Alltså, jag blir tokig på denna diskussion! Jag tänkte mycket på det igår. Det här med att "höginkomsttagare kan välja levnaddsstandard" etc. Men jag anser att jag också har rätt till att bo så pass nära jobbet att jag kan ta mig hem relativt snabbt för att hämta barnen på dagis eller om de blir akut sjuka. Jag vill inte tillbringa 2 timmar varje dag på väg till och från jobbet! Och bor man då t.ex i Stockholm och vill ha det så samt bo i annat än lägenhet, ja då kostar det! Och med relativt snabbt menar jag nu 30-40 minuter per resa! Jag vill också kunna erbjuda mina barn en liten trädgård och ett trevligt område (ok, det är lyx jag vet!). Vi har valt att inte skaffa drömvillan pga vad det kostar och att vi ska ha råd att vara hemma med barnen. Och jag klagar inte över det, vi har hittat ett jättebra boendealternativ som vi är nöjda med.
Men varför ska vi, som har pluggat hårt och får en relativt hög lön, skämmas för detta och inte få säga att vi tycker att det är fel att vi inte får samma procentuella föräldrapenning?! Vill även påpeka att vi som bor i storstäder betalar en j-la massa i fastighetsskatt, något man kanske inte tänker på om man inte bor i en storstad. Det handlar om 1500-2000:- i månaden....
Jag har absolut ingetning emot att betala skatt så länge jag ser att vi får nå't för det. Men som sagts ovan, det sparas mer och mer i detta land. Jag har rötter i ett annat eruopeiskt land och jag akn säga att Sverige halkar efter mer och mer i jämförelse med det landet. Bara för att vi betalar massor med skatt betyder inte det att vi har det bra!!! Jag är rädd för att mina barn kommer att få usel undervisning eftersom att läraryrket inte prioriteras, sjukvården blir sämre och sämre etc.
Vill avsluta med att säga att alla statliga mycnigheter inte drivs av skattemedel - jag jobbar på ett sådan't ställe t.ex.
Jag är så less på att skämmas för den lön man har!