• Anonym

    Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

    Sitter här sömnlös och med panikkänslor på grund av ett besök hos barnmorska på Ofeliamottagningen tidigt imorse.

    Ändå sedan jag först fick reda på att jag var gravid och vid varje besök hos barnmorska, mvc-läkare etc har jag förklarat att jag inte klarar av/tänker föda vaginalt - att enda alternativet för mig är kejsarsnitt. Jag har sagt ett antal gånger att inget annat är tänkbart och att jag hellre genomgår ytterligare en abort (första aborten gjordes när jag var mycket yngre på grund av att de sa till mig att jag inte kunde välja att få ett snitt) än föder vaginalt.

    Både min barnmorska och mvc läkare har lugnat mig och sagt att jag absolut inte ska oroa mig, om jag känner så starkt för detta så kommer det inte alls vara några problem att få ett planerat kejsarsnitt. Ingen fara alls, det här löser vi sa min läkare och skickade en remiss för mig till ofelia när jag var i vecka 13.

    Från att ha varit smått hysterisk och inte kunnat vara det minsta glad över graviditeten så lugnade jag ner mig och började njuta. Liksom sådär stråla som de säger att man ska göra. Idag när jag är i vecka 21 så kom jag till mitt möte, ganska oförberedd då jag antog att det var mer som en formalitet för att godkänna kejsarsnittet.

    Istället lyssnar barnmorskan på min historia och jag berättar varför jag inte klarar av att föda vaginalt och får helt plötsligt kommentaren. "Nej, det där är absolut inget skäl till att bevilja kejsarsnitt! Det kommer inte att gå."

    Jag är helt knäckt, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har spenderat timmar hyperventilerandes och störtgråtandes. Jag förstår inte HUR kan de komma på en sån här grej NU när det inte längre går att avbryta graviditeten? Är det något slags elakt skämt? Imorgon är jag i vecka 22 då man inte ens med särskilda skäl får göra abort.

    Jag ångrar nu att jag inte satt mig in i det här mer, jag ångrar att jag inte stressade remissen som gick till ofelia. Jag förstår ingenting, vet inte hur det blev såhär. Jag har aldrig fött barn innan och min förlossningsrädsla är kanske inte av den vanligare sorten "det gör nog ont" utan beror på tidigare övergrepp och smärta/panik/ångest i samband med dessa.

    Nu, när jag tänker efter märker jag att jag inte har den minsta aning om hur det här egentligen går till, jag har bara blint trott att bms och läkares lugnande ord har varit någon slags garanti. Finns det någonting jag kan göra, någonstans att överklaga? Vad har en barnmorska (hur mycket specialist hon än må vara) för rätt att säga till mig att jag till 99%chans inte kan få kejsarsnitt efter att ha träffat mig en gång i tjugo minuter?

    Finns det någon som har erfarenhet av sånt här? Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?
  • Anonym (samma olika)

    Menar absolut inget elakt för jag hör ju att du mår dåligt men... jag har också blivit våldtagen (okänd gärningsman) och har gjort kejsarsnitt. Jag måste ärligt säga att det är inget jag rekommenderar, vaginalt var mycket bättre innan, under, efter. Mig vill de envist snitta vid nästa barn pga våldtäkten – jag vägrar så här går diskussionen åt andra hållet. Visst kan du känna annorlunda men jag tycker ändå du ska fundera på vad du är rädd för med den vaginala – speciellt om du aldrig fött barn och inte vet hur det är. Det kan vara jättebra att föda barn också! Stor styrkekram oavsett, jag vet hur mycket tankar det är efter övergrepp!

  • Ravenna
    Anonym skrev 2012-02-27 16:45:22 följande:
    Jag har fött två barn, ett vaginalt och ett akutsnitt. Om jag fick ett tredje barn skulle jag definitivt välja snitt, men det är för att jag genomgått två överjävliga förlossningar. Att som förstföderska välja snitt är inget alternativ, tycker jag. 
    Det är visst ett alternativ. Man kan ha många anledningar till att inte vilja genomgå en förlossning. En tidigare dålig erfarenhet är bara ett av många tänkbara skäl.
    Anonym skrev 2012-02-27 17:02:46 följande:
    De flesta förlorar viss (mer än vid vaginal födsel)kontroll på bäckenbotten och magmuskler vid snitt, men man talar inte om det. Du mste börja rehabr´träna bäckenbotten omedelbart efter snitt för att inte drabbas av sämre knipförmåga och ev känselburtfall. Jag jobbar med rehab-gör du?
    Om du verkligen jobbade med rehab så skulle du känna till att träning av bäckenbotten efter en graviditet är nyttigt för många kvinnor oavsett förlossningsmetod, då graviditeten i sig kan orsaka skada på bäckenbotten. En vanlig orsak till snitt är stora bäbisar - vilket händelsevis lägger extra tryck på bäckenbotten under graviditeten. Detta innebär att många som förlösts med snitt behöver bäckenbottensträna pga att de burit ett stort barn. Det har INGENTING med snittet i sig att göra. Hade dessa kvinnor förlösts vaginalt hade de behövt träna i vilket fall. Snittet i sig är som vilken bukoperation som helst. Det påverkar inte bäckenbotten. Däremot gör graviditeten det och det finns ett samband mellan stora barn och behov av kejsarsnitt, samt mellan stora barn och skador på bäckenbotten.
  • Anonym
    Anonym (samma olika) skrev 2012-02-27 20:02:09 följande:

