• noraa

    Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Jag har diskuterat i ett antal trådar här som har behandlat frågan om monogama relationer med otillräckligt, otillfredsställande och uteblivet sex och det problematiska med att söka sig utanför relationen för sex. I en tråd skrev jag att jag ibland önskar en älskare men att jag inte vill att min kille känner till det. Otrohet, sa många. Usch! Lögn! Svek! Detta trots att jag själv bedömde 'skadeverkningarna' för alla inblandade som mindre av det valet än andra val, exempelvis föreslå en öppen relation eller att bryta upp, all things considered.


    När jag var yngre tänkte jag nog som många här verkar göra: om man har lovat sexuell monogami så ska man hålla det löftet, och om man inte kan hålla ett sådant löfte ska man inte lova det.


    Men jag har blivit äldre, mer erfaren och mer ödmjuk och jag har ändrat mig. Jag har hört mycket om sexlösa relationer, eller relationer där sex handlar om att en ställer upp på sex för att behålla relationen med dess ekonomiska och sociala fördelar. Jag har själv upplevt det. Idag vet jag saker om det orättvisa i att förneka sin partner sex, alternativt ge trist oengagerat sex och ändå bli rasande och känna sig sviken när partnern söker sig någon annanstans.


    Och visst, man bryter ett löfte – uttalat eller outtalat - om sexuell exklusivitet när man går till någon annan för sex men jag tycker att man bryter det när man inte tillfredsställer sin partner sexuellt. Monogami är en del av parrelationens överenskommelse, men det är sex också.


    I en perfekt värld skulle alla innan de gick in i en relation tydligt uttrycka sina sexuella förväntningar och önskemål: Do's and don't's and maybes, must haves, och aldrig i livet, minst fem gånger i veckan annars skaffar jag en älskarinna eller bara på lördagen om du super ner mig och köper rosor. Men det är inte så. I verkligheten går vi in i en relation med en mängd dolda förväntningar och önskningar, inte minst sexuellt. En sådan föreställning är monogami. En annan är sex. Det är rimligt att förvänta sig att en romantisk och sexuell relation ska vara sexuell.

    Etik och moral brukar vara en viktig del av diskussionen kring otrohet, det är fult och fel att bryta ett löfte. Man ser otrohet som ett kontraktsbrott. Men när det gäller kontrakt är det ändå så att om en part bryter sin del i överenskommelsen är inte den andra parten skyldig att hålla sin. Om du smiter undan från det ansvar du har tagit på dig genom att lova monogami,, det vill saga ömsesidigt tillfredsställande sex, kan inte du kräva att den andra parten ska hålla fast vid sitt ansvar, det vill saga att inte ha sex med någon annan.


    Om man gör outtalade antaganden om monogami kan man inte bli upprörd om ens partner gör outtalade antaganden om frekvent och fortsatt sex. Och om man bryter den överenskommelsen har man ingen rätt att agera som den sårade parten om ens partner beslutar sig för att överenskommelsen därför inte gäller längre.


    Vuxenlivet är fullt av komplicerade val, sällan finns en självklar moraliskt riktig väg att gå. Livet är fullt av situationer där vi måste väga olika värderingar mot varandra. I debatten här framkommer ofta ärlighet som ett moraliskt överlägset val som alltid ska prioriteras, det är esset som slår alla andra val och överväganden. Ibland hävdas att trohet och monogami är det enda moraliskt riktiga. Vet ni, jag tycker att det är att trivialisera sex och den vikt som vissa människor lägger vid sex. Jag tycker inte att det är rimligt eller rättvist att människor ska offra sex, sexuell njutning, sexuell experimentlusta, eller chansen att bli begärd, åtrådd och uppfylld bara för att försöka leva upp till andra människors moraliska värderingar som ständigt nedvärderar sex till förmån för ärlighet, familj och monogami. 


    Jag blir faktiskt provocerad av den rättfärdighet med vilken människor som inte är intresserade av sex talar om sina val, sina känslor samtidigt som det man lätt pekar ut dom som prioriterar sexuell njutning som svekfulla lögnare. Det upprätthåller bara en unken sexualmoral där sex är lite fult och skamligt, där fina flickor inte knullar och hederliga män aldrig bedrar även om den sexuella aktiviteten är ett mercyfuck på lördag kväll om han har tur.

  • Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?
  • StinaFia
    Completorium skrev 2010-08-20 09:01:15 följande:
    Mm... jag har ägnat månader av tankearbete och diskussioner för att analysera det där för att försöka lära mig nåt av det... Men jag gick i en ny "fälla" och kämpar ånyo i en relation med obalans i sexlusten... Skillnaden är att min nuvarande fru - trots att hon har en väl utpräglad strutsmentalitet - ändå äger en större självinsikt, så vi kan faktiskt diskutera. Men det går ändå aldrig att diskutera fram ett sexuellt engagemang. Man måste ha det i sig, annars går det inte att plocka fram.
    Det kan också vara så att du är en stark person med större medvetenhet om vad du vill än din kvinna (och ditt ex!)

    Din fru är troligtvis inte redo att öppna dessa dörrar inom sig, och då gör hon det inte. Om du "ligger på" och för ideliga disskutioner kring sex har hon då bara två valmöjligheter; stoppa huvudet i sanden eller skuldbelägga dig!

    Det man kan göra, som jag skrev tidigare, är att stå för sina egna val och att älska och acceptera sin partner för den hon/han är. Eventuella förändringar hos den egna personen måste vara upp till var och en, inte för att det eventuellt är det moraliskt riktiga utan för att det är det enda hållbara.

    Vad väljer DU? Det är ju frågan...
  • Completorium
    StinaFia skrev 2010-08-20 09:08:19 följande:
    Det kan också vara så att du är en stark person med större medvetenhet om vad du vill än din kvinna (och ditt ex!)

    Din fru är troligtvis inte redo att öppna dessa dörrar inom sig, och då gör hon det inte. Om du "ligger på" och för ideliga disskutioner kring sex har hon då bara två valmöjligheter; stoppa huvudet i sanden eller skuldbelägga dig!

    Det man kan göra, som jag skrev tidigare, är att stå för sina egna val och att älska och acceptera sin partner för den hon/han är. Eventuella förändringar hos den egna personen måste vara upp till var och en, inte för att det eventuellt är det moraliskt riktiga utan för att det är det enda hållbara.

    Vad väljer DU? Det är ju frågan...
    Ja, och det är ju så det kan bli när man har så olika syn på sexets betydelse. Hon fattar inte hur jag orkar sitta och skriva på olika fora om sex dagarna i ända. Hon kan inte se det intressanta i att diskutera det. För henne är sex i det närmaste en ickefråga. Inget man ska behöva tänka på, analysera, diskutera, problemformulera etc. Sex "ska bara hända" som hon sa en gång. Å andra sidan begriper inte jag hur hon kan vara så intresserad av hästar att det upptar nästan hela hennes vakna tid. Skillnaden är att jag inte är nödvändig för att hon ska kunna utöva sitt hästintresse... *L*

    Jag har ju verkligen tänkt på det där att ta varandra som man är.  Jag försöker ju verkligen det nu. Problemet är ju att hon - rent sexuellt - verkligen är en helt annan person än hon var när vi träffades. Men vi testar ett nytt sätt att samsas kring sexet och tiden får utvisa hur det funkar för oss. Det är liksom sista försöket. Funkar inte det heller i längden så blir det helt andra diskussioner...
  • sextiotalist
    StinaFia skrev 2010-08-20 09:08:19 följande:
    Det kan också vara så att du är en stark person med större medvetenhet om vad du vill än din kvinna (och ditt ex!)

    Din fru är troligtvis inte redo att öppna dessa dörrar inom sig, och då gör hon det inte. Om du "ligger på" och för ideliga disskutioner kring sex har hon då bara två valmöjligheter; stoppa huvudet i sanden eller skuldbelägga dig!

    Det man kan göra, som jag skrev tidigare, är att stå för sina egna val och att älska och acceptera sin partner för den hon/han är. Eventuella förändringar hos den egna personen måste vara upp till var och en, inte för att det eventuellt är det moraliskt riktiga utan för att det är det enda hållbara.

