jag ska säga innan vi skiljs åt. Det här kan mycket väl vara sista gången (och borde också vara).

Vad ska jag säga? Vi kan inte ses igen förrän du är singel?
Och frågan är, borde jag ens se honom då? Det kommer ju inte funka, det vet jag ju. Och hur lägger jag fram det?

Kan jag få stöd och pepp, det är fruktansvärt jobbigt just nu .