Inlägg från: vittra |Visa alla inlägg
  • vittra

    Här kan vi fortsätta diskutera Anna Wahlgrens tryckpress och hennes övriga metoder.

    Jazlene skrev 2009-05-09 20:22:46 följande:
    Och att de som diskuterar emot AW då egentligen tycker att en hel del i BB är tänkvärt och rätt bra, och faktiskt använder sig av en del råd från AW forum. Så måste det väl vara
    Jag tycker absolut att det finns lite vettigt i BB, men som jag sagt tidigare är det främst sunt förnuft och inget som AW själv kommit på. Tex att låta barnet utforska för att utvecklas, att inte hindra genom att nejja allt. Fast jag förstår inte vad det har med försvar att göra? Och att ta råd från forumet är en enorm skillnad jämfört med att läsa BB och nicka igenkännande åt det som faktiskt är vettigt däri
  • vittra
    Jävelunge skrev 2009-05-09 16:06:35 följande:
    Det här är en åsikt som jag aldrig kommer att förstå mig på. Alla metoder, åsikter, ideologier osv mår bra av att diskuteras och ifrågasättas. Genom att bryta sina tanker mot andras så får man möjlighet att omvärdera sig själv och det man tror på. Ibland blir man än mer övertygad om att man gjort rätt. Ibland börjar man fundera över sin egen tvärsäkerhet. Att aldrig diskutera eller bryta sina åsikter med oliktänkande människor är jättefarligt. Det är precis så sekter utvecklas och underhålls. Dvs att medlemmarna rekommenderas att hålla sig borta från oliktänkande...
    Väldigt bra skrivet!
  • vittra
    Impertiff skrev 2009-05-09 23:05:30 följande:
    Beyond Eternity skrev 2009-05-09 12:55:26 följande: Jag måste erkänna, än en gång... att jag går praktiskt taget aldrig in i kurforumen och kollar. Jag har mina små oaser på det forumet där jag häckar och kurforumen hänger jag inte med i. Många engagerar sig där och det är så många trådar... Så dt är inte av något annat skäl än att jag inte ser trådarna och därför inte säger något om dem eller i dem. Visst krävs det mot att ifrågasätta en chef eller kollegor. Men i detta fall är det inte brist på mod utan snarare brist på engagemang. Jag känner att det är så många fler som kan SHN på "sina fingrar", vilket jag inte kan *oooops där erkände jag det*. Och då har jag kanske inte rätta känslan för att råda? De jag hjälper tar kontakt med mig via mail. Fegt? Oengagerat? Jag vet inte. Men det är så det är. Jag har väl också känt att jag kan ju gå in här och svara på frågor istället där folk inte vet så mycket än att "slå in öppna dörrar" på ett forum där man redan är insatt?!
    Måste bara säga, utan att ha läst resten av tråden efter detta inlägg, att jag tycker det är intressant att du säger detta, eftersom du ändå är otroligt ödmjuk och förstår eller försöker förstå det vi andra säger och tar till dig detta, du är konstruktiv i dina personliga lösningar och den rådgivning du ger till andra föräldrar. Är det då så att du helt enkelt inte "kan SHN på sina fingrar" och att det är därför du är så ödmjuk, kärleksfull och trevlig?
  • vittra
    Jävelunge skrev 2009-05-10 00:49:05 följande:
    Jag har varit inne och läst en hel del på Barnafostransdelen på AW-forum som du skriver om Impertiff. Och en del klokt finns det helt visst. Men det är samtidigt en hel del som jag ryggar tillbaka inför. Som att man skall förvisa barn, eller ignorera dem när de är arga eller ledsna. Jag anser tvärtom att man alltid skall bekräfta barnets känslor och möta dessa, även de negativa. Och sen får man tillsammans lösa situationen. Genom att prata, förklara och kramas. Barn förstår mer än man tror. Det är också mycket snack om trots (och till och med förtrots). Personligen tycker jag att trots är nonsens. Jag tror inga barn medvetet med vett och vilje vill vara dumma eller provocera sina föräldrar. De vill testa gränser, de vill bestämma själva, visst, men det vill ju jag med. Och ingen kallar mig trotsig! Ibland är barnet för litet för att få bestämma och då är det jag som är vuxen som gör det. Men då förklarar jag detta för min son och blir han arg är det ok. Han har rätt att bli arg. Och bråkar man inte mer med honom brukar det gå över rätt snabbt. Var är respekten för barnet när man tar till "vapen" som tystnad, förvisning och beskyllningar om trots?
    Å vad jag håller med dig i ditt inlägg, gillar inte alls allt det här snacket om trots, och att till och med spädbarn tydligen kan trotsa nu för tiden (?!). Jag är helt övertygad om att man bör bekräfta barnets ALLA känslor, även de negativa, annars är risken att barnet får svårt att hantera och bemöta dessa känslor själva. Det ser man ju på många ungdomar idag tex, som har så svårt att hantera negativa känslor, det har säkerligen många anledningar, men att de aldrig blivit bekräftade i dem tror jag är en stor orsak.
    Man vet ju inom forskningen att det är oerhört viktigt att föräldern (anknytningspersonen/erna) bekräftar de sk affekterna, känslorna. Det är så barn lär sig förstå och hantera dem. Att då AW menar att man ska ignorera, förvisa, beskylla (skapa skam) känns helt tokigt...
  • vittra