    Vad väljer DU? Det är ju frågan...
    Jag tror att jag hade blivit oerhört stressad av att diskutera min låga sexlust, eller snarare blev det. Egentligen är det rätt löjligt att diskutera det och analysera detta. Man har den driften man har, sedan, om man vill, kan man kanske hitta som gör att båda blir tillräckligt nöjda.
    Man kan aldrig tjata, analysera, diskutera fram något som en annan inte har. Mitt ex, som ansåg att det var fel på mig, var väldligt mycket för att diskutera och analysera faktiskt och det blev som du skrev, man hamnar i ett rejält underläge, inte för att man inte kan diskutera, utan för att man inte kan bli den person som en partner önskar att man var.
    Jag har en sambo som avskyr att dansa, han kan dansa, men skyr detta som pesten. Jag har ingen större önskan mer än att dansa med honom (och skall jag vara riktigt ärlig, så finns det något som jag verkligen blir tänd av så är det att dansa med den jag verkligen älskar)
    Jag har sagt det till honom, han vet om det, men än har det inte hänt att han har dansat med mig, förutom den gången vi träffades. Jag skulle kunna ta upp detta till diskution, jag skulle kunna påpeka att det kanske skulle ge väldigt mycket tillbaka i vårt samliv. Men jag gör det inte, för att jag har talat om det för honom och där ligger bollen nu hos honom (jag påminner honom kanske någon gång i halvåret, inte oftare, och då inte mer att jag talar om för honom att han vet vad jag verkligen kan komma igång på).
    Men jag ser det inte som ett problem, bara konstatera att det är så.
  • Completorium
    sextiotalist skrev 2010-08-20 09:26:39 följande:
    Jag tror att jag hade blivit oerhört stressad av att diskutera min låga sexlust, eller snarare blev det. Egentligen är det rätt löjligt att diskutera det och analysera detta. Man har den driften man har, sedan, om man vill, kan man kanske hitta som gör att båda blir tillräckligt nöjda.
    Man kan aldrig tjata, analysera, diskutera fram något som en annan inte har. Mitt ex, som ansåg att det var fel på mig, var väldligt mycket för att diskutera och analysera faktiskt och det blev som du skrev, man hamnar i ett rejält underläge, inte för att man inte kan diskutera, utan för att man inte kan bli den person som en partner önskar att man var.
    Jag har en sambo som avskyr att dansa, han kan dansa, men skyr detta som pesten. Jag har ingen större önskan mer än att dansa med honom (och skall jag vara riktigt ärlig, så finns det något som jag verkligen blir tänd av så är det att dansa med den jag verkligen älskar)
    Jag har sagt det till honom, han vet om det, men än har det inte hänt att han har dansat med mig, förutom den gången vi träffades. Jag skulle kunna ta upp detta till diskution, jag skulle kunna påpeka att det kanske skulle ge väldigt mycket tillbaka i vårt samliv. Men jag gör det inte, för att jag har talat om det för honom och där ligger bollen nu hos honom (jag påminner honom kanske någon gång i halvåret, inte oftare, och då inte mer att jag talar om för honom att han vet vad jag verkligen kan komma igång på).
    Men jag ser det inte som ett problem, bara konstatera att det är så.
    Jag håller med dig om att det inte går att tjata sig till nåt. När man var yngre så hade man mycket större tro på att "allt ordnar sig". Det har jag inte längre. Jag tror betydligt mer på att man måste hitta nån som är så passande som möjligt från början, så lite som möjligt att kompromissa om. Dessutom, som jag är snart 50, så har människor liksom "stelnat" lite mer i sin personighet och har svårare att ändra på sig. Jag kan iofs tycka att jag är mer tolerant idag än som ung, men samtidigt är min lust att ändra för mycket på mig själv och kompromissa mindre. Jag tycker liksom att jag har gjort så mycket av det i mitt liv så nu är det min tur att få "vara mig själv". Jag är trött på att förtrycka min egen personlighet och mina drifter.
  • StinaFia
    Completorium skrev 2010-08-20 09:26:14 följande:
    Ja, och det är ju så det kan bli när man har så olika syn på sexets betydelse. Hon fattar inte hur jag orkar sitta och skriva på olika fora om sex dagarna i ända. Hon kan inte se det intressanta i att diskutera det. För henne är sex i det närmaste en ickefråga. Inget man ska behöva tänka på, analysera, diskutera, problemformulera etc. Sex "ska bara hända" som hon sa en gång. Å andra sidan begriper inte jag hur hon kan vara så intresserad av hästar att det upptar nästan hela hennes vakna tid. Skillnaden är att jag inte är nödvändig för att hon ska kunna utöva sitt hästintresse... *L*

    Jag har ju verkligen tänkt på det där att ta varandra som man är.  Jag försöker ju verkligen det nu. Problemet är ju att hon - rent sexuellt - verkligen är en helt annan person än hon var när vi träffades. Men vi testar ett nytt sätt att samsas kring sexet och tiden får utvisa hur det funkar för oss. Det är liksom sista försöket. Funkar inte det heller i längden så blir det helt andra diskussioner...
    Då tar du inte dig själv som du är. Du accepterar inte heller henne som hon är, för du "försöker" göra det under begränsad tid i förhoppning om att hon ska förändras... Sex ÄR inte en ickefråga för er!

