Skulle ni gjort abort eller behållit barnet?

Hej du!

Jag hade varit tillsamans med min sambo i 6 veckor när jag blev gravid. Det var en självklarhet för oss att behålla barnet eftersom vi gjort det tillsammans. Vi var realister och sa att håller det inte så blir vi utmärkta föräldrar ändå.

Man har aldrig garantier på att ett förhållande skall hålla. Jag själv skilde mig efter 13 år med min förra man...

mitt mott här i live är : "den som inte vågar har förlorat" ni har ju flera månader på er att lära känna varandra... Fast det är ju ert eget val!

Jag och min sambo hade bara varit tillsammans i 6 månader då jag vart gravid med vårat första barn. Vi vart väldigt chockade , men oj så lyckliga!! Nu väntar vi vårat andra barn och vi har inte varit ihop i två år ens /Nina

Jag och min man hade varit ihop två månader när jag blev gravid. Visst hade vi pratat om barn och så, och hade väl börjat planera lite. Men vi hade inte trott att jag skulle bli gravid på två veckor. Nu är vi gift, har en son tillsammans och väntar tillökning i december. Ångrar ingenting av det som hänt, även fast vi haft regäla bråk ibland och stått på randen till separation. Men vi har arbetat oss ur det eftersom vi båda älskar varandra. Så mitt svar i denna situation är att jag skulle behållt barnet. Det kanske blir mer negativt för förhållandet om man går och mår dåligt över en abort som man kanske inte var riktigt nöjd med.

Lycka till oavsett vad ni väljer.

Klart att ni ska behålla barnet.
Inget snack om saken, det finns aldrig några garantier för hur länge man är tillsammans.
Go for it. Och Grattis så mycket!!

Alla par bråkar inte heller så varför vänta på det stora bråk som aldrig kanske kommer...så satsa friskt nu- ni blir inte yngre heller om man så får säja...

turia har rätt

Inte alla som bråkar. Jag o sambonhar nu vart tillsammans i över två år, och har aldrig grälat. Vi blir lite irriterade på varandra ibland, men det går fort över...

Vi hade inte heller bott ihop när vi blev gravid...och vi flyttade inte heller ihop förens 2 månader före bf. Dessutom bodde vi 50 mil från varandra...Alla oddsen emot alltså och ändå ett lyckligt slut.

Jag tror att man ska tänka sig för när man tvekar. En del av dig verkar vilja ha det här barnet annars skulle du nog inte fråga oss ;) Kan det vara så att du till och med gärna vill ha barnet men tycker att det verkar 'oförnuftigt' och oroar dig lite för vad andra ska säga? En sak kan jag lova dig och det är att vad som än händer så kommer du inte ångra att du behöll barnet men en abort kan man ångra och det är nog tufft. Jag tror inte att saker och ting sker av en slump...

Jag hade behållt det. Som någon skrev; det finns aldrig några garantier och vem vet, det KAN ju faktiskt vara enda chansen (även om man kanske inte ska tro det allra värsta... ), det är ju inte säkert att det tar sej för att man bestämmer sej för att det är rätt tid... Lycka till!!

Jag skulle behålla det om jag vore i er situation. Ingenting är ju direkt emot att ni skulle klara det. Ni har ju ändå alla förutsättningar för att barnet ska få det bra, och ang ert förhållande så har ni då en ypperlig anledning till att KÄMPA och inte ge upp i första taget om det skulle knaka i fogarna. Kärleken dör inte i och med ett barn - den blir länkas bara mer samman om ni är jättekära som ni är nu. Ett riktigt litet "kärleksbarn" som endel så fint kallar det för.
Och den biologiska klockan tickar ju på dessutom...
Efter 35 är det 50% chans att bli gravid fick jag höra igår.

Kör så det ryker!!

Lycka till!!