    Jag håller med Impertiff om att det nog tyvärr ofta är så att man inte riktigt involverar barnen, och jag är övertygad om att samhällsstressen är en stor orsak till det. Man hinner inte, det går snabbare att göra allt själv och att inte låta barnen "träna" på vardagssysslor. Det är väldigt synd. Det kan vara så att man inte ens reflekterar över att man kanske bör involvera barnen, därför kan jag inte riktigt hålla med "jag vill se dig kräkas" i att "alla gör väl såhär?", många gör det absolut! Många som inte alls bryr sig om AW eller har läst barnaboken. Många gör det av sunt förnuft eller bara per automatik för att det känns naturligt, många är säkert lite pålästa och förstår vikten av att involvera barnen redan när de är små. Men en hel del föräldrar gör det tyvärr inte...

  • vittra

    en glad skrev 2009-05-10 14:40:21 följande:


    Fast jag gillar inte begreppet "delaktighet" - för mig innebär det en obalans; barnet är delaktigt i den vuxnes värld, inte tvärtom.... jag föredrar det vedertagna begreppet "samspel" då barnet givetvis är "med" i den vuxnes värld men där också föräldern är med i barnets värld dvs leken - som ÄR barnets arena... det är en annan sak som jag har svårt med då det gäller AW - att hon inte anser att vuxna skall leka med sina barn... för mig strider det mot all psykologisk kunskap/forskning - för faktum är att genom samspel och lek med föräldrarna lär sig barnet _allt_ om livet!
    Håller helt med
    Detta tjat om att i princip tvinga till ensamlek, barnet lär sig oerhört mycket om livet genom lek TILLSAMMANS med föräldrar, inte SJÄLVA. Precis som du säger visar den psykologiska forskningen just på vikten av detta.
  • vittra
    Jea Szym skrev 2009-05-10 17:14:40 följande:
    Det här var otroligt roligt! jag tror du menar detta som ett skämt du kan inte allvarligt med att tro dethär med fängelset på riktig. Du låter som min mamma, då hon skall sköta vår snart 3 åriga pojke och lägga honom i spjälsängen till natten, -" men stackars lilla pojke hur skall han vilja sova i den här sängen med så höga kanter och spjälor, han känner sig säkert som i ett fängelse" och så lägger hon honom i de stora sängen brevid och tycker att det är "lite konstigt" att han hoppar upp och öppnar dörren till rummet ca 20ggr före han slutligen somnar. Och att vår son fick problem och började vägra sova i spjälsäng hos mormor redan andra natten efter detta hände och det är fortsättnigsvis samma sak...Det du! Hon förstår inte att detta är ren och klar projection. Hon alltså det är min mamma som skapar dessa visioner och bilder för att hon själv nu råkar ha en känsla av övergivenhet, ensamhet, utstängd, eftersom hon upplevt saker i sin barndom(inga hemska utan helt vanliga situationer, men som jag inte tänker börja gå in på här) Numera e ju vår son stor för att leka ensamleken i spjälsängen, han har ju inget rum helt enkelt, så han leker i ett skillt lekrum med dörren fast som vi har här hemma...Det är ju urkul att avlyssna bakom dörren.! Ibland håller han på med nåt och jag hör honom säga- jag kan nog, jag kan nog, eller så blir han arg över något och slänger argt bort nån leksak, men inte går jag in i rummet då, för då skulle han nog säga åt mig att gå bort igen! DÄREMOT om han skulle ha ont eller stött sig eller gråta olyckligt skulle jag helt klart avbryta och gå in!
    Jag hoppas verkligen du skämtar, du kan väl inte på fullaste allvar försvara att man begränsar sina barn till den höga grad att de blir tvingade att ha "ensamlek" i sin spjälsäng?! Och att man dessutom medvetet ignorerar när barnet gör illa sig och fastnar?! Att man tvingar barnet trots att barnet UPPENBART vill ur sängen???