    Menar absolut inget elakt för jag hör ju att du mår dåligt men... jag har också blivit våldtagen (okänd gärningsman) och har gjort kejsarsnitt. Jag måste ärligt säga att det är inget jag rekommenderar, vaginalt var mycket bättre innan, under, efter. Mig vill de envist snitta vid nästa barn pga våldtäkten – jag vägrar så här går diskussionen åt andra hållet. Visst kan du känna annorlunda men jag tycker ändå du ska fundera på vad du är rädd för med den vaginala – speciellt om du aldrig fött barn och inte vet hur det är. Det kan vara jättebra att föda barn också! Stor styrkekram oavsett, jag vet hur mycket tankar det är efter övergrepp!


    Jag tror att det viktigaste när man har att göra med kvinnor som blivit utsatta för övergrepp, det är att dessa kvinnor får som de vill och inte känner sig tvingade till det ena eller det andra. Jag blev utsatt för övergrepp som 9-åring och jag valde snitt när det var bäbisdags. Jag var kanonnöjd med hela upplevelsen och idag 3 år senare så syns ärret knappt! Inga komplikationer, allt gick proffsigt och tryggt till och jag fick upp bebben direkt på bröstet. Mitt livs finaste stund och jag fick uppleva den pigg och utvilad och trygg. En vaginal förlossning hade inte funkat för mig, jag kan inte ens ta mig igenom en gynundersökning utan att få panik och jag skulle aldrig kunnat hantera komplikationerna efter en förlossning. 

    Det viktigaste var dock att jag fick välja själv. Hade någon försökt tvinga mig till snitt hade jag kanske slagit bakut åt andra hållet. Det viktigaste för mig är att jag äger min kropp och själv bestämmer över den.
  • Ravenna
    Anonym skrev 2012-02-27 18:17:05 följande:
    För att fler föder vaginalt.
    Dagens epic. LOL.
  • Anonym (samma olika)
    Anonym skrev 2012-02-27 20:30:50 följande:
    Jag tror att det viktigaste när man har att göra med kvinnor som blivit utsatta för övergrepp, det är att dessa kvinnor får som de vill och inte känner sig tvingade till det ena eller det andra. Jag blev utsatt för övergrepp som 9-åring och jag valde snitt när det var bäbisdags. Jag var kanonnöjd med hela upplevelsen och idag 3 år senare så syns ärret knappt! Inga komplikationer, allt gick proffsigt och tryggt till och jag fick upp bebben direkt på bröstet. Mitt livs finaste stund och jag fick uppleva den pigg och utvilad och trygg. En vaginal förlossning hade inte funkat för mig, jag kan inte ens ta mig igenom en gynundersökning utan att få panik och jag skulle aldrig kunnat hantera komplikationerna efter en förlossning. 

    Det viktigaste var dock att jag fick välja själv. Hade någon försökt tvinga mig till snitt hade jag kanske slagit bakut åt andra hållet. Det viktigaste för mig är att jag äger min kropp och själv bestämmer över den.

    Det håller jag absolut med om att självbestämmanderätten ska respekteras. Jag menade mer att ”hur väljer man när man aldrig varit med om en förlossning och inte vet vad man väljer?” – är det liksom begripligt resonemang eller helt tillsnurrat? Kejsarsnitt är säkert rätt för vissa efter övergrepp – MEN det behöver inte vara det och det vill jag gärna lyfta fram. För mig var det vidrigt att ligga där fastnitad på rygg i totalt underläge och inte kunna röra mig samtidigt som helt okända körde upp slangar och nålar här och var. Jag upplevde det som vid våldtäkten – jag skulle bara ligga där och gå med på allt, ingen möjlighet att gå, protestera, röra sig, komma loss etc... vaginalt var jag med på ett annat sätt.


     


    Jag förstår bara inte hur man kan vara så säker på att man vill det ena eller det andra – och helt avfärda ett alternativ - utan att ha erfarenhet av vare sig det ena eller det andra.


     


     

  • Anonym (inlägg 4)

    Hoppas verkligen att folk i tråden inte tror att de flesta som vill ha planerat snitt har likadan mentalitet som "Essien". Man skäms ju nästan för att ha blivit snittad när man läser dina argument. Skäms för fan.

