Syskon ärva nästan allt?

Jag undrar om det inte kunnat ordna sig om alla tre syskonen pratat ihop sig och sen konsulterat en jurist. Så att både gården kan behållas av brodern och att de andra två syskonen får ut sin del förr el senare, t ex vid en försäljning el som avbetalning. Om bara viljan finns, men den kanske inte finns...

Men alla ni som dissar syskonen för att vara giriga, jag tycker ni är väl dömande. Är det rimligt att de ska få mycket mindre än brodern, inte ens sina laglotter? De kanske tänker på sina egna barn, ska de vara generösa på deras bekostnad?

Vore väldigt spännande att få sitta som en fluga på väggen hos alla som tycker det är girigt att vilja ha sitt rättmätiga arv när deras egna päron checkar ut och det inte är en teoretisk familjelivsdiskussion om någon annans pengar längre  Se hur många som självklart låter ett syskon få 8 miljoner medan de själva nöjer sig med en bråkdel för det är "moraliskt" (och därmed offrar även de egna barnens förutsättningar och arv till syskonbarnens förmån)

Är det väldigt märkligt att man inte får ett lån på 5 miljoner?

Man borde vara nöjd med att ens barn blir glada och gör vad de vill,, inte påtvinga dom en släktgård. Varför är det så viktigt att en släktgård behålls inom släkten? Har själv fått en släktgård på halsen, men där kommer jag inte att tillbringa tid så den ska jag göra mig av med. Naturligtvis bör TS bestrida testamentet. Föräldrarna är döda, dom märker inte vad som händer nu, deras vilja borde inte styra vad dagens generation vill. Man ska respektera deras önskan om det går, men det går ju inte i detta fall, utan att det blir orättvist.

Ja, obegripligt för dig, och det handlar nog om våra tiders alienation... Att man inte kan se det oerhörda värdet i att ärva en torva - den behöver inte ens vara stor för världen - som är VÅR..? Och som har varit det i generationer, och kommer att vara det för alltid. Som en trygghet, för alla i vår ätt. 

Och även om alla i denna unga generation har blivit skadade av PK-samhället, så kan det ju komma en i nästkommande generation som känner kärleken till torvan och ursprunget, med varje fiber i sin kropp och varje droppe i sitt blod... men då är det för sent, för att vissa tyckte att det var bättre att sälja gården och åka på kryssning, byta kök i lägenheten och röka cannabis för pengarna...

Nej, det är det såklart inte. Jag tänkte fel.

Fast om dom inte vill, så är det ju enkelt. Bara avstå från arv. Klart.

Förstår du inte, att en släktgård är en glädje - men att den också kräver enormt mycket arbete för att fortleva, och i synnerhet i dessa tider när allting är staked against jordbrukare? Du kan inte se skillnaden mellan att erhålla en gård, som innebär ansvar och hårt arbete livet ut - och att erhålla kontanter, att åka på kryssning och köpa goda viner för..?

Jag tror att vi i det här samhället har kommit för långt från jorden. 

Du kunde få sitta på min vägg. Vi har ett släktställe som kostar pengar. Mina syskon har bra ställt och kommer kunna förvalta detta ställe. Jag är ensamstående morsa som går runt och lite till numera, men kommer aldrig kunna dra den extra kostnaden. ALDRIG att jag kommer tvinga till en försäljning av stället även om det skulle ge mig MÅNGA fler miljoner än ts gård. Stället är värt mycket på papper men det kommer aldrig omsättas i pengar så det räknas inte. Så de som kan ta hand om det får det, och jag är tacksam om jag får tillgång till det ibland utan att jag bidrar med kostnaderna.

Sedan om våra barnbarn och barnbarnsbarn osv gör annorlunda...Tja, msn kan ju inte göra så mycket mer än här och nu och en bit fram i tiden.

Men, handlade det om att mina syskon skulle få 8 mille mer än mig pga en nyköpt lägenhet, aktier, medel på banken eller liknande, så skulle jag känna stor bitterhet. Kanske klandra testamentet också, vet inte riktigt innan jag är där, men skitsur skulle jag vara iaf.

Fast det här beror ju på att våra lagar ser ut som de gör, med laglott o.s.v.. Det är ingen självklarhet - i Storbritannien, USA, Spanien och många andra länder finns inte systemet med laglott. Föräldrarna väljer själva hur mycket varje barn ska få, eller om ett barn ska få allt, eller om ett barn ska få inget. Och detta VET barnen från början.

Det finns människor som utnyttjar det här - de bosätter sig i ett land som inte har systemet med laglotter, och efter att ha varit utskriven ur Sverige ett visst antal år, så kan de skriva ett testamente enligt det nya landets lagar. Även om fastigheten som ska testamenteras bort ligger i Sverige. Man behöver inte ens vara medborgare i t.ex. Spanien för att kunna göra så. (Men det är förstås svårt att driva ett jordbruk i Sverige och vistas så mycket i Spanien samtidigt att man räknas som fast bosatt där...)

Jag kan tycka att det är bra att vi har laglotter, när det kommer till styvfamiljer. För det är så himla illa när en ny ung fru övertalar en äldre man att göra sina barn arvlösa, för att hon ska få allt... sådana fall. Men just när det gäller fast egendom - gårdar, gods, hus, företag - som gått i släkten i generationer, så tycker jag att det borde vara möjligt att testamentera det till bara ett av barnen. Så att det inte behöver gå ur släkten. Man kan ju ha en skrivning om, att om arvingen säljer gården i framtiden, så ska pengarna delas med syskonen DÅ. Men inte så att de kan driva fram en försäljning, för det blir en för otrygg situation för den som driver gården.

Man skulle kanske kunna ha någon skrivning i lagen om, att laglotter får frångås om allting testamenteras till andra bröstarvingar? Då stoppar man i alla fall lycksökerskorna/sol-och-vårarna.