    Och att du tvingar dina egna barn att vara begränsade till ett enda rum är fruktansvärt tragiskt och strider i allra högsta grad mot barnens rättigheter... HUR kan man någonsin anse att det är OK att stänga in barn?!

    Du, jag kan säga att jag har enorm förståelse för din mammas reaktion, det är verkligen inte normalt för ett så gammalt barn att stängas in i en spjälsäng där man inte har någon som helst möjlighet att ta sig ur själv, barn kräver rörelsefrihet för att kunna utvecklas! Det är fruktansvärt kränkande och går emot alla former av mänskliga rättigheter, helt ofattbart att detta förekommer i vårt samhälle idag!
  • vittra
    Jazlene skrev 2009-05-10 17:46:55 följande:
    Tycker du synd om barn som sover i spjälsäng eller får leksaker i sin säng på morgonen? För DÅ är det ju rätt många barn som får en svår uppväxt Nja kanske dags att se ur lite mindre "burperspektiv" och använda sin periferi
    Om barnet sover nöjt eller leker glatt och inte besväras av att sitta på ett sådant begränsat område är det givetvis inte synd om dem, det rör sig då främst om yngre barn. Ett äldre barn, tex 3 år som ovan beskrivet, som blir tvingad ett område på mindre än 1x2 meter där barnet själv inte ens har valfrihet att ta sig i och ur ÄR tragiskt och fruktansvärt fel! Det är lika illa som att sätta djur i trånga burar, hur kan man INTE förstå att människor behöver utrymme för att utvecklas?! Att stänga in ett barn ensammen i ett rum är precis lika illa och lika begränsande.

    Jag har tyvärr läst om ett flertal fall där man tvingat barn in i väldigt små utrymmet vilket lett till att de stannar i utvecklingen! Det är inte skitsnack, och sedan ska vi inte tala om hur det begränsar den mentala utvecklingen...
  • vittra

    en glad skrev 2009-05-10 19:36:22 följande:


    Men AW:s syfte med ensamleken var ju helt klart att hon skulle få en stund i lugn och ro på morgonen och skriva för att "försörja ungskocken" det handlade således inte om barnens kreativitet!! Möjligtvis hur de skulle få i sig mjölken och skorpan (=frukosten som de skulle äta själva i sängen) som hon riggat vid deras sängar kvällen innan då (om jag minns rätt)
    Håller med, vad jag vet har hon åtskilliga gånger tagit upp hur viktigt det är att barnen leker själva i sitt eget rum, i spjälsängen, tex så att föräldrarna får sovmorgon! Ensamlek i all ära, men för AW handlar det då rakt inte om barnets utveckling (och om barnet gör sig illa, skriker och tvingas till denna lek inburad i en spjälsäng de inte vill vara i eller instängda i ett rum hämmar det förövrigt utvecklingen) utan endast om föräldrarnas egoistiska mål.

    mackeluring, ingen här har påstått att lek är dåligt, tvärtom har alla här menat att lek är av allra största vikt för barns utveckling. MEN inte ensamlek på föräldrarnas villkor!!! Då blir det helt fel! Det ska vara på barnets villkor, först då främjar leken utvecklingen!
  • vittra
    mackeluring skrev 2009-05-10 19:59:36 följande:
    Det är inte lätt att diskutera då NI alltid tar upp AWs urdumma förslag på hennes forum. Så nu går jag ur dískussionen. Och ja ensamlek är viktig. Det VET jag.
    Förstår jag dig rätt att du menar att man ska strunta i hennes urdumma råd och förslag och ta tillvara på de bra? Då är vi ju på samma nivå
    Tyvärr är det oerhört många på hennes forum som inte är lika klok som dig!
Svar på tråden Här kan vi fortsätta diskutera Anna Wahlgrens tryckpress och hennes övriga metoder.