    Snitt är inte heller någon barnlek i hur det är efteråt. Kommer antagligen själv aldrig få tillbaka känseln i underlivet helt pga kapade nervtrådar som inte vuxit ihop och också blivit drabbad av tarmvred. Ändå är jag tacksam för att jag fick snitt pga att jag inte skulle ha klarat utsattheten en vaginal förlossning innebär efter trauma och våldtäkter. Blev även nekad att föda hemma ensam trots att jag hellre ville det än förlossning på BB. Vilket i efterhand var positivt eftersom vår son behövde vård direkt.

    Så rekommenderar snitt för den som är rädd pga utsattheten, men förstår ändå att de drar sig för att ge det till alla eftersom en del verkar tro att det alltid är hur lätt som helst.

  • Anonym (inlägg 4)
    Anonym skrev 2012-02-27 17:02:46 följande:
    De flesta förlorar viss (mer än vid vaginal födsel)kontroll på bäckenbotten och magmuskler vid snitt, men man talar inte om det. Du mste börja rehabr´träna bäckenbotten omedelbart efter snitt för att inte drabbas av sämre knipförmåga och ev känselburtfall. Jag jobbar med rehab-gör du?
    Jag drabbades av det iaf. Blev själv också förvånad över att även jag som snittats blödde vaginalt i en månad efteråt. Trodde det bara var vid vaginal förlossning. Mycket folk inte pratar om. Och mycket folk tror.
  • Anonym
    Anonym (inlägg 4) skrev 2012-02-27 21:59:28 följande:
    Jag drabbades av det iaf. Blev själv också förvånad över att även jag som snittats blödde vaginalt i en månad efteråt. Trodde det bara var vid vaginal förlossning. Mycket folk inte pratar om. Och mycket folk tror.

    Att man blöder har ju ingenting med snitt eller vaginalt att göra, utan det är ju ifrån livmodern det blöder, så kallat avslag och det får man ju oavsett vilket förlossningssätt man har valt. Känns inte som om du är så påläst?
  • Anonym
    Anonym (samma olika) skrev 2012-02-27 21:05:10 följande:

    Det håller jag absolut med om att självbestämmanderätten ska respekteras. Jag menade mer att ”hur väljer man när man aldrig varit med om en förlossning och inte vet vad man väljer?” – är det liksom begripligt resonemang eller helt tillsnurrat? Kejsarsnitt är säkert rätt för vissa efter övergrepp – MEN det behöver inte vara det och det vill jag gärna lyfta fram. För mig var det vidrigt att ligga där fastnitad på rygg i totalt underläge och inte kunna röra mig samtidigt som helt okända körde upp slangar och nålar här och var. Jag upplevde det som vid våldtäkten – jag skulle bara ligga där och gå med på allt, ingen möjlighet att gå, protestera, röra sig, komma loss etc... vaginalt var jag med på ett annat sätt.


     


    Jag förstår bara inte hur man kan vara så säker på att man vill det ena eller det andra – och helt avfärda ett alternativ - utan att ha erfarenhet av vare sig det ena eller det andra.


     


    Ja, precis så kände jag också. Jag tycker att kejsarsnitt är helt vidrigt och jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag fattar inte att folk väljer det frivilligt om jag ska vara ärlig. Och för att inte tala om tiden efteråt när det bara gjorde ont. Jag kunde inte ens amma utan hjälp från personalen på avdelningen eller min man. Jag mådde så mycket bättre efter min vaginala förlossning måste jag säga.
  • Anonym (samma olika)
    Anonym (inlägg 4) skrev 2012-02-27 21:55:02 följande:
    Hoppas verkligen att folk i tråden inte tror att de flesta som vill ha planerat snitt har likadan mentalitet som "Essien". Man skäms ju nästan för att ha blivit snittad när man läser dina argument. Skäms för fan.

    Snitt är inte heller någon barnlek i hur det är efteråt. Kommer antagligen själv aldrig få tillbaka känseln i underlivet helt pga kapade nervtrådar som inte vuxit ihop och också blivit drabbad av tarmvred. Ändå är jag tacksam för att jag fick snitt pga att jag inte skulle ha klarat utsattheten en vaginal förlossning innebär efter trauma och våldtäkter. Blev även nekad att föda hemma ensam trots att jag hellre ville det än förlossning på BB. Vilket i efterhand var positivt eftersom vår son behövde vård direkt.

    Så rekommenderar snitt för den som är rädd pga utsattheten, men förstår ändå att de drar sig för att ge det till alla eftersom en del verkar tro att det alltid är hur lätt som helst.

    Va? Ingen kan neka någon att föda hemma ensam, det är bara att låta bli att åka till förlossningen. Hur enkelt som helst, behöver du väl ingens ”tillstånd” för.

Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?