    Du gör om ungefär samma misstag, fast med snabbare förlopp.... Problemet är egentligen inte att hon förändras, det gör alla, utan att du inte står för dina val!

    Att det sedan är svårt för alla som gjort de val vi gjort att stå för dem är en annan sak... Jag jobbar på det ;)
  • Completorium
    StinaFia skrev 2010-08-20 09:34:44 följande:
    Då tar du inte dig själv som du är. Du accepterar inte heller henne som hon är, för du "försöker" göra det under begränsad tid i förhoppning om att hon ska förändras... Sex ÄR inte en ickefråga för er!
    *S* Nja, det där håller jag verkligen inte med om! Men jag har inte tid att utveckla det nu; måste jobba!
  • StinaFia
    sextiotalist skrev 2010-08-20 09:26:39 följande:
    Jag tror att jag hade blivit oerhört stressad av att diskutera min låga sexlust, eller snarare blev det. Egentligen är det rätt löjligt att diskutera det och analysera detta. Man har den driften man har, sedan, om man vill, kan man kanske hitta som gör att båda blir tillräckligt nöjda.
    Man kan aldrig tjata, analysera, diskutera fram något som en annan inte har. Mitt ex, som ansåg att det var fel på mig, var väldligt mycket för att diskutera och analysera faktiskt och det blev som du skrev, man hamnar i ett rejält underläge, inte för att man inte kan diskutera, utan för att man inte kan bli den person som en partner önskar att man var.
    Jag har en sambo som avskyr att dansa, han kan dansa, men skyr detta som pesten. Jag har ingen större önskan mer än att dansa med honom (och skall jag vara riktigt ärlig, så finns det något som jag verkligen blir tänd av så är det att dansa med den jag verkligen älskar)
    Jag har sagt det till honom, han vet om det, men än har det inte hänt att han har dansat med mig, förutom den gången vi träffades. Jag skulle kunna ta upp detta till diskution, jag skulle kunna påpeka att det kanske skulle ge väldigt mycket tillbaka i vårt samliv. Men jag gör det inte, för att jag har talat om det för honom och där ligger bollen nu hos honom (jag påminner honom kanske någon gång i halvåret, inte oftare, och då inte mer att jag talar om för honom att han vet vad jag verkligen kan komma igång på).
    Men jag ser det inte som ett problem, bara konstatera att det är så.
    Att disskutera dIn sexlust var fel sätt att närma sig problemet, eftersom din sexlust inte var ett problem för DIG.

    Att disskutera din partners sexlust och behov var av intresse, därför att din partner led av ett stort bekymmer i relationen.
  • Ljushuvud

    Det räcker med att läsa rubriken för att bli förvånad....

    Det är väl inget man kan välja på??

    Sex eller monogami?

    Vil du ha en bil eller skall det regna på fredag?
    Hur stor är en påse?
    Hur långt är ett snöre?

    Ställ en vettig fråga så kan man ge vettiga svar!

    Välj mellan sex eller avhållsamhet!?
    Välj mellan trohet eller otrohet?!

    Men mellan sex och monogami?! Man kan ha sex även om man väljer sex, man kan ha sex även om man väljer monogami!

    Du skulle kunna välja mellan att vara ärlig mot din partner! Det är inte samma sak som att du är "monogam"!

  • Anonym (Vill ha allt)
    Completorium skrev 2010-08-20 07:46:41 följande:
    ......
    Om jag ställs inför valet att:
    * leva monogamt med en kvinna och behöva tjafsa om sexlivet ständigt och jämt
    eller
    * leva ensam och ha kortare/lösare relationer med kvinnor för att få sällskap och sex
    ....
    Det är så trist att det bara verkar finnas de två valen för de flesta, monogami eller kärlekslöshet. Är jag girig och orealistisk som vill ha nära kärleksfulla relationer utan några krav på sexuell eller känslomässig exklusivitet?
    Varför kräver män att jag väljer bort kärlek för att få (och ge) den frihet jag behöver?

     
  • Completorium
    Anonym (Vill ha allt) skrev 2010-08-20 10:06:31 följande:
    Det är så trist att det bara verkar finnas de två valen för de flesta, monogami eller kärlekslöshet. Är jag girig och orealistisk som vill ha nära kärleksfulla relationer utan några krav på sexuell eller känslomässig exklusivitet?
    Varför kräver män att jag väljer bort kärlek för att få (och ge) den frihet jag behöver?

     
    Vad är det som säger att man måste välja bort kärlek och närhet för att man väljer bort monogami? Det var inte det jag menade.
Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?